Hundar och andra djur i Yorkshire

I anglo-saxarnas läger

Engelsmännen är ett hundälskande folk. Kanske älskar de alla djur, precis som jag. Alla utom fästingar förstås. Var någonstans i näringskedjan de är nödvändiga är för mig en gåta.

Aldrig har jag sett så många hundar per capita. Säkert varannan flanör hade en hund i andra änden av snöret. Ofta hittade jag två eller till och med tre stycken där.

Allt från stolta vinthundar till

… ettriga små

Barn är inget hinder

Inte finns det bara många hundar, utan de får också följa med överallt. På pubar, i affärer, på stranden – ja överallt dit husse och matte går.

Fri att sträcka ut

Med matte på café

Någon begränsning finns det dock… tydligen samma som för barn!

Mmm. Totalt främmande för oss men fullständigt naturligt för engelsmännen!

Trots den anmärkningsvärda mängden hundar såg jag bara en enda hundbajskorv ligga på gatan. En enda. Kanske har detta sin grund i vad som finns anslaget på den här lyktstolpen?

Något för Sverige att testa?

Jag säger inte att det är toppen att få ta med hunden in överallt där mat serveras, men jag tror knappast engelsmännen är sjukare än vi. Lite överkänsliga är vi allt, en del av oss. Och som sagt, kanske det finns något att dra lärdom av i engelsmännens hundvärld.

Här hemma ser jag ofta lämningar som borde tagits upp av hundägaren, och mycket ofta ser jag också hundbajspåsar –  med innehåll(!) – slängda både på gator och i buskage. (Inte en enda sådan såg jag under hela veckan i Yorkshire.) Kan någon förklara hur folk tänker där?

Hard work

After some tough work in the first part of the day, we were rewarded with a visit to Whitby. Whitby Abbey was built during the early 13th century, but the first monastery was founded here almost 600 years earlier. Henry VIII had a dispute with the Pope and Whitby Abbey was one of the church buildings that was destroyed by the king.

Today there was staged a fight between vikings and Anglo-Saxons, and we all enjoyed the imposing ruins, the eager fighters and the beautiful horses.

Needless to say, the Anglo-Saxons won. But the children watching all cheered for the vikings!

 

 

Not only swords were popular…

Participants – and spectators

The speaker was a magician – really. He unfolded the story and made us feel the atmosphere; the fear, the sweat and the blood. He kept us in awe listening to the fighters´bravery and understanding the question: If… what would you do? Understanding fear, life, war and defense – and how you could be forced to stand up for your family and for your country.

Dagens skörd – eller vartill man använder en prisrosett

Ja hallå… Totti här. Matte väckte mig för ett godkännande av bilder i detta inlägg. Jag gick ju och vann över de andra killarna idag och sedan var det en äldre dam som slog mig på mållinjen, så att jag blev BIM och hon blev BIR. Hon blev alltså bäst i rasen och jag blev bäst i motsatt. Men det är helt OK tycker jag – damerna först. Man är väl gentleman!

När jag kom hem och hade berättat för Mille, så busade vi en stund. Men, efter maten slocknade jag helt

…men matte ville nödvändigtvis plåta mig och den gröna ”bucklan” (rosetten då alltså)

Va, vad ska jag ha den till…

Som huvudkudde kanske den duger?

Eller som huvudbonad?

Ah, hon får väl hållas då, matte, jag låter mig inte störas…

Efter moget övervägande bestämde jag mig för att godkänna hennes tilltag. Och bilderna är väl helt OK. Det bjuder jag på – man är ju som sagt en gentleman!

Majmorgon

Först till badrummet

…sen en stund i rättningshögarna

Ska du verkligen åka nu… ?

Längs vägen

Dig ser vi varje dag

…och jag ser den gamla bron varje dag – men denna dag i ett förklarat ljus

En sista sväng till min gamla arbetsplats…

…och här huserar jag numera

Flytten till nya byggnaden är inte bara positiv…. Varje dag utsätts vi för svåra frestelser!

Idag för 20 år sedan

Tålmodig fotograf

Hängiven skatare

Millekompis

 

Hela tjugo härliga år har gått sedan du kom – ofattbart. Grattis på Din Dag, min fine son!

Nygammal vals med folk och fä

El Rastro är Europas största second hand-marknad, och den är öppen söndagar från åttatiden på morgonen. Här finns verkligen allt. Inklusive ficktjuvar förstås, så det gäller att hålla i grejerna. Madrid bjuder naturligtvis på flera marknader och varje liten stad eller förort tycks ha sin.

Jag tycker om att besöka åtminstone en marknad vart jag än kommer i världen. Fisk och blomster står naturligtvis högt i kurs, men också till exempel loppmarknader är kul. Vi besökte tre helt olika marknader, två av dem i Madrid med förort och den tredje i Segovia, ca en timmes bussfärd utanför staden.

Önskas mera stjärt?

På den minsta marknaden, i en förort till Madrid, såldes mycket underkläder och frukt. Man kunde till och med stå med sitt tygskynke liggande mitt på gräset och sälja en enda väska eller ett enda parti kalsonger. Jordgubbar stora som potatisar kostade 1.50 euro kilot.

I Segovia var det högre klass på sortimentet och man fokuserade på skor och leksaker.

Skinn är stort i Spanien och överallt såg jag vill-ha-saker...

Jag kunde gott tänka mig ett par av både de gröna och de lila, men priset, priset… De kostade ca 1200 kronor paret. Reskassan var helt klart feldimensionerad.

Om jag fortfarande hade haft små barn ...

Mat, färg och form, design och arkitektur – allt är de bra på, spanjorerna. Nu har jag inga barnbarn att köpa till (hoppas det dröjer) och inga bekantas barn eller barnbarn – så de sköna träden fick stå kvar i sin skog.

Som fastnitade stod de här två - mitt i larmet

Tillbaka i Madrid på riktigt stor marknad, råkade jag på de här två vännerna. Helt klart var de kompisar och tillhörde någon av marknadsståndsägarna. Men, blickstilla stod de mitt bland folk, cyklar, motorcyklar, bilar, barnvagnar och barn, tutor, visslor, musik, skratt och skrik. Jag pratade en stund med dem och extra mycket med den större hunden, som nog var lite äldre och lite för tung för att det skulle vara hälsosamt för honom. Vi kom bra överens och han höll faktiskt med mig. Men, frestelserna i en stor stad är många…

 

Baren är öppen

…och precis som vi människor behöver slinka inom en bar här och var, så behöver väl hundarna det också. Överhuvudtaget tog man ganska bra hand om sina djur, i alla fall de vi såg.

Det blev många cortados och en del churros - lägg märke till paraplyet...

En cortado är en espresso med mjölk och churros kanske kan liknas vid våra munkar i smaken, dock ej till utseendet. Ack, så lätt det är att bli beroende av det där lilla extra…

Att spela på glas är nog något som alla gjort som barn. Men den här mannen var en virtuos!

Ingen marknad utan musik förstås! Allt från positivhalare till vattenglasspelare fanns här och vi stod och lyssnade på var och en ett tag. Så skicklig var mannen ovan, och tänk bara vilken tid det måste ta att stämma allt rätt! Ett litet aber var att det nu hade så lätt att regna…

Nygammal börs

För oss nostalgiker, som levde redan på den tiden det fanns kassettband och vinylskivor, var det intressant att se dessa klenoder återanvändas med nytt stuk.

...eller kanske handväska?

Det brukar inte bli många fynd med hem från marknaderna, i alla fall inte för min del. Ibland slutar det med en t-shirt av något slag, eller kanske en storpack sockar…Finessen med marknader ligger för mig på ett helt annat plan.

Effektiva beskyddare

BBC Nature – Australia’s livestock guardian dogs at work.

Människans bästa vän, men också djurens! Maremmano Abruzzese kommer från Toscana i Italien och är en arbetande herdehund. I sitt hemland vaktar den främst fårhjordar, men i Australien används den förtjänstfullt till att hålla rovdjur, som till exempel dingon, borta från tamboskapen. Till och med höns kan ha nytta av den stora, tuffa hunden.

Den vuxna hunden lever tillsammans med ”sina” djur, sin flock, ute i naturen och borta från människan. Maremman är alltså ingen liten vän att ha i knät eller som direkt hemmahund. Mankhöjden ligger på 60-70 cm och vikten mellan 40 och 50 kilo. Vill du ha den som husdjur får du jobba mycket med socialiseringen, för att varna och vakta ligger starkt i hunden, och om en inkräktare inte backar vid varningsskallen anfaller den direkt och utan rädsla.

Jag har aldrig sett denna ras i arbete, men hunden är ganska imponerande bara i sig själv. Imponerande är också dess självständighet och förmåga att fatta egna beslut. Om du lyckas bli medlem i en maremmas flock kan du känna dig ganska trygg.

Man kan göra jämförelser med en annan självständig vakthund i ungefär samma storlek och med ungefär samma egenskaper – den tibetanska mastiffen. Men medan maremman håller ljusa, närmast vita nyanser så är mastiffen mörkare och gärna med ljusare fläckar på bringan. Under vår resa i Tibet såg vi många mastiffer uppe i bergen, och ofta låg de ute på eller vid vägen. De vaktade både får, jakar och människor. Men, även nere i samhällena användes de som vakthundar. Då var de tjudrade uppe på ett tak eller inne på en gård. Mastiffen är en mycket vacker hund som verkar ha en grundmurad plats i tibetanernas liv.

Tibetansk mastiff tryggt liggande på vägen mot Gyantze

Soltörstande nordbor

Mössan av...

...och barhuvade sträcker vi oss mot solen!

Små gullvivor vågar sig upp

...och körsbärsblommens svällande knoppar bara väntar

Mera sol och värme vill vi ha!

Sagan om Ringen

Vi var på besök hos en kär vän idag, matte och jag. Hos en liten lagottodam vid namn Alba. Såhär gick det till när vi träffades…

Mmm.....

Efter en skön promenad, så fikade vi ihop – gott och hemlagat. Men, redan där började jag märka att damen var av den bestämda sorten. Hon ville visa mig domänerna, men jag gick före – utifall att…

Vi tog en tur genom huset

Och, se vad jag fann!

En Ring!

Jag började genast arbeta på den. Smaskigt! Så kliade det lite i nacken och jag gjorde en kort manöver för att få bort kliet. Vad händer?

Hon hade bevakat mig länge...

...svooosch!

Plötsligt hade Ringen en annan Härskare!

Jag väntade tålmodigt, men såg mig föranledd att vädja till hennes matte om assistans. Alba hade aldrig någonsin brytt sig om den där Ringen förut, ju?

Kan man få lite hjälp här?

Icke. Men, som den gentleman jag är, väntade jag tålmodigt på min tur.

Fast, snart hade damens frenesi fullständigt massakrerat den magiska Ringen

Den där blicken...

...och man bara vet att allt är förlorat

Visst är tjejer magiska, men det är inte så lätt som man tror att fånga dem - inte ens med en Ring. Och hur man än gör så vet man inte hur de egentligen vill ha det...