Google’s Person Finder came from ‘20% time’ – Mar. 17, 2011.
Vad gör du på Internet? En fråga med lika många svar som antal besökare, antar jag.
Njut av en positiv nyhet – på flera sätt!
Googles Person Finder drog igång 72 timmar efter jordbävningen i Haiti, en dag efter jordbävningen i Chile och tre timmar efter Christchurch, Nya Zeeland. Nu är den till stor hjälp för japanerna.
Jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott, bränder, översvämningar – överallt händer det större och mindre katastrofer. Vill du hjälpa, men vet inte hur?
Om du är en stor djurvän, och känner att du vill göra något extra för djuren – varför inte jobba som volontär? Det är ju ofta vi människor som orsakar katastrofer och stort lidande för dem. Naturkrafter kan vi inte rå på, men de drabbar ju också djuren, som har mycket svårare att klara sig än vi människor.
I Australien har stora översvämningar drabbat de östra delarna av landet, och på västsidan är sommaren osedvanligt het. Senast läste jag att sköldpaddornas sjöar torkar ut, och de blir ”kokta” i sitt eget skal. Bushen brinner kring Perth, och via den rekommenderade länken nedan kan du se en skadad känguru som tagits omhand av räddningsmanskapet.
Kanyana Wildlife Rehabilitation Centre ligger i närheten av Perth, och är en icke vinstdrivande organisation som tar hand om föräldralösa och skadade djur. Här kan du använda din tid på ett meningsfullt sätt genom att jobba som volontär några veckor. Inte minst om du ändå ska till Australien!
Att jag känner till just Kanyana beror på en lycklig slump. En tillfällig arbetskamrat, australiensare, flyttade tillbaka till hemlandet för ett år sedan. Hon är veterinärsutbildad och hade arbetat på centret redan tidigare. Jag får lägesrapporter från Perth via mejl.
Man kan förstås volontärarbeta i en mängd olika länder, via ett antal organisationer. GVN (Global Volunteer Network) är en av dem. Att arbeta som volontär är ett enkelt och utvecklande sätt att omsätta ord i handling, och därmed kunna göra skillnad. Om du har känslan och möjligheten – gör det!
http://www.perthnow.com.au/news/chloe-survives-hills-bushfire/story-e6frg12c-1226004613343
Q&A: What the Dalai Lama’s ‘retirement’ means – CNN.com.
Så har han då bestämt sig för att lämna sin plats som politisk ledare för det tibetanska folket. Dalai Lama. Detta tillkännagav han den 10 mars, 52-årsdagen av flykten från Tibet, då han tillsammans med tusentals andra tibetaner tvingades lämna sitt ockuperade hemland. Kineserna hade vunnit – men ändå inte. Han är och förblir deras andlige ledare.
Dalai Lama har, i exil, fortsatt att vara tibetanernas ledare. Från Dharamsala, Indien, har han också gått ut med sitt vänliga fredsbudskap till hela världen. Själv är jag en av dem som, sedan barnsben, står på hans och tibetanernas sida.
Sommaren 2009 besökte jag och min familj Tibet, och reste runt själva med egen, tibetansk, guide. Vi hade försökt komma in i landet två gånger tidigare, men då var gränserna stängda. Det var 1986 och 2008. Nu såg vi med egna ögon de långa, kinesiska, militärkolonnerna längs vägarna, de militärtrupper som patrullerade varje gata i Lhasa, de soldater som var utposterade på hustaken, och de ”tält” med vakter som fanns överallt på det stora Barkhor. Kinesiska vakter övervakade de heliga templen – inte minst det heligaste – Jokhang. Vi såg också de tanks som rullade längs de små gatorna på Dalai Lamas födelsedag.
Kineserna är nu lika många som tibetanerna i landet, och de håller befolkningen i ett strypgrepp. Alla fysiska och psykiska maktmedel används för att nå målet – Tibets stora naturtillgångar, i form av värdefulla mineraler och rent vatten. Men tankens kraft, hjärtat och folksjälen, den är obruten.
Kineserna använder ockupationsmakters traditionella maktmedel för att bryta ner den inhemska befolkningen. Tibetanerna får inte arbete om de inte kan kinesiska, och de får heller inte fortsätta att vara nomader och låta sina jakar beta de fria, vidsträckta markerna. Man påstår att jakarna förstör den sköra naturen häruppe. Istället fråntas de sina djur, låses in i baracker och förses med sprit. Utan sin traditionella utkomst tvingas de då stjäla för att få mat – och hamnar därmed i fängelse. Jag har fotograferat Lhasas telefonkatalog – den har inte ett ord på tibetanska språket. Affärsskyltarna i staden har en minimal tibetansk text – om någon – men gigantiska kinesiska tecken. Utan kinesisk flagga på taket och en bild av Mao i sitt hem, får man inte ekonomisk hjälp om man behöver reparera sitt hus. Värst av allt är att ingen tibetan får äga en bild av Dalai Lama. I det mäktiga Pothalapalatset – som varit alla Dalai Lamas bostad – finns målningar med Dalai Lamas ansikte. Kineserna har löst problemet genom att spärra av rummen så långt ut, och låta ljus spela så rakt på, att man som besökare inte har någon möjlighet att se Hans Helighet. Som turist måste du akta dig för att ha med dig någon guidebok med bild på honom. Riv ut den.
Längre inåt landet, såg vi uttorkade floddalar och sänkta sjöar. De för tibetanerna heliga sjöarna, låter kineserna tömma för att bevattna risfälten nere i Kina. De har också planer på att avvattna Himalayas glaciärer för att få vatten till sina odlingar.
Hur mycket kan man suga ut ett land utan att hela världen reagerar? Världen har reagerat – men inte tillräckligt starkt. Dalai Lama är en försynt och fridsam man som pläderar för ickevåld. Ändå sätter Kina de mest respektlösa etiketter och epitet på honom. De släpper lös sin massiva propagandaapparat – och hela det kinesiska folket är vilsefört. Vi hörde med egna öron – tillbaka i Kina – hur folk tror att tibetanerna är smutsiga, alkoholiserade och opålitliga. De ska civiliseras ut ur sin enfaldiga religion. Det verkade också som att om du, som kines, blir utkommenderad att arbeta i Tibet – så är din framtida karriär över.
Tusentals munkar och nunnor dödades, eller ”försvann”, bara efter det senaste upproret i Tibet. Vi träffade bröder och systrar till munkar och nunnor som utsatts för det mest fruktansvärda övervåld. Vi pratade med dem – men på behörigt avstånd från andra lyssnande öron. Våra ungdomar, 19 och 17 år gamla, blev oerhört berörda, och de vet nu. Och vi vet. Vårt stöd kommer inte att förminskas.
För, vi såg dem och vi hörde deras berättelser. Vi kramade dem och grät med dem. Tibetanerna, de har styrkan och klokheten, och de har sin inre värld som kineserna inte rår på. Sin starka buddhistiska tro på att allt levande är lika mycket värt. Vi såg starka kvinnor och män, som arbetar oförtrutet och obrutet, och som litar på att kunskapen om dem och deras situation inte förblir okänd i världen utanför. Så många tårar blev det, men också en försäkran om att deras röster ska fortsätta att höras.
När vi lämnade Tibet, såg jag bara dessa stora, stolta Khampas, med kniv i bältet och eldröda band i sitt långa, svarta hår. De vandrade rakryggade längs Lhasas gator – män av det folkslag som hjälpte Dalai Lama ut ur landet 1959. Och jag fotograferade inte en enda av dem.
Dalai Lama har en plan för sitt folk. Det har han haft hela tiden. Och den bygger inte på våld.
BBC News – How Japan tackles its quake challenge.
Få länder – om något – är bättre förberedda på jordbävningar än Japan. Här lär sig barnen redan från det de är små hur de ska bete sig när larmet går, och larmen är många och effektiva. Redan tre minuter efter att en jordbävning registrerats går tsunamilarmet. Och data angående skalvets styrka och lokalisering kommer omedelbart upp på TV-skärmarna.
Byggnormen för höghus innebär att husen ska svaja istället för att skaka vid en jordbävning. Kärnkraftverk ska automatiskt stänga ner, och människor springer disciplinerat ut till öppen plats när naturen skakar om.
I havsnära områden finns översvämningsportar och vallar för att söka stå emot vid en eventuell tsunami.
Skalv och tsunamis är vanliga här – Japan ligger på ett seismiskt aktivt område, och har upplevt ett antal svåra katastrofer även i modern tid. 1923 dog 100 000 människor i Tokyo, 1995 dog 6400 människor och mer än 400 000 skadades. Båda skalven låg under 8 på Richterskalan.
Experter har länge förutsagt en ny stor jordbävning i Tokyo – kanske är vi snart där. Beräknad tidpunkt är tydligen redan passerad.
Dagens skalv bedömdes till 8.9 på Richterskalan. Höghus verkar ha klarat detta, men det har visat sig att ett av de närliggande kärnkraftverken inte fungerade som tänkt. Kylanläggningen gick inte igång, och man befarade en härdsmälta. Lyckligtvis verkar faran för detta vara över nu, men nog tänker man att inget land kan göras helt jordbävnings- och tsunamisäkert.
De bilder som kablats ut över världen visar den enorma kraften i fenomenet tsunami, som är det japanska ordet för ”vågor i hamnen”. Vågorna kan bli upp till 30 meter höga i en flodmynning eller i en hamn, men här sägs de ha varit ca 10 meter höga.
Inte ens världens mest jordbävningssäkrade land kan förbereda eller bygga för sådana naturfenomen. Men det ingår i våra villkor här på Jorden – när naturen verkligen visar sin styrka, har vi absolut ingenting att sätta emot.
På något sätt är det så det ska vara.
Spelsnillen spekulerar – DN.SE.
Spelvärlden är stor. Större än du någonsin tror. I alla fall om du tillhör min generation.
För alla under vår generation är den en risk och/eller en möjlighet, en schizofren tillvaro eller en virtuell verklighet oändligt mycket mer skrämmande och tilltalande än den verklighet vi tror att vi vanliga människor lever i. För i denna värld upplever du samma faror och samma lycka som i den verkliga verkligheten. Fast på bekvämt avstånd – i en skön stol. Med chips och choklad bredvid. Och en läsk eller sportdryck nära vänstran. Eller en fet öl.
Som vuxen och yrkesverksam samhällsmedborgare gör du klokt i att inte avskärma dig totalt från den virtuella verkligheten. Och om du ändå gör det – var beredd på att du aldrig kommer att få chansen att försöka förstå det uppväxande släktet, deras värld och villkor. Tänk den skrämmande tanken att det är de som ska ut i arbetslivet. Jobba för sig, för Dig – och för oss. Pension? Vågar du tänka tanken?
Vad händer om du avskärmar dig? Vad händer om du bara väljer den verkliga verkligheten – om nu en sådan verkligen finns?
Vi kan jämföra dig med de äldre, de som är så gamla att de varken vill eller klarar av att hantera datorer och knapptelefoner. Vår tids ”Lost generation”. Aldrig tidigare har detta fenomen gällt den äldre generationen, utan det har i smått och stort handlat om de yngre. Framför allt 20-talsförfattarna efter första världskriget. Men uttrycket är mycket användbart.
De äldre får allt svårare att klara sig i de vardagligaste situationer. Samhället har övergett dem till förmån för en mer lätthanterlig generation. En som inte kräver öga mot öga. Konfrontation. Nej, bekvämt avstånd för obekväma beslut – som drabbar Dig. Utan att det finns ett ansikte att vända sig till. Hallå Kafka.
Låt oss säga att det inte är ovanligt att en generation får lida för en annan generations oförmågor. Det kan tyckas att det som vanligt är den äldre generationens fel att ungdomarna hamnat fel – den här gången i spelfällan. För de som befinner sig i spelens värld måste väl göra det delvis därför att den verkliga världen inte är tillräckligt bra? Ingen har ju haft tid för dem. Eller?
Det är bara det att den här gången är kraften i spelmotorn, i det totala spelet, i biljardköns stöt, i kulans eller couronneringens rikoschett – alldeles för kraftfull. Båda parter, de yngre såväl som de äldre, råkar stå i vägen. Två förlorade generationer?
Vi sitter i samma sjunkande skepp – men orkar livbåten verkligen bara ta en passagerare? Och, vem är det som ror?
Spelvärlden är så stor, så stor. Och det finns ingen riktig Post.
Diprotodon Photo – Australia Wallpaper – National Geographic Photo of the Day.
Äntligen hoppingivande sol! 8,5 grader igår – någon grad lägre idag.
Är du fotointresserad och naturmänniska? Njut några fantastiska bilder medan dagens skuggor blir allt längre. Somliga dagar känns allt underbart. Det behövs egentligen inte så mycket. Somliga dagar.
The Rainforest – Protecting rainforests with Cool Earth Action – Keeping carbon where it belongs.
2006 läste jag en artikel om den för de flesta svenskar okände Johan Eliasch. Hört talas om ”Cool Earth”?
Eliasch står för en i mina ögon osannolik kombination: en internationellt framgångsrik affärsman som även är starkt engagerad för miljön. Han har en mängd viktiga uppdrag, politiska och andra, i bland annat Storbritannien. Enligt artikeln arbetade Eliasch till synes oegennyttigt för just – att kyla ner Jorden. I Sydamerika köpte han in regnskog, som annars var i farozonen för skövling, och startade samarbete med urbefolkningen där. Tillsammans med Frank Field står han bakom organisationen ”Cool Earth”.
Jag läste allt jag kom över om honom och om ”Cool Earth”, men beslöt mig trots allt för att vänta ett tag med att gå med, för jag tyckte att det helt enkelt verkade för bra för att vara sant. Affärsmän ligger inte i topp på min attropålista.
Nu har det gått några år, och organisationen verkar hålla vad den lovar. Den har fått ett tydligare ansikte och är allmänt erkänd av tunga namn inom miljövården. Och jag tror på Johan Eliasch. Mina barn kommer att få varsin gåva i år – en gåva de kommer att känna starkt för, och som de kommer att kunna njuta av i tanken, från Google Earth, och kanske någon gång i framtiden – på plats.
Johan Eliasch är en man jag gärna hade samspråkat med över en god lunch. En man som får mig att gråta positivt. Det är inte många som lyckas med det.
Flygtrafiken och utsläppen ökar kraftigt – Vagabond.
Statistik från Iata visar att vi flyger mer än någonsin – samtidigt ökar utsläppen. Bara i januari ökade det globala flygresandet med över 8 procent. Inom 10 år kan flygtrafiken gå om biltrafiken när det gäller utsläpp av växthusgaser.
Alarmerande nyheter förmedlade av DN. Beräkningarna levererades av trafikforskaren Jonas Åkerman vid KTH i Stockholm.
Jag tillhör i högsta grad de skyldigas skara. Vår familj flyger oftast på utlandsresorna, och vi flyger mer än ett par gånger om året. Även om vi inte flyger till exempelresmålet, Thailand, så talar siffrorna sitt tydliga språk: Ca 2,5 ton koldioxidekvivalenter per person för en resa till Thailand – motsvarar ungefär 1500 mils körning med en bensindriven bil av normalstorlek.
Kommer vi att sluta resa? Nej, säkerligen inte. Inte ens med dessa siffror och den miljö- och verklighetspåverkan de snabbt omsätts i. Svensken älskar att resa och att få komma bort från mörka, kalla Sverige. Bort från förpliktelser och grå vardag.
Det enda språk som kan hoppas på respons här, är penningens. Höjda priser. Det enda språk människan förstår. Kärlekens språk spelar inte längre i samma division – om det någonsin har gjort det.
Alla vet att eventuella prishöjningar inte kommer att bli tillräckligt stora för att uppnå önskat resultat. Därtill är för många intressen involverade. Vi får väl fortsätta leva i en skenvärld med skygglappar för de virtuellvana ögonen. Sikta på rådet i artikelns kommentar: ”Fler måste börja använda Teleportering.”
Finns det någon billig kurs?
BBC News – Plagiarism: The Ctrl+C, Ctrl+V boom.
Den tyske försvarsministern fick gå efter avslöjanden om att ha plagierat stora delar av sin doktorsavhandling. Gaddafis son Saif kan ha plagierat sin PhD avhandling.
De är säkert många, om vi vill gräva vidare, många fler än vi tror av de stora och berömda som sysslar med detta. James Morgan och Brigitt Hauck står för skrivandet av denna artikel som behandlar de ökande problemen på våra universitet och högskolor. Men plagieringen börjar längre tillbaka under skoltiden och finns inom flera andra områden.
Jude Carroll, på Oxford Brookes University, har skrivit en handbok om hur vi ska arbeta med problemet. Hon säger att ”Google gave students access to a much greater library of texts”. Sen referar hon till lord Byron, att han aldrig lät någon komma in i sitt bibliotek eftersom han inte ville att de skulle se vilka han kopierade ifrån. ”The difference now is that we can all copy each other´s libraries.” säger Carroll.
För att komma till rätta med problemet använder kanske 98% av de brittiska universiteten ett datorprogram som analyserar misstänkta uppsatser. ”Turnitin” heter det, och förra året kontrollerades tre miljoner uppsatser mot databasens hundratals miljoner studentuppsatser och dokument, och miljarder websidor.
Intressant är, att det enligt skaparna av Turnitin ”… takes a human to detect a cheat.” Jude Carroll menar att avslöjandet ofta kommer när en lärare läser uppsatsen och känner att någonting är fel med texten. Det kan vara att den är ojämn och har partier med olika ton eller att den rent grammatiskt förändras.
Problem som tas upp i artikeln är också hur man definierar vad ett plagiat är, och vem som egentligen är plagiator. Författarna beskriver också andra drabbade än skolor och universitet – fenomenet frodas till exempel inom journalistiken.
Röster höjs för att tillåta mer i den här vägen – att bland annat inte slå ner så hårt på ”nybörjarna” på universiteten. Lingvisten Dr John Olsson menar att dels är det svårt att kastas in i den akademiska världen och snabbt tvingas producera stora textmängder, och dels måste de unga få chansen att ”hitta sin egen röst”.
Några tycker att vi bör ha en mer generös syn på plagiering i vår digitala tid, men både Olsson och Carroll är överens om att en sådan eftergift inte vore bra för den högre utbildningen. Akademiker vill hålla den stramare linjen. Jag måste säga att jag håller med. Genom alla tider har det kopierats texter, och teknologins frammarsch betyder inte att vi måste omdefiniera vad plagiering är.
BBC News – Ecuador Amazon oil: Legal battle far from over.
Så är vi där igen. Västvärlden och oljeindustrin förstör ovärderlig miljö och vägrar erkänna sina misstag. Den här gången är det Texaco och regnskogsbefolkning i Ecuador som står mot varandra. Herr Curipoma och 30 000 andra boende i området, däribland 5 av Amazonas indianstammar, kräver sin rätt. Ovärderlig regnskog, vatten och luft, djurliv och människoliv har gått och går till spillo för vinnings skull. De stora magnaterna, de jättelika bolagen mot naturen och den lilla människan.
Den 14 februari dömde en domstol i Ecuador oljejätten Chevron (som köpte upp Texaco 2001) till den högsta straffsumman hittills för miljöförstöring – $9bn. ExxonMobil, i Alaska 1989, landade på $5bn. Chevron menar att allt ansvar ligger på den ecuadorianska staten och bolaget Petroecuador. Själva säger de sig ha gjort vad som på dem ankommer för att återställa området. Alltså erkänner de trots allt att området skövlats och förstörts.
Pengar kan inte avhjälpa allt. Men, å andra sidan är pengar det enda språk som utsugarna förstår.
När ska vi människor lära oss? Skapelsens krona? Vi är inte ett dugg bättre än conquistadorerna eller andra skövlare, som sedan tidernas begynnelse dragit fram över urinvånare och jungfrulig mark. Det går varken att försvara eller förlåta dessa människor, i dessa stora bolag eller konsortier eller vad de kallar sig, för de vet i högsta grad vad de gör. And they don´t give a damn.
Ibland känns det mycket svårt att hjälpa en ny generation att växa upp till bra människor. För barn gör inte som du säger. Barn gör som du gör.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.