Fiennes gör debut som regissör | Film | Nöjesbladet | Aftonbladet.

William Shakespeare – en man för alla tider. Visst är det så. Nu ska Ralph Fiennes ge sig i kast med Coriolanus – något han drömt om att få göra i tio år, säger han. Han ska själv spela rollen som den krigiske romerske generalen.

Berömda män i rollen som Coriolanus är naturligtvis Sir Laurence Olivier, Richard Burton och Ian McKellen. Till och med Sir Anthony Hopkins kan sälla sig till den celebra skaran.

Det ska bli spännande att se vad Fiennes gör med tragedin. Som sagt. Shakespeare lever!

Vetenskap & miljö | Sveriges Radio.

Vi äter också pangasius. Eller har ätit. Det är en mycket god fisk. Vit och fin.

Vissa nyheter får mig att blekna lite extra. Att känna mig matt och orkeslös. De behöver inte vara världsrevolutionerande, men de rör vid något viktigt beslut jag en gång tagit, eller kanske till och med rubbar min världs grundpelare. Det här är en sådan nyhet –  en som skakar om.

I min familj har vi ätit och njutit av denna fisk, pangasius. Vi tyckte oss göra något bra, som inte köpte torsk. Vi sparade torsken för framtiden. Och för framtiden så är jag, alltsedan jag fick egen inkomst, med i olika naturskyddande organisationer, bland annat WWF.

Kanske håller vi fast vid en del illusioner för att vi så gärna vill att de inte är just – illusioner. Om jag inte har kraft eller möjlighet att stå längst fram på barrikaderna, så vill jag ändå göra en insats. Lämna bidrag till någon som orkar stå där längst fram och kämpa. En som inte är en bluff. En som verkar bygga på ärlighet och genuin godhet. En som vill något, och som verkar nå fram. ”För att lätta det dåliga samvetet lite”, skulle säker många säga. ”Och?” skulle mina ungdomar säga. Du ska göra det du tror på. Du ska bara inte vara alltför naiv.

Jag tycker inte att jag är alltför naiv. Men, nu har WWF gjort det oförlåtliga. Odlingen av Pangasius bidrar till miljöförstöringen i Vietnam – och jag själv och många med mig kanske riskerar vår hälsa genom att äta den. Fisken är nämligen överodlad och laddad med antibiotika för att klara alla sjukdomar. WWF uppmärksammade detta och rödlistade den. Vad händer? Jo, Vietnam hotar att kasta ut organisationen ur landet. Skakar knytnäven upp i ansiktet, visar vita knogars språk. Resultatet blir att WWF upphäver rödlistningen…

”Vem i hela världen kan man lita på?” – sjöng Hoola Bandoola Band i min gröna ungdom. Vem är det som gömmer sig bakom ”Vem”? Enligt min mor och min mors mor, vilka båda har levt längre tid på denna jord än vad jag själv har gjort,  så är det ”ingen” som gömmer sig där bakom. Frågan är om det finns någon Ingen, en nutida, listig, homerisk hjälte, eller om det verkligen är – ”ingen”? Och spelar det någon roll vilket – i det långa loppet?

Jag vill tro att var och en av oss spelar roll i det långa loppet. Det är väl därför vi är här?

Stormen drog ner ledningar i Skåne | Nyheter | Aftonbladet.

Storm. Hundarna vaknade av att det knackade på fönstret. Då vaknade alla med ett ryck. Var det dags nu igen? Köksgolvets isklampskalla klinkers talade sitt tydliga språk – strömmen hade gått.

Gudrun och Pär – vad heter den här? Det är oroligt – men härligt. Naturkrafter som vi inte rår på. Min gamle mentor älskar fortfarande naturens utmaningar och strapatser till havs och till lands. Att utsätta sig och att klara av. Att våga och att vinna. Att älska. För det är det han gör.

Jag vet inte var gränsen går. Går den mellan Sverige och Australien? Eller kanske mellan dig och mig? För någonstans övergår beundran och ödmjukhet inför naturen till fruktan. Alltför stor fruktan – när du inte längre kan se skönheten och det fantastiska undret i det som sker. När nervtrådarna spänns till bristningsgränsen och alla varningssystem slagit om till rödglödgat – då. När det inte längre bara är på TV eller i tidningen, då, när du själv står mitt i infernot: Inlåst i skogsbranden, förlorad i översvämningen, vacklande på den magmavällande vulkanens rand. Då är inte tanke nummer ett om du har betalat försäkringen. Då är du istället ett steg närmare dina förfäder. I stormens öga ser du klart.

Cyklonen Yasi | Utrikes | SvD.

Jag hörde mig själv klaga över väderutsikterna för i morgon: Hård vind och regn. Varning för kringflygande, lösa ting.

Tyst, min mun.

Igår talade jag med min vän, Jackie, i Australien.

Magbakterier hjälper hjärnan att utvecklas – Nyheter från Vetenskapsradion – Vetenskap & miljö | Sveriges Radio.

Det är inte bara genom mitt arbete som jag lär mig någonting nytt varje dag – utan också genom att lyssna på radio på vägen –  både dit och hem.

Nu har forskare på Karolinska sjukhuset kommit fram till att vår hjärna utvecklas bättre om vi som nyfödda naturligt utsätts för bakterier. Eller rättare sagt – musens hjärna gör det. Rimligen gör vår hjärna också det i så fall. Professor Hans Forssberg konstaterar också att det finns ”en viss logik” i detta, eftersom vi har levt och utvecklats samtidigt under lång tid här på jorden, bakterier och däggdjur.

Mormor och sunt förnuft har sagt mig någonting ditåt sen länge. ”Lite skit dör du inte av”,  sa hon alltid, mormor. Och så höll hon sig frisk också, trots dammråttor och okliniskt välstädat, och moroten gruskrispig direkt från trädgårdslandet i munnen – efter en kort dragsväng mot förklädet bara. Så är jag uppvuxen, och det har inte gjort ont.

Vi vet ju att allergier inte är så allmänt förekommande i öststaternas koleldade småstäder som i vårt rentvålade svenska samhälle. Och pälsdjursallergier – visst har jag läst att de som har lantbruk och växer upp med djur inte är lika drabbade som befolkningen i övrigt.

Det är väl inte så enkelt som jag gör det till, men ändå. Jag tror på enkelhet och sunt förnuft. Hade det varit meningen att vi skulle duscha fem gånger om dagen och smeta in oss med allehanda renskrubbningsmedel för att sedan smeta på återställningsmedel och dofter,  så hade vi väl utrustats med full spapackning från början.

Judi Dench spelar M – igen | Film | Nöjesbladet | Aftonbladet.

Dags för nummer 23? MGM skulle lägga ner 007 – men… Sam Mendes regisserar och nästa Bondfilm beräknas gå upp i november 2012. Daniel Craig inställer sig för tjänstgöring igen – och, han har väl inte direkt gjort bort sig i rollen som James Bond. Roligast är ändå att Dame Judi Dench fortsätter som M. Hon är en av mina favoritskådespelare, alla kategorier.

Dench debuterade 1957, och i Royal Shakespeare Company har hon bland annat spelat Ofelia, Juliet och Lady Macbeth. Hon har medverkat i flera av mina favoritfilmer, som Chocolat, Cabaret och A Room With a View. Rollen som Queen Elizabeth (”the old boot… ”) i Shakespeare in Love är oförglömlig – och gav henne en välförtjänt Oscar. Hon var faktiskt nominerad även för sin roll i Chocolat.

Judi Dench ligger högst på listorna över vem engelska folket anser vara Storbritanniens ledande skådespelerska, och kritikerna anser henne vara en av de främsta skådespelerskorna under hela efterkrigstiden. Men, jag behöver inte titta på vad de officiella listorna visar,  för mig är hon nummer ett. Kanske är det rollerna hon får – eller tar – som också gör att gestaltningen går rakt i hjärtat.

Då kan man fråga sig om det finns något att gestalta hos en karaktär som M i Bondfilmerna. Jo, Judi Dench gör M till en karaktär värd namnet, vilket inte är enkelt om du bara ser till replikerna. En Bondfilm är, i sig, inte precis sinnebilden av ”film”, men Craig och Dench ska göra det möjligt att sätta dit den etiketten på nummer 23.

Dagens eufori – Markaryds folkhögskolas vinterrevy! Inga förväntningar, inga alls. Men, efter 2 1/2 timmes spel-, sång- och dansglädje kan jag inte annat än älska resten av dagen. Svårt frestad här att använda ett engelskt uttryck, men …nej. Svenska duger gott.

Stor eloge, och stående ovationer till dessa härliga ungdomar som tränat och övat och slitit – för att ge oss en helgjuten upplevelse! De har min ohämmade och ograverade beundran, varenda ung tjej och kille. Naturligtvis också pedagoger och koreografer, rekvisitörer, ljud och ljus – alla.

Det började säkert med välkomnandet och presentationen, så redan då kände jag att de hade kopplat greppet. Och sen, sen följde i hett tempo musikalnummer och sånger ur välkända shower, som alla tolkades och framfördes med ny,  fräsch touch. Samtliga snyggt arrangerade och modererade, kryddade med korta, fyndiga mellanspel. Sanningen att säga, så var det inte mycket som inte träffade mitt i prick. Och inget under bältet…

Den unga publiken vanns med riviga hårdrocksnummer, Lady Gaga och en blandad konfekt av lumparkillar, dreamhacknördar och en halvstrippande exhibitionistpappa. De lite äldre klarade säkert mixen utan lexikon, och fick sin egen beskärda del ur bland annat Annie och Little Shop of Horrors.

När du går ut från föreställningen, ut i solskenet, och är så lätt i kroppen att minsta vindpust skulle fått dig att lyfta och snurra bort mot sjön till – då är dagen din. Slutnumret ska jag inte ens försöka säga något om. Arrangemanget, det massiva och kompakta soundet (nu måste det tyvärr bli lite, förlåten, engelska…) och – the lead singer. Den rösten, den är jag säker på att vi får höra mer av framöver. Det var den som svepte mig ur stolen, sög mig ut genom dörren och fick mig att lyfta telefonluren för att beställa fyra biljetter till. Till nästa föreställning.

Kall fusion – nu ska den vara klar för produktion – NyTeknik.

Energirik nyhetskväll. Allt från kock-VM till lösningen på världens övriga energiproblem. Kall fusion eller varm soppa? Läs och bedöm själva om vi är utsatta för ett tragiskt skämt –  eller om en drömgräns är sprängd. Hursomhelst så står det utom allt tvivel att den nordiska trion svepte mössan av samtliga elitkockar, och Sverige tog hem andrapriset efter Danmark.

Det ena av kvällens nyhetsben håller – men tänk om, bara tänk OM det andra benet inte är en protes?