Tankar

Velociraptor-containern

/ Leya / Lämna en kommentar

…från Jurassic Parc står i Taiwan. För alla oss som sett filmerna går det rysningar längs ryggraden. En av de mera fasansfullt spännande scenerna utspelas i just den. För dig som aldrig sett Jurassic Parc – eller filmerna om de återskapade skräcködlorna – är bilden fullständigt intetsägande och ger inte minsta vibration.

Velociraptor-containern från Jurassic Parc

Enligt dotterns resebrev säger en del av resesällskapet att i Taiwan är allting ute efter att döda dig. Hon skickar fler bildbevis och beledsagar med text. Men, själv tänker jag inte bidra till fler fobier genom att visa spindlar större än händer, försåtliga giftormar eller mordiska fotmassörer. Dottern betraktar det som ett tursamt öde att hon fortfarande kan gå.

Zoo i Taipei verkar ha en något annorlunda uppfattning om vad ett zoo är – de uppvisar papperspandor och växtelefanter. Dottern försäkrar att även levande djur finns att beskåda där.

Växtelefant

Eufemistiskt elskåp

Förutom alla giftormar och spindlar, så finns en och annan ofarlig skönhet. Alla insekter är ofantligt stora, dock. Den här är större än en normalstor hand.

Dragonfly

Och så en avkopplande stund på stranden. Strandade blåsfiskar ska man dock låta bli – de är förstås giftiga…

Vindar och drakflygning

Nyanser

/ Leya / 1 kommentar

Tyfon i Taipei och min dotter är där. 30 grader och 100% luftfuktighet. Det gäller att vara på rätt plats i rätt tid och inte tvärtom.

Hon sänder bilder från en annan värld. De visar storm och regn, sängar med trälakan, matskålar fyllda med krälande larver. Gigantiska shoppingcenter med fullständigt osannolika prylar i. Vill du ha Batman eller The Joker på dina Converse?

Taiwan jubilerar som land detta år – och det Firas. Från toppen av TP101 ser man fyrverkerierna slå ut sina förgängliga blommor över staden.

A city of many colours. And shoes.

Nyanser i Taipei - silkespapper?

Korallskulptur - värde 50 miljoner SEK

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om

/ Leya / 2 kommentarer

http://www.dn.se/blogg/markligheter/

Draconiderna – såg du dem? För sent öppnade jag dörren mot himlen, för jag tror de hann gnistra och brinna före halv tolv. Alldeles klart är det ikväll, så, tänk så många önskningar jag kunde ha sänt i skenet av dem! Som japanska lyktor skulle de ha lyft och seglat iväg upp mot stjärnorna. Som ett alldeles eget gnistregn – fast åt andra hållet.Tänk om jag hade levat för länge, länge sedan och verkligen trott på att önska något varje gång en stjärna faller – så  mycket besvikelsen skulle ha tyngt mig ikväll.

Tänk om innan det är för sent. Ångra inte det du aldrig gjorde. Tänk gott och enkelt. Var tacksam över din stund här och nu. Tänk inte om.

Så glad…

/ Leya / Lämna en kommentar

Tranströmer får Nobelpriset i litteratur 2011 – DN.SE.

…blir jag att jag nästan inte tror det jag hör är sant. Tomas Tranströmer får Nobelpriset i litteratur – äntligen (som folk alltid säger…)!

Tranströmer går genom huden och rakt in i själen – hos alla åldrar. Om du inte läst honom förut – ge honom en chans:

 

Storm

 

Plötsligt möter vandraren här den gamla

jätteeken, lik en förstenad älg med

milsvid krona framför septemberhavets

svartgröna fästning.

 

Nordlig storm. Det är den tid när rönnbärs-

klasar mognar. Vaken i mörkret hör man

stjärnbilderna stampa i sina spiltor

högt över trädet.

 

Trädet och skyn

 

Det går ett träd omkring i regnet,

skyndar förbi oss i det skvalande grå.

Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet

som en koltrast i en fruktträdgård.

 

Då regnet upphör stannar trädet.

Det skymtar rakt, stilla i klara nätter

i väntan liksom vi på ögonblicket

då snöflingorna slår ut i rymden.

 

Sommarslätt

 

Man har sett så mycket.

Verkligheten har tärt så mycket på en,

men här är sommaren till sist:

 

en storflygplats – trafikledaren tar ner

lass efter lass med frusna

människor från rymden.

 

Gräset och blommorna – här landar vi.

Gräset har en grön chef.

Jag anmäler mig.

 

 

 

Dagens Dalai Lama

/ Leya / Lämna en kommentar

BBC News – Dalai Lama cancels South Africa Tutu trip over visa.

Kinas hysteri över och bojkott av Dalai Lama skapar rubriker igen. Vad är de rädda för, kineserna? Värme, ödmjukhet, medmänsklighet? Rädsla är en naturlig reaktion på sådant som känns obekant och främmande.

Blixtterrorist

/ Leya / Lämna en kommentar

Hej!

Matte har terroriserat oss alla i flera dagar. När hon inte tronar i sin pappershög, så springer hon runt med det nya skjutjärnet på magen.

Privatlivet är ett minne blott. Ingen går säker. Det hjälper inte att du smyger, för ”storebror” ser dig. Värsta psykologiska thrillern utspelar sig på vår gata. I vårt hus. Nu.

Ingenting är heligt. Smit snabbt under sängen – hon är där; smyg in på toa – och hon hinner inom dörren innan du ens tänkt tanken att puffa igen den. Sneaka runt hörnet till storarummet när hon har ryggen emot – och jag lovar att den fula mojängen fäller ut ett periskop, i vinkel. Du har inte en chans. Alla dina gömställen blottläggs och dina hemliga skatter avslöjas. Allt från lillhusses vänstra skatesko (med väl renommerad doftsocka i, hålad, rutig) till en smaskig gaffel räddad direkt ur diskmaskinsgapet.

Det går an utomhus – säckmörkt/ingen blixt – så det fixar vi. Värre är det när man glidit in igen, in i det förrädiska inomhusmörkret. Andas, och du har en spotlight mitt i plytet. Ingen pardon. Nitad direkt. Till och med lillhusse reagerade ikväll och pläderade för vår sak, han tyckte verkligen synd om Totti och mig. Svaret satt blixtsnabbt och mitt i fejset – på lillhusse.

Undrar vad terroristlagen säger egentligen? Eller ska man gå på Posten? Allt började ju med att den här lådan kom i en annan, välemballerad, brun papplåda i torsdags. Annars blir det Blocket vi får gå på, för det var av dem hon handlade, det vet jag bestämt. Killen som sålde grejen var väl bara jäkligt glad att kunna lura den på någon…för att inte tala om lyckan hos hans stackars fyrbenta vänner – om han har några, kvar.

Godnatt nu från två luttrade, upplysta gossar, Mille och Totti

Beroende

/ Leya / Lämna en kommentar

http://www.klart.se/

Väder – en viktig sak. Vad skulle vi annars prata om? Svenskens favoritämne, kanske, åtminstone om man är ingift i en bondesläkt.

Dessa dagar, när jag arbetar extra mycket och vikarierar därtill, då passar solen på att ge oss den sköna eftersläng vi aldrig fick förra hösten. Och den är så välkommen, även om jag själv inte kan utnyttja den så mycket. Jag sitter och tittar ut genom mitt fönster och ler. En kort rast har jag vänt ut i den ljumma vinden. Det är så gott att bara stå stilla, med blicken i den lysande blå himlen och känna vindens lätta,  ljumma hand över ansiktet. Den slätar ut bekymmersrynkor och den öppnar mina sinnen.

Beroende är vad jag är. Beroende av att få årstidsskiftningar och av att få solljum vind på hösten. En sista gång före mörkret. 

Tyvärr blev jag bryskt påmind om att jag också är beroende av dator och tillgång till Internet. Jag åkte hem med föresatsen att rätta väldigt mycket material inför morgondagen och nästa vecka – men de utskriftsarbeten som jag hade skickat till kopiatorn glömde jag att plocka ut. ”Jag tar det hemifrån då”, konstaterade jag lite missnöjt med en blick i backspegeln.Väl hemma låg Internet nere, och jag förlorade ett antal timmar på att försöka få ordning på det. Utan att lyckas.

Inget rättat, humöret i botten och lätt huvudvärk. Men sen, sen när jag släppt det hela och tankarna glider ut på en länk till mitt förra liv – livet före Internet – då är jag minst sagt euforiskt lycklig en god stund. Jag kan! Jag kan fortfarande släppa måsten och känna oberoende! En lite snålköpt, men stillsam seger över IT-samhället ger mig en plats i höstsolen undan Internets slagskugga. Vi behöver de där avbrotten. Absolut ska jag tänka så nästa gång. Tack Telia.

Och Tack, alla härliga elever, som trots mina tillkortakommanden bjöd på kladdkaka och grädde idag! Tala om beroendeframkallande…

Träd är liv är träd

/ Leya / Lämna en kommentar

Denna sköna höstdag har jag vandrat nära trädens nyansskiftningar. De är inte så märkbara ännu, men de är på väg. Mina tankar gick till ett särskilt träd, på Madeira, som inte egentligen har med hösten att göra, men som står så tydligt för mig att jag bara måste ta fram bilden och se det igen. För nästa gång jag kommer till denna gröna ö – om jag kommer dit fler gånger – så är trädet bortforslat eller i alla händelser multnande. Skönheten är i sanning förgänglig.

Stormfälle och Agapanthus på Madeira