Ticket used – money well spent

Klockan 11.59 igår natt bänkade vi oss på biografen. Premiär för den tredje och sista delen av trilogin om Batman – The Dark Knight Rises. Christopher Nolans två första, Batman Begins (2005) och The Dark Knight (2008) är båda mörka berättelser och i rollerna syns förstås Christian Bale som Batman och Michael Caine som den trogne Alfred. Morgan Freeman, Liam Neeson och Gary Oldman är andra namnkunniga skådespelare i rollistan. Särskilt minns man också Heath Ledger som the Joker i film nummer två.

Det är många tankar som flyger runt i huvudet innan ens reklamen hinner börja rulla. Hur ska Nolan lyckas sy ihop historien? Hur kommer den att sluta? Batman som berättelse kan ju aldrig dö, så då krävs något alldeles speciellt av regissören för att avsluta trilogin ”rätt”.

Jag blev inte besviken. Till Hans Zimmers (Inception, The Dark Knight, Pirates of the Caribbean osv.) eminenta och njutbara kompositioner rullas den väl genomtänkta storyn upp i händerna på lika eminenta skådespelare. Inte minst Anne Hathaway som Catwoman. Halle Berry har också gjort denna roll en gång, men lyckades inte alls gestalta henne lika trovärdigt. Berry gjorde henne snarast till sexsymbol (?) medan Hathaway fångar henne som en ganska olycklig, nästan främmande fågel i Gotham City och i världen.

Personligen är jag förtjust i Gary Oldman och jag har faktiskt aldrig sett honom göra en dålig rollprestation. Han lyckas bra med kommissarie Gordon. Tom Hardy gör den grymme motståndaren Bane på ett sympatiskt sätt – hur jag nu kan uttrycka det så. Men, se hans ögon därunder masken. De är inte så grymma som hans handlingar är, och han har haft en helvetisk uppväxt. Bokstavligen.

Christian Bale – ja, vad säger man? Jag menar att han gör den bäste Batman någonsin. Från filmens början en bruten man som lämnat både Batmans kostym och roll bakom sig, tagit på sig skulden för den populäre (men skurkaktige) Harvey Dents död och som dessutom rent fysiskt är till synes bortom reparation. Han gör en trovärdig roll – igen – för det har han gjort i samtliga tre delar. Men, den här gången är han mänskligare än någonsin. Det är en mörk gestaltning i ett mörkt samhälle i en mörk tid.

Många trådar ska löpa samman för att föra storyn till ett trovärdigt slut. Nolan lyckas bra med det. Mycket bra. Verklighetsförankring, trovärdighet i en ickeverklig genre – det ni! Hela denna komplexa story lyckas anknyta till vår tid och dess problem  – ekonomisk kris, börsens roll, politik, insiderstories, de högt uppsattas spel som drabbar den lilla människan. Och så den enskilda människans möjlighet att verka för och stå upp för det goda. Bruce Waynes kamp med och mot sig själv görs också tydligare än jag minns från någon annan Batmanfilm.

The Dark Knight Rises är en värdig slutberättelse på trilogin och möjligen ”den mest vuxna superhjältefilmen någonsin”, som en recensent skriver. Jag förstår att man från filmbolagets sida inte vill skicka ut skådespelarna på den planerade PR-turnén – tragedin i USA på premiären sätter sina spår. Men, mitt råd till dig som ännu inte sett filmen är ändå att om du har en hundring över – gå och se den. Eller varför inte alla tre.

Morgonsol

Sommar har utlovats i vår lilla del av landet

Några dagar eller så

Redan idag, redan den 22 juli… Men, det är ju aldrig för sent förstås

I morse vilade den mot rutan

medan byn sov

Har du också en biljett?

Gun debate figures into storyline of ‘The Dark Knight Rises’ – CNN.com.

The Dark Knight Rises har premiär här i Sverige natten till onsdag och jag sitter med en biljett på handen. Som barn älskade jag den tecknade Batmanserien och som vuxen har jag sett alla filmerna. Nu kommer den sista i trilogin.

Fredagens skjutning vid filmpremiären i USA har förstört många människors liv och påverkat många människor inför premiären här hemma. Galningens motiv är ännu oklart. Gott är dock att filmens budskap gås igenom och analyseras. Det är med blandade känslor jag läser artikeln och tänker på hur jag själv alltid sett på Batman – som en man som står på rätt sida om lagen, för Det Goda och mot Det Onda. Vid en närmare analys stämmer detta till och med så långt som att han aldrig tar till vapen utan slåss med kroppsteknik och mannakraft. Filmerna innehåller dock ganska mycket våld och vapen och även om CNN-artikeln är en spoiler så är den läsvärd för att reda ut begreppen. (Läs alltså inte om du inte tål förhandsinformation.)

Varför då ”flasha” så många vapen när filmens huvudperson säger att vi inte ska bruka dylika? Kontentan av artikelns analys är att du inte behöver vapen för de vanliga små konflikterna, men när det kommer till regelrätt krig är vapen den enda lösningen. Jag konstaterar också att samtidigt som Batman själv är en vapenlös hjälte så tar den kvinnliga huvudkaraktären gärna till vapen. Något som jag antar ligger i tiden – att visa aggressiva kvinnor som är  minst lika råa som män.

Ett lyckat filmkoncept i den här genren består alltså av en alltigenom God Hjälte,  en massa action, vapen och onda karaktärer – plus en snygg, aggressiv kvinnlig medhjälpare. (Slår det också dig vad det är som skiljer Batman från Bond?) Risken är ganska stor att ett eventuellt gott budskap – som att inte bruka vapen – försvinner i det allmänt publikfriande luddet. Filmer görs oftast för att tjänas pengar på. Redan på Shakespeares tid visste man hur – krydda för alla smaker.

Personligen orkar jag inte läsa de eviga trätorna mellan oliktänkande  grupper i vapenfrågan. Jag håller med förre polischefen i Los Angeles, William J. Bratton, som till CNN i fredags uttryckte att landet behöver ”some sanity in our gun control laws. Gun control can reduce these numbers of incidents,” said Bratton. ”These incidents will continue to occur. We are a country in love with our guns.”

USA kommer aldrig att desarmeras.

Jag ser fram emot att använda min biljett.

Kort sammanfattning så långt

Redan för några veckor sedan tappade jag greppet om millimetrarna. Det började med ett idogt tvättande, med den fräscha baktanken att allt ju luktar så gott när det soltorkat i den lätta sommarbrisen – Ute. Det är liksom en del av poängen med sommaren det där. Återskapandet av dofter man så tydligt minns från barndomen. Nyslaget hö och soltvättade lakan. Dessa två aktörer är mer än statister i min årliga sommardröm.

I början kontrakterade jag inte ens SMHI – det var ju sommar! Efter ett antal misslyckade försök att rycka ut mellan skurarna för att rädda vad som räddas kunde fick jag trots allt upp en viss teknik. När ungefär en vecka gått hade jag lagt upp en hyfsad intervallträning efter sagda skurschema och lyckats få en del torrt. Sen drog det ut på tiden. Med regnet alltså. Det föll och det föll – och i takt med millimetrarna föll mitt humör. Några grader på skalan för varje dag.

Tänk positivt. Nu hade jag ett nyttigt träningsschema och jag hade tänkt skarpt på hur stärkande det var för grödorna  med allt regn och hur billigt det skulle bli för bönderna att slippa bevattningsoket. Och bra för tokiga grannar som årligen vattnar gräsmattor så vattningsförbud inträder för hela kommunen framåt mitten av juli. Jag försöker verkligen tänka positivt.

Men, morgonrundan bland trädgårdens blommor börjar alltmer likna en kryssning mellan sorgliga hängpelargoner och perenn förtvivlan. Vattenkannan tittar skamset fram bakom garagedörren och på tidigare så optimistiska barfötter hängs både tofflor och stövlar. Kanske inte samtidigt, men ändå…

Inte ens hundarna vill gå ut i det här hundvädret. Koppel på – koppel av. Om de någon gång går med ut så står Mille och fiskar tankspritt i en pöl medan Totti släpper fram sitt latenta kattjag medelst höga knälyft för att undkomma vätan.

Nej, i dag har jag sett mig föranledd att genomföra projekt ”Rädda Mårbacka” och via facebook hittat den här sommarens våta dröm – klackade simfötter. Tänk positivt.

På god fot med Sommaren 2012…

Inspiration

Ja, var får man den ifrån denna regniga sommar? Barcelona kanske. Att tänka tillbaka på värmen, den sköna konsten och människor från alla världens hörn. Den fantastiska arkitekturen, den goda maten och ljumma kvällars långsamma promenader. Får jag bjuda på några enkla shots? Vilka du än väljer kan det inte bli fel – du är i Barcelona!

Joan Miró

Gaudí förstås

Hundar naturligtvis

Marknad

På väg till stranden

Kanske du känner för det här…

…eller det här…

…eller en lugnare avslutning på kvällen

Filmer i mitt hjärta

Somliga filmer sprider en varm och stark känsla inom mig bara jag hör titeln. Eller läser den någonstans.

När vi åkte genom Whitby, Scarborough, i våras, dök en skylt upp som fick mig att snabbt slänga iväg en bild, i farten innan vi var förbi. På skylten stod det WHISTLESTOP Café & Bistro. Om du inte har sett Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café, så rekommenderas du härmed att ge denna filmberättelse någon timma av din tid. En sådan regnig sommar har du ytterligare ett motiv – förutom att det är en fantastiskt bra story som är vackert filmad i tjusande miljöer och med lysande skådespelare.

Filmen kom 1991 och jag vill minnas att den blev genombrottet för Kathy Bates. Underbara Jessica Tandy gör här en av sina sista roller – och gör den som vanligt lysande. En film om Livet.

Egentligen har du nog inget skäl alls att inte se den.

Snöleopardens hemligheter

Snöleopardungar påträffade i lyor i Mongoliet – DN.SE.

Nya möjligheter öppnar sig för att kunna följa och förstå snöleopardens vanor – och det är en svensk och hans forskarlag som lyckats finna de sällsynta djuren i dessa svårtillgängliga bergsområden. Snöleoparden lever på 2000-6000 meters höjd i Himalaya och Centralasien och jagas för sin vackra päls samt för att användas i kinesisk medicin. Genom att få veta mer om dem har vi större möjligheter att kunna rädda dem, menar man.

Snöleoparden är, som alla kattdjur, oerhört vacker. De filmningar som gjorts och visats i media är oftast gjorda på inhägnade djur, så sällsynta är de. Om du åker till Nordens Ark i Hunnebostrand på västkusten, så kan du se dem live (www.nordensark.se). Imponerande stora och med ett säreget rörelsemönster, mycket tack vare den enorma svansen, som är nästan lika lång som kroppen – en dryg meter. Svansen används både för att hålla balansen vid svår klättring och för att värma ansikte och nos vid extrem kyla. Vördnad är bara en av de stora känslor som rör sig inom dig när du står inför dem. Vi vet hur få som finns kvar och möjligheten att se dem i verkligheten är en ynnest.

Men, hur väl vi än försöker ordna för dem, så hör de inte hemma här i Sverige. Nordens Ark är dock ingen djurpark utan arbetar med ett bestämt mål: Att rädda och bevara hotade djurarter. Lyckade insatser har ju genomförts bland annat för pilgrimsfalken, vilken inte längre betraktas som hotad. I vår har vi i Kristianstad kunnat följa ett pilgrimsfalkpar och deras ungar via webbkamera – tills alla förgiftades och dog inom loppet av några dagar. Åtminstone är det vad man tror har hänt. I bland annat Storbritannien har man haft liknande problem med sina falkar. Gift har smetats på nacken på duvor och dödat pilgrimsfalkarna när de börjat äta på sina offer.

Allting har minst två sidor. Om ett forskarlag kan finna snöleoparderna i deras otillgängliga hemtrakter, så kan andra också göra det. Tjuvjägare finns överallt och är totalt skrupellösa. När vi var i Kina senast fanns ett snöleopardskinn till beskådan – den här gången visserligen på ett museum, men ändå. Det smärtar. Att döda pilgrimsfalkarna är helt obegripligt – vem tjänar på det? Snöleoparder, tigrar, noshörningar och elefanter är bara några av de djur som det går att tjäna stora pengar på. Köpare finns många i Östeuropa och Asien. Det är oerhört svårt att arbeta bort gammal vidskepelse och folktro när det gäller till exempel rovdjur och djur med särskilt eftertraktade horn eller ben. Så länge detta lever kvar har naturvården nästan övermäktiga motståndare.

Låt oss hoppas att dessa nya vetenskapliga rön kommer att verka positivt och hjälpa oss rädda och bevara detta fantastiska kattdjur.

Snöleopard, Nordens Ark