This week’s Shoot and Quote from Ese is about being Open. When the students are flown out in the world, the corridor looks something like this…
We all know that education unlocks the door of opportunity for the young.
Gordon B Hinckley
Weekly Challenge
Ese’s Weekly Shoot & Quote Challenge – Beginning
Beginning is the prompt from Ese in her new challenge. Read more about it and join in!
Detta foto togs idag på Hallands Väderö – en fin dag för att introducera nya elever!
My photo was taken today at Hallands Väderö on the west coast of Sweden, where we had our introduction days for the new students.
You must be the change you wish to see in the world.
Mahatma Gandhi
Weekly Photo Challenge: Carefree
Bekymmerslös på svenska, men fri från bekymmer låter mycket skönare. Som så ofta säger det engelska ordet mycket tydligare vad det är frågan om. Men, hur visar jag en känsla som den? Vilken eller vilka bilder kan över huvud taget visa den?
Naturligtvis ligger bilden i mig och i min kropp och själ. Det beror på min bakgrund, mitt yrke och den kultur och geografi jag är född i. Det beror på…mycket. Jag har funderat ett tag och kommit fram till några nyckelsituationer och nyckelord. De viktigaste ingredienserna är: vår eller sommar, ledig från arbetet, öppet landskap, ljudet av vind, vatten och fåglar, blå himmel, hög luft, mina barn och/eller mina hundar.
Carefree is this week’s challenge from WordPress. I have spent some hours thinking about – when do I really have that feeling? And, what pictures might best show it?
To imagine this feeling I had to think about some essential ingredients. My conclusion is that they are: spring or summer, vacation, open air landscape, the sound of wind, water and birds, blue sky, crisp air, my children and/or my dogs.
There is one place on Earth, that more than any other place makes my heart soar by merely thinking about it. One place where my feeling of freedom and being carefree never left me. New Zealand. This photo is from a lonely beach on the Coromandel peninsula. My son is walking barefoot in the sand, where his sister’s footprints still are visible. I was walking right behind them feeling the warm wind in my hair and the soft sand under my feet. A crystal clear moment of sheer happiness. Far away from all troubles, but together with my loved ones.
This photo is from a day on the southeast shores of Skåne in spring 2008. Mille running wild and free in the waves and not a single other human being on the beach. Totti wasn’t born yet. Being a water dog, Mille’s joy over the rolling waves was unstoppable. I remember shouting at him when he jumped too far out and the waves seemed to swallow him. But freedom is a great thing…We both felt its presence that day.
Weekly Photo Challenge: One Shot, Two Ways
Att ta två bilder på samma motiv och visa två olika sidor av det – en rolig utmaning. Efter en hundtur på Hovdalafältet hade jag med mig några snabba foton hem. Lilla kameran var med som vanligt vid hundrastning – med den kan man skjuta från höften trots att två hundar sliter i dig…
Det visade sig att dagens utmaning passade in på mina bilder, och tvärtom. Både fält, träd och himmel kan ses från två håll.
One shot, two ways in a tiny tiled gallery! This evening I was walking the dogs in a huge field called Hovdalafältet, and as the sky and sun was very pleasing to the eye I took some shots with my ”walkingthedogscamera” (- the little one I can handle with only one hand free). On coming home I found out about this week’s challenge – and there they were, my fitting photos! Field, tree and sky from different angles.
Click any picture for bigger size.
Weekly Photo Challenge: Foreshadow
The Weekly Photo Challenge from WordPress says Foreshadow.
Denna veckas fotoutmaning är att visa något förebådande. Inte lätt…men jag går tillbaka till Island för att visa min enda bild av hur en gejser är på väg att få ett utbrott. Det var ganska sent på kvällen, så bilderna är inte de bästa, men spännande var det.
Att försöka ta foto på när en gejser är på väg att få utbrott är svårt, för dels vet du inte exakt när det ska komma och dels går allt så ohyggligt snabbt. Dessutom får du definitivt inte vara i vägen för det heta vattnet…
Hot water pool – Strokkur waiting…
Foreshadow – well, this foreshadow, of a Geyser (Did you know that the word Geyser is derived from the first one known to spout in Iceland – it’s name was/is Geysir) going to spout, was extremely difficult to catch. The photos are from Iceland, and it is late in the evening so the light is not the best. We were waiting for Strokkur…but, you do not know exactly when it’s going to happen, and when it does happen, it happens so fast that you hardly have any time to press the button. And – it’s not a good idea standing too close the hot water coming up.
Strokkur – coming up!
This great bubble is the dangerous foreshadow of what is going to come within less than half a second…
Strokkur!
Weekly photo challenge: Masterpiece
Vår planet, Jorden, är det största mästerverket av alla. Jag hyllar ständigt dess skönhet, men tänkte att jag den här gången skulle välja något tillverkat av människohand. Människans mästerverk kan aldrig nå upp till Naturens, men det finns tillfällen då jag varit mycket imponerad av vad vi har åstadkommit…
This planet, Earth, is the greatest Masterpiece of all. I always pay tribute to the glory of it, so I thought, maybe this time I would choose something made by man. Even if manmade things never can match Nature, I am very impressed by some things I have met on my travels…and for this, I chose the magic Pothala palace in Lhasa, Tibet.
Potalapalatset (tibetanska: པོ་ཏ་ལ།; Wylie: po ta la) i Lhasa, Tibet, var Dalai lamas ordinarie vinterresidens och den tibetanska regeringens kansli. Det är tretton våningar högt mästerverk beläget på klippan Marpori (”Den röda klippan”), omkring 3 700 meter över havet. Namnet Potala kommer från det gudomliga berget Potalaka, där boddhisattvan Chenresig skall ha sin boning. Palatset är också känt som Tse Podrang, ”palatset på bergstoppen”.
Det första palatset började byggas redan 631 av kejsar Songtsän Gampo. Det nuvarande palatset, som är av dzong-typ, består av två delar: det vita palatset, som började uppföras år 1645 på order av den femte Dalai Lama, och det röda palatset, som stod färdigt 1693.
Det vita palatset var både Dalai Lamas vinterresidens och kansli för den tibetanska regeringen, medan det röda palatset uteslutande har sakrala funktioner. I det röda palatsets västra kapell finns fem guldbeklädda chörten, där fem inkarnationer av Dalai lama finns begravda. De gula delarna är de heligaste.
Potala var residens och regeringsbyggnad fram till det tibetanska upproret 1959, när den den fjortonde Dalai lama tvingades gå i exil i Indien. Under kulturrevolutionen undgick Potalapalatset förstörelse och är därför en av de mest välbevarade historiska byggnaderna i Lhasa. Ändå förstördes eller försvann nästan alla, över 100.000 volymer med skrifter, historiska dokument och andra konstverk från palatset när kineserna tog över.
Potalapalatset är numera ett museum öppet för allmänheten, och upptogs 1994 på Unescos världsarvslista. Världsarvet utökades 2000 att även omfatta Jokhangklostret och 2001 även Norbulingka, det forna sommarpalatset.
Själva byggnaden är 117m hög (300m över dalen) mäter 400m gånger 350m och dess stenväggar är alla mellan 3 och 5 meter tjocka. Man har använt koppar i grunden för att skydda vid jordbävningar. Palatset har fjorton våningar med sammanlagt över 1000 rum, 10.000 helgedomar och 200.000 statyer. Det tog endast 3 år att uppföra palatset, men interiören tog 45 år att färdigställa.
Tyvärr var det förbjudet att fotografera inomhus. Man hade också tagit bort allt som kunde visa på den nu levande Dalai lamas existens.
The building measures 400 metres east-west and 350 metres north-south, with sloping stone walls averaging 3 m. thick, and 5 m. (more than 16 ft) thick at the base, and with copper poured into the foundations to help proof it against earthquakes. Thirteen stories of buildings – containing over 1,000 rooms, 10,000 shrines and about 200,000 statues – soar 117 metres (384 ft) on top of Marpo Ri, the ”Red Hill”, rising more than 300 m (about 1,000 ft) in total above the valley floor.
The site on which the Potala Palace rises is built over a palace erected by Songtsän Gampo on the Red Hill. The Great Fifth Dalai Lama started the construction of the modern Potala Palace in 1645 after one of his spiritual advisers pointed out that the site was ideal as a seat of government, situated as it is between Drepung and Sera monasteries and the old city of Lhasa.
The external structure was built in 3 years, while the interior, together with its furnishings took 45 years to complete. The Dalai Lama and his government moved into the Potrang Karpo (‘White Palace’) in 1649. The Potrang Marpo (‘Red Palace’) was added between 1690 and 1694. The Red Palace is the part of the Potala palace that is completely devoted to religious study and Buddhist prayer.
Starting the long walk.
The palace was slightly damaged during the Tibetan uprising against the Chinese in 1959, when Chinese shells were launched into the palace’s windows. Still, almost all of the over 100,000 volumes of scriptures, historical documents and other works of art were either removed, damaged or destroyed.
The Potala Palace was inscribed to the UNESCO World Heritage List in 1994. In 2000 and 2001, Jokhang Temple and Norbulingka, were added to the list as extensions to the sites.
The number of visitors to the palace were raised to 2,300 daily to accommodate a 30% increase in visitorship since the opening of the Qingzang railway into Lhasa on 1 July 2006, but the quota is often reached by mid-morning.
Mer än 320 trappsteg och fler över nötta stenar behöver du gå för att komma till de övre delarna av Potalapalatset.
More than 320 steps, walked by so many, to reach the upper parts of the Pothala palace.
Bara Dalai lama får gå den mittersta trappan här.
Only the Dalai Lama is allowed to walk the middle step to this building.
The White Palace or Potrang Karpo is the part of the Potala Palace that makes up the living quarters of the Dalai Lama. The first White Palace was built during the lifetime of the Fifth Dalai Lama and he and his government moved into it in 1649. It then was extended to its size today by the thirteenth Dalai Lama in the early 20th century. The palace was for secular uses and contained the living quarters, offices, the seminary and the printing house. A central, yellow-painted courtyard known as a Deyangshar separates the living quarters of the Lama and his monks with the Red Palace, the other side of the sacred Potala, which is completely devoted to religious study and prayer. It contains the sacred gold stupas—the tombs of eight Dalai Lamas—the monks’ assembly hall, numerous chapels and shrines, and libraries for the important Buddhist scriptures, the Kangyur in 108 volumes and the Tengyur with 225.
Unfortunately, we were not allowed to take photos inside the palace, and every reminder of the existence of the now living Dalai Lama was hidden or removed.
Three masterpieces in one picture.
For more pictures of Tibet and the Pothala palace, see an earlier post:
https://lagottocattleya.wordpress.com/2011/03/14/551/
Facts and statistics from our guide on tour, Lobsang, and from Wikipedia.
Weekly photo challenge: Fresh
Last week my two children, son and daughter, both got positive answers to their applies for university. Both got what they wanted and their first rated universities – my son will study to become a graphic designer and my daughter to become a dentist.
Fresh, wonderful news – and cheers were made in fresh, sparkling champagne, of course!
See More on the challenge Fresh, here!
Weekly Photo Challenge: The Golden Hour
In photography, the “golden hour” is the first and last hour of sunlight of the day. Photographers venture out on sunrise hikes or sunset treks to capture a magical shot, due to the quality of the light during that time of day.
Inte bara fotografer njuter av denna första eller sista timme av sol, the Golden Hour – den Gyllene Timmen. Jag tror att det där bleka morgonljuset före och det sena, mjuka aftonskenet efter arbetsdagen ger varje människa ett lugn och en känslighet som bara detta speciella ljus kan ge. På väg hem från London blev det här min Golden Hour.
But, not only photographers love the Golden Hour. It’s the feeling that pale morning light and soft evening sun gives you – I think every human being becomes more sensitive before and after the busy working day. There’s often a stillness in the air and you feel relaxed in body and soul.
At least I did, on the flight home from London two weeks ago. So, here’s my Golden Hour.
For more relaxing, click here.
Weekly Photo Challenge: Nostalgic
Så många saker väcker nostalgin till liv, men när jag nu ska finna bilder till detta inlägg blir det genast svårare. Inte många foton finns från mitt barndomshem eller från min älskade mormors hus – tankar och minnen från barndomen finns mest inuti mig själv. Men, så fick jag chansen att besöka en av de riktigt gamla husen i närheten av vår sommarstuga.
Denna lilla stuga är från slutet av 1700-talet och dess interiör värker fram minnen som får ögonen att tåras. Här finns möbler, färger, mönster, prydnadssaker och tidningsställ som påminner om dem vi hade när jag var barn på 50- och 60-talet. Blandat med moderniteter förstås – helt enkelt gott och blandat. Få se om du inte kan känna igen dig lite grand, du också…och kan konstatera att vi vuxit till oss en aning de senaste tvåhundra åren…
So many things can make you nostalgic, but when I am supposed to show something of this in WordPress Nostalgic – I do not have any pictures. My childhood didn’t get much photographed, and when I grew older and bought a camera of my own, we had moved away from where it all started. My grandmother’s house though, was still there for a while.
But, last week I got the opportunity to visit a very old little house (or maybe cottage) some kilometres from our summer house. The owner told me that it was built in the late 18th century and is well kept. Even if it seems to be very low, because people were a great deal shorter in those days, I could stand upright inside.
The cottage is furnished almost the way my childhood house was. I grew up in the fifties and sixties, and recognized many things here, such as colours and patterns, the table, rag-rugs (my grandmother used to make those too), chairs, and the special basket for newspapers… Oh, happy childhood – because I was really fortunate enough to have that. In my memories it will live on as long as I live.
Weekly Photo Challenge: Companionable
The Weekly Photo Challenge this week is companionable. These two friends are, indeed. They have each other, and here they are companions to my mother too!
More lovely furs from lovely blogs are here!
Leya 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.