PR – eller konsten att veta vad man får

Ett gott skratt förlänger livet. Ibland tror man inte sina ögon  – står det verkligen vad jag tror att det står? I landet Downunder står det verkligen det…

Titta en gång till...

På väg in mot centrum skyltade man bio- och teaterreklam…Undrar hur denna titel fungerade som publikmagnet?

Tjaa, jag skulle inte vilja vara låtskrivare till den här...

Och så de utlovade, sista bidragen till personalized cars. Vi börjar så nätt med en liten skönhet, en sådan som nästan bara finns i poesin.

Somliga bilar fyrade av farliga vibrationer – klar hänvisning till en viss beryktad amerikan.

Ägare: Äldre albino med råa morötter i handskfacket?

Så går vi från det sublima och drömska till det handfasta och praktiska…anlita den här och du vet vad du får!

Reklam när den är som bäst - håller vad den lovar

Mera ordlek!

Fler bilar…Inte min grej egentligen, bilar, men ett festligt utslag av humor i språkets tecken kan besvärja allt! Här en ny omgång ordvitsande!

En del är fortfarande snygga...

...eller praktiskt upplysande

...eller alldeles förtjusande

En del ger sig ut för att vara lite mer än vad de är…precis som vi människor. Den här bussen är bara ett exempel.

Falsk varudeklaration eller sanning med modifikation?

Äkta vara!

Men, vardagslivet gör sig också påmint…långt från limousinernas värld.

Mmm

Och magen måste ju ha sitt

Personalizing

I vår tid är det viktigt att vara unik och enastående. Att sticka ut är inte fel. Vi träffade en del fantastiska människor under resan, och man ska aldrig generalisera, men nog har Nyzeeländarna en alldeles speciell humor. Alltid positiva och spralliga – och duktiga på att ”slänga käft” är de också. Du märker det direkt genom de ordlekar och annorlunda metaforer som de kryddar språket med.

Ett kul användningsområde för ordvitsandet visar sig när du går över en vanlig parkeringsplats eller bara färdas på något sätt längs en gata. Det gäller att ha kameran redo…otaliga är de olyckliga missar jag gjort ändå. Vad sägs om en liten lyckad kavalkad?

Skrämmande i Auckland...

De flesta bilar ”som gjorts personliga” (observera svenska språkets tillkortakommanden) var inte riktigt så här mycket ”stylade”, utan det går mest ut på att kombinera bokstäver och siffror till något fyndigt att sätta på plåten.

Allt behöver inte stå för att förstå

Oftast måste du läsa mellan raderna…men det är inga problem.

Lysande!

Vissa behöver visa musklerna i både färg och form – och på nummerplåten…

Ta fram rovdjuret i dig...

...eller visa att du har "en tiger i tanken"

Andra vill visa både verksamhet och fyndighet. Den här pickupen var av de mindre fräcka alternativen. Vi tar de fräckare lite längre fram…

Ett stygn av längtan efter mina egna gossar

En del var bara…

...snygga

Tibet i blickpunkten igen – ytterligare åtstramningar

BBC News – China steps up security in Tibet following protests.

Efter den senaste tidens oroligheter i Sichuanprovinsen har Kina tagit ytterligare ett steg – dragit åt snaran om Tibet ett snäpp till så att kloster och munkar och andra ”upprorselement” och ”förbrytare” ska tystas.

Munkar bränner sig till döds i förtvivlan över förtrycket, medan Kina säger att Dalai Lama ligger bakom all uppvigling och oro. Det som händer i Sichuan kan sprida sig, vilket är kinesernas fasa. Som vanligt släpps inte västmedia in i området och vi får ytterst partisk information. Med andra ord är allt som vanligt.

Jag behöver inte fundera så mycket eftersom jag har sett förtrycket med egna ögon. Jag vet hur tibetanerna har det och hur allt snedvrids av kineserna. Visserligen stämmer det att levnadsstandarden har höjts för den vanlige tibetanen sen kineserna kom – men till vilket pris? Frihet kan inte köpas för pengar i det här fallet. Råkar (knappast rätt ord) nu det ockuperade landet ha stora naturtillgångar  – till exempel vatten – som kan ledas till de stora risfälten i söder, så är det väl bara att komma och ta för sig? Vad bryr sig de styrande i Kina om att Tibets sjöar och glaciärer försvinner och att dess mineraler grävs upp så att landet ödeläggs? Både land och folk lider.

Förtrycket och skövlandet är inte ett dugg bättre än när vi västerlänningar kolonialiserade som värst för några hundra år sedan. Om du tittar lite närmare på argumenten så är de i mycket desamma. Vi ville ”bibringa dem civilisationens ljus”. I Conrads Mörkrets Hjärta får vi en stor bit av sanningen. Orkar du inte läsa – se Francis Ford Coppolas klassiker Apocalypse Now.

Blotta tanken på att Kina helt öppet, men ofta i den stora massans ovetskap, håller på att köpa upp ansenliga delar av världen…Se på Sydafrika, USA och även Europa. De försökte ju till och med köpa delar av Island. Det gäller att hålla ögonen öppna för vad som händer i den heliga penningens namn. Man kan åtminstone sprida informationen. Slumra inte till, snart kan det gälla Ditt land.

På tåget mellan Peking och Lhasa,Tibet

Gå gärna tillbaka och läs i bloggen om tidigare artiklar och kommentarer i denna fråga.

Vintage train

En härlig dag med tåg. Vi åkte med Kingston Flyer, ett gammalt ånglok med väl bevarade och pietetsfullt upprustade vagnar. Riktiga entusiaster jobbade ideellt här och vi passagerare både såg och hörde glöden i deras engagemang.

Det blev en fin resa på någon timme. Folk gick ur sina bilar vid alla korsande vägar, vinkade och skrattade. Lokföraren pratade stolt om att han faktiskt nu fått köra det här berömda tåget – en riktig klenod.

The Kingston Flyer

Barn älskade att se tåget fara förbi, och lokföraren lät glatt visslan gå varje gång. Den här lille killen hade väntat en stund – och fick sin belöning.

En lite morgontrött vinkning - vi vinkade förstås tillbaka

Vid slutstationen fick vi vänta en halvtimme när loket skulle köras runt och haka på vagnarna från andra hållet.

Restaurangvagnen

Inredningen var otroligt välbevarad. Det var ett sant nöje att titta runt och bara njuta.

Välputsat trä och ornamenterade tak

Orientexpressenkänsla infann sig i flera vagnar. Inte minst när vi hittade denna koffert.

Kvarglömd?

Tågmänniskornas äkta tågkänsla och passagerarnas oförställda förtjusning förhöjde verkligen upplevelsen. Ångvisslan och röken gjorde inte saken sämre.

Här var det äkta vara!

Vem kan motstå meerkats?

Djur är en ständig källa till glädje, och några av dem går absolut rakt in i mitt innersta. Naturligtvis gäller detta de flesta av djurrikets små, men det finns ett litet afrikanskt däggdjur som i alla åldrar alldeles stulit mitt hjärta. Jag kan knappt slita mig från dem när jag väl funnit dem… Kanske beror det på rörelsemönstret, kanske på den allmänt fräcka och nyfikna uppsynen, kanske på den människolika, upprätta spaningsställningen – eller varför inte på alltihop?
  • Vem där?

Det handlar om surikater! Det latinska namnet stämmer med svenskans, men engelskans ”meerkat” känns onekligen som ett betydligt mer träffande namn. Naturligtvis är surikaten/the meerkat inte alls av kattsläktet. Istället tror man att namnet kommer från sanskrits markaţa मर्कट = ”monkey”, och att holländarna lånat det och satt namnet på fel djur. ”Meerkat” är alltså ett lånord från Afrikaans och holländska för ”lake cat”.

Surikater, Auckland zoo

Att se dem busa och fara så stickor och strån ryker får ofelbart mitt humör att stiga flera grader. Underhållning i den högre skolan!  Alla som haft egna kattungar ler igenkännande åt alla fula tricks och smyglekar.

En plats i solen

Naturligtvis går det bra att lata sig också mellan varven. Men…jag ser dig nog… Snart kvickt på språng igen!

Mera bus!

Men oftast på spaning

Vem kan motstå oss?

Datorprogrammet och jag kan inte komma överens idag. Det verkar som om ni får stå ut med att den första delen av texten bara inte vill bli annat än kursiv.

Saltimbanco – ett annorlunda fyrverkeri

Saltimbanco – Official Trailer – Cirque du Soleil – Australia 2011 – YouTube

Fantastiska Cirque du Soleil! Äntligen har jag sett dem i verkligheten – i Malmö, på hemmaplan.

De kanadensiska virtuoser (artisterna kommer naturligtvis från många andra länder) som startade den här annorlunda konstformen har min totala dyrkan. Första gången jag såg dem på TV var det en omvälvande och helt revolutionerande upplevelse och jag ville bara ha mer. Nu, 12-15 år senare, uppträder de på Malmö Arena och jag får njuta till fullo. Inte var det billigt, men otvivelaktigt värt varenda krona.

Minutiöst förberett, perfekt in i minsta detalj. Färgsprakande kostymer, suverän sminkning, makalös musik, (inte minst saxofonen – och allting live förstås…) djärv koreografi – och naturligtvis de nyskapande nummer som presenteras. Toppartister som är så tränade och tajmade att du stundtals slutar andas. Vi satt på tredje raden, nära, men för min presumtiva nackspärr fanns ingen plats.

Föreställningen är en total skönhetsupplevelse. Jag är ingen clownfantast, men till och med den lille mannens skicklighet imponerar storligen. Precis som när det gäller de andra numren i Saltimbanco så är publik involverad – men den här gången är det vi där ute i salongen som blir indragna. Stor eloge till den kille som chosefritt och följsamt agerade tillsammans med clownen i detta inte helt enkla nummer. Faktiskt var det han som stal just den delen av showen.

En av de egenheter som gör Cirque du Soleil så unika är att det som pågår framför dig på scenen inte bara är ett nummer, kanske en akrobatisk fantasi, utan det är en hel värld av roller och sammanhang, av minspel och relationer människor emellan, av händelser i händelsen. Som åskådare gäller det att inte fokusera på huvudnumret, utan att se helheten – allt som händer runtomkring. Glädje och besvikelser, tillkortakommanden och eufori. Mycket den lilla människans tankar, känslor och reaktioner.

Genialt. Missa inte detta.

Sista tåget

Galenskaper tillhör livets nödtorft. En vanlig promenad på en vanlig gata i en vanlig stad kan gå loss rejält på associationerna. Se bara vad som hände mig…

Uppgraderade renar - pontonplanet tar tomtarna torrskodda hem

Jag blir stående och spanar en stund extra. Framåt gatan tittar några juldekorationer fram ur en blommande buske.

Det som göms i snö...

Många går i kyrkan på julen. Just i den här firar rationaliseringstankarna nya triumfer och besparingarna når nya höjder.

Du vet vart du ska gå...

Vid varje vägkorsning finner du en fin liten målning som påminner dig om livets bräcklighet.

Kloka råd och anvisningar på din väg

Förhoppningsvis blir du också påmind om dina svagheter som människa – men det är inte säkert att det hjälper när strupen är av sandpapperskvalitet…

Du vet när du närmar dig slutet...

...åtminstone efter pubrundan

När skyltar och affischer börjar se dig med andra ögon och till och med talar till dig…då är det klokt att dra hemåt.

Vem är du och vem är jag?

Men, när du är så trött att du bara vill däcka i en skön säng och sova, då är kvällen redan på väg mot natt. En sista koll på klockan och – du inser att sista tåget har gått för längesen.

Det är ungefär som hemma. Bara att sätta sig ner och tålmodigt vänta på nästa.

Wonderful Wellington

Wellington

Wellington – huvudstaden. ”Blåshålet”, varnades vi för. Alltid vindar och ofta dåligt väder skulle det vara. Profetiorna kom på skam direkt, för vi hade underbara sommardagar med fantastiska promenader i en vänlig och arkitektoniskt överraskande stad.

Queen´s Wharf

Vårt vandrarhem låg nära Queen´s Wharf med härligt fräsch arkitektur. Första vandringen utanför portarna gav mersmak, så det blev många och långa promenader.

Inspirerande - båtar!

Konstverk vid vattnet

Stockholm skryter med bad och fiske mitt i huvudstaden…här får de konkurrens! Kristallklart vatten i hamnen, bad precis vid nationalmuseet Te Papa och vågade trampolinhopp.

På tillbakavägen gick vi en bit längre inåt stadskärnan och njöt av broar, byggnader och konstverk. Helt enkelt högtidsstunder för såväl öga som kamera.

Bro över motorvägen - fult blir vackert

Hyllning till rugbylaget All Blacks - silver fern i form av en gigantisk silverboll

Och så förstås en tur till botaniska trädgården…Inne i det gigantiska växthuset finns en stor damm med de vackraste lotusblommor – alla kulörer.

Lotus

Vartill man använder en varm källa

Varma källor har alltid fascinerat mig. Från mitt första möte med Islands fantastiska naturbad och sprutande gejsrar uppe i norr till Nya Zeelands puttrande lerpölar långt i söder. Äger du en varm källa så äger du mycket. Vi tar en rundtur genom några speciella användningsområden.

Det första man tänker på är kanske att bada i de mineralrika källorna. Den vanligaste temperaturen för badkällor är 38, 39, 40 och 41 grader.

Tvagningsstenar ligger på murkanten

För den trötte vandraren finns det källor för enbart fotbad. Den här vilade vi fötterna i efter en promenad i en helt vanlig stadspark.

Mer än tio minuter gick det inte att sitta här - då stack det i fötterna

Maorierna använder fortfarande sina outdoor kitchens – trots att de har fullt utrustade, moderna kök i sina bostäder. För att de ska använda sitt moderna inomhuskök krävs det full storm och regn! Maten sänks ner i en stor pool med 99 gradigt vatten…

Matpool, Rotorua

…eller också ångkokas den i små gropar med trälock. Köttet underst och grönsakerna överst. Mycket saftigt – ingen disk!

Ångkokning av mat, Rotorua

”To get this, you will have to marry one of our people!” Vår guide, Waimaria, var en helt underbar maorikvinna. Hon kunde konsten att berätta – både om traditioner och om sitt stolta folk.

En stor turistattraktion är gejsrarna. Den största är Pohutu Geyser, som regelbundet skickar sina kaskader något 30-tal meter upp – helt utan hjälp. Ingen såpa här inte. Waimaria poängterade mjukt att på naturen väntar man. Vi människor kan ändå inget annat göra.

Pohutu Geyser

Naturligtvis utvinner man också ren energi i stor skala. Vi besåg ett gigantiskt värmekraftverk, ett av de största – om inte det allra största – i världen.

Ren energi!

För maorierna betyder de varma källorna också historia och tradition. Vattnet har fortfarande en läkande och helande kraft.

Maori, historia och tradition

I krig med svårt sårade i strid kunde man helt enkelt utverka vapenvila för att hövdingar och stora krigare från båda sidor skulle få bada i dessa varma källor. Mineralerna hjälpte till att läka såren fortare och bättre.

Läkande källor

Man kan också bara njuta av skönheten i dessa naturens kraftfulla underverk. Det har man säkert gjort i alla tider.

Rotorua

 

Gejserområdet, Rotorua

Mudpool, Rotorua