Skatan – en hatkärlek

Skatorna (pica pica) bygger varje år bo i grannens träd, sen håller de gratis frukostbord vid våra småfågelholkar. I min trädgård har jag holkar med blåmes, talgoxe, pilfink, svartvit flugsnappare och rödstjärt. Dessutom koltrastar och rödhakar, lövsångare, nötväcka och gärdsmyg. Jag vill gärna att dessa små ska klara sig, annars hade jag inte satt upp holkar. Starholkar har jag inga längre sedan jag sett skatan sitta på holkens tak och dra ut starungarna, en efter en. Skatan är ändå allätare, men under häckningstiden äter den mest animalisk föda.

Skatorna är alltså inte några av mina favoriter i fågelvärlden. Tvärtom har det hänt att jag önskat dem en snabb död.

Trots detta kan man inte förneka att detta är en väldigt vacker fågel – här kommer en liten kavalkad från dagens titt vid bobygget.

Magpies are hated as well as loved…Every year they nest in our neighbours’ tree, and every year they dine at our table – eating all the other birds’ young. I have got many nesting boxes in my garden and a variety of birds nesting every year. But they are all lucky if any of their offspring survives these magpies. After some years we had to take down the starling box because the magpies, every early summer, were sitting on the roof of the box, dragging out the young birds, one by one.

So, magpies are not my favourites – many times I have wished them a quick death…

However, you cannot deny that they are beautiful…here’s a little morning show!

DSC_0009

Paret bygger idogt på sitt bo, reparerar vinterns skador och bygger till. Det är svårt att hinna med att fotografera inflygningen – rena turen om jag får ett foto.

Every year they repair their big nest and it’s not easy to cach them when they come flying…sheer luck if I get a photo.

DSC_0010

När en ny, fräsch pinne befunnits lämplig, så flygs den hem…ibland verkar det som oavsett storlek…Faktiskt kan den vara upp till halvmetern lång. På bilden syns också skatans utmärkande vita byxor tydligt.

Suitable sticks are collected – anything between ten and fifty centimetres is their catch. In the picture above his typical white trousers are showing too.

DSC_0035

Pinnen jongleras rätt för att kunna stickas in i bohålet eller för att stickas in någonstans utanpå boet. Paret lever i livslång monogami och hjälps åt.

The stick is handled with great skill and tucked in somewhere in the nest. They birds live in lifelong monogami and work well together.

DSC_0028

Ibland ser det fullständigt omöjligt ut. En jättestor pinne ska trasslas in genom hålet, vilket är beläget på boets ena sida. Med hjälp av vingarna tråcklar han sig in.

Sometimes the process looks hopeless. A giant stick is to be taken through the small hole into the nest. He’s using his wings to make his way in.

DSC_0013

Medan skatorna klättrar runt och husförbättrar sitter småfåglarna lugnt i samma träd. Det känns inte som om de är fiender…än. Här sitter en domherrehona kvar på sin gren utan att låta sig skrämmas iväg.

While the magpies are brushing up and repairing their home, giving it the final touch, their small neighbours are sitting in the same tree, obviously not that disturbed or frightened…yet.

Blåregn – The Most Beautiful Garden; Japanese Wisteria Tunnel

Style Pantry | The Most Beautiful Garden; Japanese Wisteria Tunnel.

En favorit i växtvärlden för mig är blåregn. Jag minns första gången jag såg ett sådant. Det var när jag som ung hamnade på ön Brissago i Locarno någonstans i Schweiz. Ett slott i skönt bedagat grått låg nästan helt insvept i blåregnsrankor, och jag – jag kunde inte slita ögonen från synen. Blåregnets färgtoner 0ch de kala grenarna såg ut att fullkomligt växa ut ur de grå murarna och färgerna var som ett, som om de varit skapade för varandra.

Jag bestämde mig där och då för att när jag fick ett eget hus skulle jag också plantera ett blåregn. Men, det har inte blivit något av med den saken ännu, i min trädgård, men kanske någon gång…

Ikväll har jag suttit en stund och njutit av de mest magnifika blåregn jag någonsin sett.

Njut!

Uteliggare – årets första!

Fler uteliggare 009

Här ligger vi och solar – fyra plus!

Äntligen ute på trappan! Vi spanar och spejar på folk som går förbi och på skatorna som bygger bo i grannens träd. Kollen – den har vi.

DSC_1822

Matte, nu vill jag in!

Efter en timme eller så känns det lite kallt för mig…  Visst börjar jag bli lite grå, men matte tycker jag är skön ändå.

Weekly Travel theme: Roads

Ailsas tema den här gången är Vägar – och vem älskar inte vägar? De tar dig någonstans och du vet inte alltid vart. De ger en skön känsla av frihet, men ibland också av spänning och förväntan. Min favoritväg har gräs i mitten och slingrar sig lojt in i en solbelyst bokskog… en tidig sommarmorgon…om jag får välja. Den här gången blir det vägen jag just gått idag, för den kastar djärvt av sig vintertäcket och bryter fram i all sin kalla grågrus. Det är ju fyra plus!

Ailsa’s Travel theme on Where’s My Backpack? this week is Roads. We all love them… they promise freedom and the excitement of the unknown… My own favourite road has got grass in the middle and is slowly winding into the green, lush forest a hazy summer’s morning. The road I walked today was just throwing off its winter cover, showing its gravel grey. That is beautiful too, and filled with promises.

Roads 019

Weekly Photo Challenge: Lost in the Details

Veckans utmaning från WordPress handlar om att fastna i detaljer. Mina två bidrag kommer båda från Tibet. Den första från två tempelväggar i Gyantze, den andra från Pothalapalatset i Lhasa.

My first contribution to being lost in details is from two temple walls in Gyantze, Tibet.  Talking of details – so much time, effort and skill is put into this work.

Kina och Tibet 2009 303

The second one is from the Pothala Palace, the painted figures sitting over a window.

Kina och Tibet 2009 074

To see how other photographers have responded to this Photo Challenge – over to Weekly Photo Challenge: Lost in the Details

Idag fick jag en riktig överraskning – en dam som just valt att följa min blogg hade tecknat mitt porträtt! Internet – överraskningarnas medium…

Today I found myself having a new follower – a lady, Gabriella. And, to my great surprise this is what I found when I visited her blog! I feel very honoured and very grateful – thank you so very much, Gabriella. I’m lost for words…

cristine

Profilbild för gabriarteDisegni & Ritratti

Cristineschizzo a matita

Visa originalinlägg

Fyra plus

Som jag har klagat och jämrat över denna kalla och gråmörka vinter … när kommer solen? Idag hade vi fyra plusgrader och strålande sol – äntligen! Jag kunde gå utan vantar och jag kunde känna värmen mot min soltörstande hud. Hundarna var som galna och det var nästan vi tvåbenta också.

Det blev en lång promenad bortöver ängarna och genom skogen. Man har börjat avverka i ”min” skog så det lär inte bli mycket med vitsipporna i vår inte… De kommer att troget leta sig upp under grenar och bråte, men det blir inget öppet hav av vitt.

Is och snö har börjat dra sig tillbaka och bäcken porlar inbjudande till fåglarnas försynta sång. Ingen, som inte bor i ett klimat som vårt här i norr, kan nog förstå den värkande längtan som styr oss i väntan på våren. En värk som snart ska välla upp till jubel när solen löst upp vinterns hårda grepp  så att det porlar i bäckarna – och i hela kroppen.

Glimtar

På hemväg idag upptäckte jag att det var nästan klart ute. Visserligen såg jag att solen slängde iväg några trevande strålar mot arbetsrumsfönstret vid lunchtid… men den brukar ha försvunnit eller gått ner när det är dags för mig att köra hemåt. Inte idag. Jag såg att det var klart och en liten glimt fick jag på väg mot bilen. Det är något i luften…

Som vi alla längtar nu… Gulsparvarnas långa visselsurr hörs i alla buskar och det pyr av förväntan i naturen. Det dröjer än, det vet vi, men idag är det för första gången på månader isfritt på gatan och vattnet rännilar fram längs backande snö- och iskanter. Allt står på tå och väntar, liksom i osynliga startgropar. Solnedgången bjöd på tropisk smak.

DSC_1812