Morgonsol
Har du också en biljett?
Gun debate figures into storyline of ‘The Dark Knight Rises’ – CNN.com.
The Dark Knight Rises har premiär här i Sverige natten till onsdag och jag sitter med en biljett på handen. Som barn älskade jag den tecknade Batmanserien och som vuxen har jag sett alla filmerna. Nu kommer den sista i trilogin.
Fredagens skjutning vid filmpremiären i USA har förstört många människors liv och påverkat många människor inför premiären här hemma. Galningens motiv är ännu oklart. Gott är dock att filmens budskap gås igenom och analyseras. Det är med blandade känslor jag läser artikeln och tänker på hur jag själv alltid sett på Batman – som en man som står på rätt sida om lagen, för Det Goda och mot Det Onda. Vid en närmare analys stämmer detta till och med så långt som att han aldrig tar till vapen utan slåss med kroppsteknik och mannakraft. Filmerna innehåller dock ganska mycket våld och vapen och även om CNN-artikeln är en spoiler så är den läsvärd för att reda ut begreppen. (Läs alltså inte om du inte tål förhandsinformation.)
Varför då ”flasha” så många vapen när filmens huvudperson säger att vi inte ska bruka dylika? Kontentan av artikelns analys är att du inte behöver vapen för de vanliga små konflikterna, men när det kommer till regelrätt krig är vapen den enda lösningen. Jag konstaterar också att samtidigt som Batman själv är en vapenlös hjälte så tar den kvinnliga huvudkaraktären gärna till vapen. Något som jag antar ligger i tiden – att visa aggressiva kvinnor som är minst lika råa som män.
Ett lyckat filmkoncept i den här genren består alltså av en alltigenom God Hjälte, en massa action, vapen och onda karaktärer – plus en snygg, aggressiv kvinnlig medhjälpare. (Slår det också dig vad det är som skiljer Batman från Bond?) Risken är ganska stor att ett eventuellt gott budskap – som att inte bruka vapen – försvinner i det allmänt publikfriande luddet. Filmer görs oftast för att tjänas pengar på. Redan på Shakespeares tid visste man hur – krydda för alla smaker.
Personligen orkar jag inte läsa de eviga trätorna mellan oliktänkande grupper i vapenfrågan. Jag håller med förre polischefen i Los Angeles, William J. Bratton, som till CNN i fredags uttryckte att landet behöver ”some sanity in our gun control laws. Gun control can reduce these numbers of incidents,” said Bratton. ”These incidents will continue to occur. We are a country in love with our guns.”
USA kommer aldrig att desarmeras.
Jag ser fram emot att använda min biljett.
My love for Alveston
Kort sammanfattning så långt
Redan för några veckor sedan tappade jag greppet om millimetrarna. Det började med ett idogt tvättande, med den fräscha baktanken att allt ju luktar så gott när det soltorkat i den lätta sommarbrisen – Ute. Det är liksom en del av poängen med sommaren det där. Återskapandet av dofter man så tydligt minns från barndomen. Nyslaget hö och soltvättade lakan. Dessa två aktörer är mer än statister i min årliga sommardröm.
I början kontrakterade jag inte ens SMHI – det var ju sommar! Efter ett antal misslyckade försök att rycka ut mellan skurarna för att rädda vad som räddas kunde fick jag trots allt upp en viss teknik. När ungefär en vecka gått hade jag lagt upp en hyfsad intervallträning efter sagda skurschema och lyckats få en del torrt. Sen drog det ut på tiden. Med regnet alltså. Det föll och det föll – och i takt med millimetrarna föll mitt humör. Några grader på skalan för varje dag.
Tänk positivt. Nu hade jag ett nyttigt träningsschema och jag hade tänkt skarpt på hur stärkande det var för grödorna med allt regn och hur billigt det skulle bli för bönderna att slippa bevattningsoket. Och bra för tokiga grannar som årligen vattnar gräsmattor så vattningsförbud inträder för hela kommunen framåt mitten av juli. Jag försöker verkligen tänka positivt.
Men, morgonrundan bland trädgårdens blommor börjar alltmer likna en kryssning mellan sorgliga hängpelargoner och perenn förtvivlan. Vattenkannan tittar skamset fram bakom garagedörren och på tidigare så optimistiska barfötter hängs både tofflor och stövlar. Kanske inte samtidigt, men ändå…
Inte ens hundarna vill gå ut i det här hundvädret. Koppel på – koppel av. Om de någon gång går med ut så står Mille och fiskar tankspritt i en pöl medan Totti släpper fram sitt latenta kattjag medelst höga knälyft för att undkomma vätan.
Nej, i dag har jag sett mig föranledd att genomföra projekt ”Rädda Mårbacka” och via facebook hittat den här sommarens våta dröm – klackade simfötter. Tänk positivt.
Inspiration
Ja, var får man den ifrån denna regniga sommar? Barcelona kanske. Att tänka tillbaka på värmen, den sköna konsten och människor från alla världens hörn. Den fantastiska arkitekturen, den goda maten och ljumma kvällars långsamma promenader. Får jag bjuda på några enkla shots? Vilka du än väljer kan det inte bli fel – du är i Barcelona!
Filmer i mitt hjärta
Somliga filmer sprider en varm och stark känsla inom mig bara jag hör titeln. Eller läser den någonstans.
När vi åkte genom Whitby, Scarborough, i våras, dök en skylt upp som fick mig att snabbt slänga iväg en bild, i farten innan vi var förbi. På skylten stod det WHISTLESTOP Café & Bistro. Om du inte har sett Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café, så rekommenderas du härmed att ge denna filmberättelse någon timma av din tid. En sådan regnig sommar har du ytterligare ett motiv – förutom att det är en fantastiskt bra story som är vackert filmad i tjusande miljöer och med lysande skådespelare.
Filmen kom 1991 och jag vill minnas att den blev genombrottet för Kathy Bates. Underbara Jessica Tandy gör här en av sina sista roller – och gör den som vanligt lysande. En film om Livet.
Egentligen har du nog inget skäl alls att inte se den.
Snöleopardens hemligheter
Snöleopardungar påträffade i lyor i Mongoliet – DN.SE.
Nya möjligheter öppnar sig för att kunna följa och förstå snöleopardens vanor – och det är en svensk och hans forskarlag som lyckats finna de sällsynta djuren i dessa svårtillgängliga bergsområden. Snöleoparden lever på 2000-6000 meters höjd i Himalaya och Centralasien och jagas för sin vackra päls samt för att användas i kinesisk medicin. Genom att få veta mer om dem har vi större möjligheter att kunna rädda dem, menar man.
Snöleoparden är, som alla kattdjur, oerhört vacker. De filmningar som gjorts och visats i media är oftast gjorda på inhägnade djur, så sällsynta är de. Om du åker till Nordens Ark i Hunnebostrand på västkusten, så kan du se dem live (www.nordensark.se). Imponerande stora och med ett säreget rörelsemönster, mycket tack vare den enorma svansen, som är nästan lika lång som kroppen – en dryg meter. Svansen används både för att hålla balansen vid svår klättring och för att värma ansikte och nos vid extrem kyla. Vördnad är bara en av de stora känslor som rör sig inom dig när du står inför dem. Vi vet hur få som finns kvar och möjligheten att se dem i verkligheten är en ynnest.
Men, hur väl vi än försöker ordna för dem, så hör de inte hemma här i Sverige. Nordens Ark är dock ingen djurpark utan arbetar med ett bestämt mål: Att rädda och bevara hotade djurarter. Lyckade insatser har ju genomförts bland annat för pilgrimsfalken, vilken inte längre betraktas som hotad. I vår har vi i Kristianstad kunnat följa ett pilgrimsfalkpar och deras ungar via webbkamera – tills alla förgiftades och dog inom loppet av några dagar. Åtminstone är det vad man tror har hänt. I bland annat Storbritannien har man haft liknande problem med sina falkar. Gift har smetats på nacken på duvor och dödat pilgrimsfalkarna när de börjat äta på sina offer.
Allting har minst två sidor. Om ett forskarlag kan finna snöleoparderna i deras otillgängliga hemtrakter, så kan andra också göra det. Tjuvjägare finns överallt och är totalt skrupellösa. När vi var i Kina senast fanns ett snöleopardskinn till beskådan – den här gången visserligen på ett museum, men ändå. Det smärtar. Att döda pilgrimsfalkarna är helt obegripligt – vem tjänar på det? Snöleoparder, tigrar, noshörningar och elefanter är bara några av de djur som det går att tjäna stora pengar på. Köpare finns många i Östeuropa och Asien. Det är oerhört svårt att arbeta bort gammal vidskepelse och folktro när det gäller till exempel rovdjur och djur med särskilt eftertraktade horn eller ben. Så länge detta lever kvar har naturvården nästan övermäktiga motståndare.
Låt oss hoppas att dessa nya vetenskapliga rön kommer att verka positivt och hjälpa oss rädda och bevara detta fantastiska kattdjur.
Teenager gives world leaders her vision for the future
”We hear the phrase ‘Save Our Planet’ a lot. The truth is, planet Earth will survive. It’s the human race that won’t survive. Humans cannot adapt quickly enough to a changing climate.”
viaTeenager gives world leaders her vision for the future – CNN.com.
En ung kvinnas ord till ledarna för toppmötet i Rio nästa vecka. Brittany Trilford och andra unga tävlade om chansen att i ett tvåminuters tal visa på den framtid de ville se för världen. Brittany, från Wellington, Nya Zeeland, vann tävlingen och får säga sitt inför alla de stora. Citatet ovan är dock taget ur inledningstalet från en av hennes medtävlare, Annie, från Storbritannien. Det säger en del om ungdomarnas perspektiv på problemen.
Rio +20 Earth Summit startar nästa vecka och många av världens ledare kommer att närvara. Det är 20 år sedan detta möte hölls i Rio senast, därav titeln. Så, hur och när ska världens miljöproblem lösas – den här gången? Risken är väl att mötet blir ett nytt misslyckande i den vägen.
Att jag överhuvudtaget spetsade ögon och öron för press i ämnet beror på denna unga kvinna. Att hon kommer från Nya Zeeland förvånar mig inte – detta fantastiska land där alla människor vi mötte var ytterst miljömedvetna och jobbade konsekvent och målmedvetet i vardagen för sin natur och sitt land.
Läs Brittanys konstruktiva tankar om hur vi måste arbeta mot en mer hållbar värld och om hur mycket tro på framtiden många unga trots allt har! Det gäller bara att förändra oss i grunden – tänka och handla utifrån andra perspektiv. Lyssna på varandra och samarbeta unga och gamla genom att utnyttja de ungas fräscha tänk och de äldres erfarenhet. Tänk bara bort det lilla ordet bara. Det är bara ett ord.
Vi hoppas på fler spetsade ögon och öron nästa vecka – Lycka till, Brittany!
En bok är en bok är en bok
Ambitiöst bokprojekt kan läggas ner – DN.SE.
Nationalnyckeln köps in på vår skola och är ett fantastiskt fint projekt. Nu ser det ut att kanske läggas ner – många år och många verk före det enligt planerna skulle avslutas.
Synd. Om det nu bara är pengar det handlar om, så verkar en övergång till digital utgivning inte innebära några besparingar alls. Vän av böcker och papperskänsla som jag är – det kan aldrig bli detsamma med digitala verk! Dessutom är tanken att denna samlade vetenskapliga kunskap ska förmedlas till gemene man – men alla har faktiskt inte en dator.
Jag vill citera Kajsa Glemhorn, projektledare för Malaisefälleprojektet, den stora insektsinventeringen som gjorts inom Svenska artprojektet:
Jag har många internationella forskarkollegor som blir helt lyriska när de får se de här böckerna, det finns en sådan stolthet i att Sverige som Linnés hemland kan göra det här. Vi är skyldiga att göra det.
Som sagt. Vad ska stoppa projektet om det inte är pengar som är haken?


















Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.