Lobsang Sangay replaces the Dalai Lama as Tibetan political head – India – DNA.

Nu har han svurits in, den nye politiske ledaren för exiltibetanerna – Lobsang Sangay. Endast 43 år, USA-utbildad och har aldrig satt sin fot i Tibet. Men, hans sätt att tala och innehållet i talet verkar lovande. Han säger sig vilja följa Dalai Lamas linje för ett autonomt Tibet, och att tibetanerna aldrig kommer att ge sig. Det är nu de har möjligheten, och den återkommer aldrig.

Vi hoppas att Lobsang Sangay både har det tibetanska folket med sig, och retoriken i sig. Hursomhelst är det mycket klokt av Dalai Lama att avsäga sig den politiska makten nu, och inte invänta ett eventuellt  kaos när han inte längre är i livet. Med honom borta både som andlig och politisk ledare skulle det ha varit ännu enklare för Kina att agera.

I sommar har jag läst En liten bok om ondska av teologie doktor Ann Heberlein. Etik är hennes område, och efter det fruktansvärda dådet i Norge känns det extra viktigt att försöka förstå vilka mekanismer som styr ondskan. Hur kan en ”vanlig” människa begå ett sådant fruktansvärt brott?

Heberlein tar upp välkända massmördare som Hitler, men också flera av vår tids mest kända och omtalade fall, som Fritzl och Prikopil, Anders Eklund och den så kallade Rödebymannen. Hon talar om ondskans förutsättningar, och efter att verkligen ha vänt och vridit på tankar och filosofier, på litteraturens stora och på verkliga fall och experiment, så plockar hon fram några punkter som kan bli en lista som den här:

• Det sker en uppdelning i ”vi och dom” (exempelvis Nazi-tyskland)
• Man känner bristande kontroll över sin situation, samt ett diffust hot utifrån (Vietnam: ny miljö – rädsla för djungeln)
• Känslan av lösryckthet ur sitt sammanhang/anonymitet leder till en känsla av frihet från sociala och moraliska normer (Abu Graib)
• Avhumanisering av fångarna, till exempel genom att klä dem i likadana kläder och tilltala dem med nummer i stället för namn (Abu Graib)

Vilka personer kan då utföra dessa handlingar?

Ofta har dessa personer själva haft en fruktansvärd barndom och uppväxt, men enligt flera välkända forskningsresultat som bygger på olika experiment (Stanley Milgrams lydiga torterare och Philip Zimbardos ”The Stanford Prison Experiment”), så kan vem som helst i ”rätt” miljö och med ”rätt” förutsättningar begå de mest ohyggliga brott. Heberlein konstaterar att vi i värsta fall kan fungera ungefär såhär:

– vi kan utsätta andra människor för grymheter för att få en känsla av kontroll över vår egen rädsla och maktlöshet

– vi kan genom bristande reflektion okritiskt inordna oss i ledet

– vi kan underlåta att ha en egen moralisk identitet

– vi kan i ett nytt/annat sammanhang skapa nya normer, vilket skedde till exempel i Abu Graib, i Nazi-tyskland eller på Balkan. Han som förut var din goda granne kan (efter lång och målmedveten bearbetning exempelvis genom statlig propaganda) bli till ett nummer, en jude, en kroat – någon eller något avhumaniserat eller förenklat

Ann Heberlein trycker särskilt på vad vi kan och ska göra, vi vanliga människor, för att stå starka och för att undvika ondskan:

Vi ska TA STÄLLNING i både ord och handling!

Förutsättningen för att onda handlingar ska kunna utföras är nämligen alltid den stora, tysta massans likgiltighet. Vi är rädda, vi vill inte riskera vår egen trygghet. Men, en person som reflekterat och format en egen uppfattning om gott och ont, rätt och fel, är alltid bättre rustad att fatta beslut och att handla i en konkret situation. Lägg därtill principen om varje människas unika värde, och du äger en fast moralisk identitet som svårligen kan rubbas.

Vi vill inte ha någon ny Anders Behring Breivik.

Om du levt i skuggan av någon – eller något – kanske hela livet, och många gånger tänkt att du skulle ha sagt det där på festen, eller till grannen…det där du hade nästan framme, snubblande, nuddande läpparna. Men, någon annan hinner hela tiden före! Om du hela tiden får höra så mycket gott om andra – kanske din partner eller din vän – men aldrig något positivt om Dig själv: ”Sååå trevlig din man är!” ”Vilken hääärlig kompis du alltid har med dig!” Du kånkar på en osynlig vägg vänd mot världen, och det mesta du vill säga och göra tar sig liksom aldrig igenom den. Du kan förmodligen inte ens stava till ordet ”murbräcka” . Du anstränger dig till det yttersta, men allt det intressanta och slagkraftiga du har inom dig blir till en rad otydliga, otydbara tecken för din omgivning. Om någon alls lägger märke till dem.

Du är inte ensam.

Allt kan förändras i ett enda slag.

Och, det är Aldrig för sent!

Plötsligt händer något oförutsett. Du mister din vän eller partner, du mister ditt jobb eller byter jobb eller skola, du flyttar till en annan ort. Vad som helst, men på något sätt tvingas du att Börja Om.

Jag har sett det mer än en gång – denna förvandling från halvt förtvinad stickling till sprakande livskraft och smittande blomning. Plötsligt vecklar en nästan fullfjädrat fyndig och rolig, handlingskraftig och säker person ut sina stelnade extremiteter och skakar liv i slumrande livsandar. Ur gömmorna åker vandringsstaven fram, ovågat blir vågat och gamla hinder blir till nya möjligheter.

Nu har jag fått vara med om det igen. Och det känns så gott! Fångenskapen är slut. Ivriga händer lyfts högt mot himlen, och när de öppnas flyger hon ut i ljuset, mot friheten! Även de klentrogna skola se att vingarna bär! Själv följer jag henne med blicken så länge jag kan. Lite vingligt över fälten…, men sen! Vänta bara tills hon halat upp kompassen! Jag tror inte det behövs någon GPS.