Rekordpris på tavla av Dardel – DN.SE.
25 miljoner för en Dardel och SAS-kunder rasar över utebliven champagne. Ja, vad kan man inte hitta i DN, i Sverige, i världen – idag.
Nu ska jag äta hemlagad korv Stroganoff med pressad potatis och dricka mjölk till. Och sen ska jag titta på lite bilder från senaste semestern – kostnadsfritt.
BBC Nature – Radar helps solve painted lady migration mystery.
Radar har nu avslöjat vart Tistelfjärilen tar vägen när sommaren är slut – den dör inte (som man tidigare trott) utan flyger söderut och kan flytta en sträcka på 14400 km! Betydligt längre än vad den berömda Monarkfjärilen flyttar (Mexico – Canada). Att vi inte tidigare sett vart den tagit vägen, beror på att den flyger på 500-1000 meters höjd.
För några somrar sen gjorde en flock tistelfjärilar några dagars uppehåll i vår trädgård – underbart! De flög omkring och åt i våra buddlejor, solen sken och man kunde sitta stilla och titta på dem i timmar. En fantastiskt vacker fjäril. Tyvärr har bara något enstaka exemplar förirrat sig hit de senaste somrarna.
Norsk Jernbanemuseum ligger i en förtjusande park med gamla järnvägsspår, signaler, järnvägsstationer och andra byggnader. Tågen och vagnarna fanns inomhus – där det tyvärr var stängt under vår vistelse i Hamar. Till och med barnen hade ett eget, elektriskt tåg…Detta museum är för övrigt järnvägsmuseum för hela Norge.
Parken ligger fantastiskt vackert och träden är magnifika. Vi tar väl en tur!
Så bar det av hemåt, mot Sverige igen. Lång väg att köra, men fantastiskt vacker väg genom det norska höstlandskapet.
Sista utmaningen den här veckan handlar om väder. Och väder, det lär vi få mer av framöver med tanke på den mijöpåverkan vi människor åstadkommer.
Mitt bidrag är tre foton från Tibetanska högplatån, 3000-5000 m.ö.h., där vi kunde följa ett oväder och se det lösas upp. Allt taget genom tågfönstret.
Weather is something we will have more of in the future.
My photo entry for the Wild Weekly Photo Challenge was taken from a train window somewhere on the dry plains of the Himalayan plateau near Lhasa, Tibet. As we passed the great clouds we were able to follow the rain until the clouds had dissolved and disappeared. A fascinating journey.
Denna veckas tema handlar om par. Klicka gärna på länken för att se fantastiska bilder på olika tolkningar av temat, inte bara på människor och djur – utan, ja, det mesta …Min egen tolkning den här gången är baserad på bilder från Yoko Onos besök på Vanås, 2011.
My enterpretation of Ailsa´s theme for this week, Couples, is chosen from an exhibition at Vanås Castle in Sweden. We had the honour of having Yoko Ono here last year, and together with some Swedish artists, the exhibition was a complete success.
Want to see more exciting entries on this theme? Click here!
Presentation – and a couple of hearts together with two portraits
Writing down thoughts to mum
Veckans utmaning handlar om siluetter. Något som i alla fall jag förknippar med svarta profilbilder på papper. Gärna i medaljongformat. När jag var barn kunde de köpas på marknader. Vi klippte ut dem och klistrade in i böcker eller satte upp på väggen. Ofta var det 1800-talsdamer i krinolin eller herrar i peruk och pincenée. Riktigt så behöver det inte vara, utan det kan röra sig om ett föremål eller en människa eller ett djur ställt i motljus så att själva figuren blir nästan omöjlig att se annat än konturerna av – och en mörk massa.
Silhouettes can be beautiful, enigmatic – or maybe frightening. Have a look at WordPress and the many different interpretations! With my own entry I want to show love, fragrance and beauty, but also the traditional sunset silhouette.
Tulip in the evening sun
Phalaenopsis
Mille and Totti
Fiord in Norway
…and a very traditional silhouette in the sunset. My children.
Ja, världens enda inglasade kyrkoruin finns i Hamar. Ute på udden ligger resterna av Hamars katedral, vilken brändes ner av svenske kungens armé 1567. Då hade Hamar varit biskopssäte sedan 1152 och en av landets mest betydelsefulla städer.
Den sköna klockstapeln nära vattnet
Tyvärr kom man inte innanför glaset
Den vackra kyrkogården
Den i broschyren utlovade belysningen visade sig vara alltför svag för min kamera – men, bild blev det ändå
En liten vandring i Hamars hembygdsmuseum, eller vad vi ska kalla det. De gamla husen ligger på domkyrkoudden och är mycket välbevarade och välhållna. Det är en sann dröm att gå omkring där och njuta av gammalt hantverk i vacker miljö.
I grådiset blir färgerna mycket speciella och stämningen därefter. Inte en människa förutom vi själva.
Ljud färdas långt och lätt i tystnaden och stillheten. Sjöfågel och småfågel – minsta ljud blir tydligt.
Ett vagnslider hyste höskrinda och andra gamla fordon. Vagnar av allehanda slag samsades – de flesta i ganska dåligt skick.
Träets färg skiftade från hus till hus, men alla var de fantastiskt vackra.
I träden gömde sig hundratals trastar som snabbt lyfte och flög bort om vi kom för nära.
Svag för hus med mossa och gräs på taket är i alla fall jag. I Sverige, här nere i Skåne, får vi i bästa fall kanske njuta av halmtak.
Nöjda vandrade vi hemåt till vårt pensionat. Ro i själen ger de gamla husen, stillheten – och diset som sakta tätnade framåt kvällen.
Late, but still…Ailsas Travel Challenge: On display!
Weta är en benämning på ett antal arter av stora insekter som liknar gräshoppor eller vårtbitare. De är endemiska för – alltså finns bara på – Nya Zeeland. De är bland de största insekterna i världen, särskilt jättewetan. De har en kroppslängd på 6-10 centimeter, mätt från huvudet till bakkroppsspetsen, och borträknat antenner och ben. Jättewetan är också bland de tyngsta insekterna och kan väga upp till 70 gram.
Ursprunget till namnet weta på dessa insekter är maoriernas ord för jättewetan, ”wetapunga”, som det förr fanns många av. Men, eftersom vi människor introducerade råttor och möss och andra för Nya Zeeland okända rovdjur, så hotas wetan nu av utrotning. Man försöker skydda den genom bevarandeprogram. Européerna kom att använda weta som vardagligt namn på alla dessa insekter. Det finns till exempel ”tree weta”, ”tusked weta”, ”ground weta” och ”cave weta”.
Wetan har anpassats till att leva i många olika områden. De är vanligen nattaktiva och gömmer sig under dagen i hålor, ruttnade och ihåliga trädstammar eller tät vegetation. De är ofta långsamma, speciellt de största arterna som sällan hoppar utan mest kryper fram. Födan består av vegetabilier, men kan också inkludera andra insekter.
This week I went to Norway for a couple of days. I was hoping for Totti to win a title there…but no. He ended up as number three… Despite that, I met some lovely people up there, and we had such a good time together. Now, this is why I´m a bit late entering my post for the WordPress Weekly Photo Challenge – Big.
If you look up facts about the Weta, will find that the name is given to about 70 insect species endemic to New Zealand. The name comes from the Māori word wētā, and is the same in the plural (like ‘sheep’). The Māori word for the giant weta is wētā punga(lumpy or jointed weta).
Many weta are large by insect standards and some species are among the largest and heaviest in the world able to fly. Their physical appearance is like a bush-cricket, long-horned grasshopper, or cricket, but the hind legs are enlarged and usually very spiny. Many are wingless. Because they can cope with variations in temperature, weta are found in a variety of environments, including alpine, forests, grasslands, caves, shrub lands and urban gardens. They are nocturnal, and all New Zealand species are flightless. Different species have different diets. Most weta are predators or omnivores preying on other invertebrates, but the tree and giant weta eat mostly lichens, leaves, flowers, seed-heads and fruit.
Weta can bite with powerful mandibles. Tree weta bites are painful but not particularly common.
New Zealand had no land mammals (apart from native bats) before humans arrived. The weta’s place in the ecosystem is comparable to that held by mice and other rodents elsewhere in the world. For example, they are hunted by an owl, the morepork, New Zealand’s only surviving native owl. Weta also acts as effective seed dispersers. Which, as they now are endangered, might have negative effects on native plant species that may rely on the weta’s help.
New Zealand visual effects houses Weta Workshop and Weta Digital were named after the insect. And Peter Jackson´s Welliwood is so closely connected to Weta Cave – this tiny shop and display of those fantastic things come alive from, for example the stories of the Ring (JRR Tolkien), Tintin and King Kong. Big things in the movie world.
 |
So, my contribution is this really Big thing in film culture and this frightfully Big insect: The New Zealand weta.
Cave weta…
…on my daughter´s arm
Fascinating both of them – scary, but wonderful too. I´d love to go back to New Zealand one day. In fact, I could go right now!
Leya 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.