WordPress Weekly Photo Challenge: Geometry and Wild Weekly Photo Challenge: Water

3 november, 20123 november, 2012 / Leya / 22 kommentarer

Denna veckas utmaning i WordPress handlar om geometri och i LetsBeWild handlar den om vatten. När jag tagit fram ett urval bilder ser jag att en del av dem passar väl in på bådas teman, så…jag gör ett försök att koppla samman några stycken av dem.

Vatten är ju förutsättningen för allt liv, så vi är beroende av det – och inte minst beroende av att det är friskt och rent. De flesta människor lyssnar också gärna till vattnets brus, porlande eller droppande. Ljudet uppfattas oftast som mycket rogivande. Vi människor älskar också att vara i närheten av fria vatten, att betrakta vattnets rörelser och skiftande färger. Helt naturligt gör vi många avbildningar av vatten och av sådant som har med vatten att göra. Vi är ju beroende…

Bildvalet den här gången hoppas jag ska spegla några av mina tankar. Gå in på länkarna och se hur andra, världen över, ser på både geometriska figurer och på vatten!

When I had picked out some photos for this week´s challenges, I suddenly noticed that some of them matched both themes! So, I decided to try a combination of the two. My thoughts went like this…

Water is most essential to life on Earth and we have to keep it clean and fresh in order to survive. Most people also love to listen to the sound of water, it may be the waves of the Big Ocean or the tiny trickling from a hidden well. We find peace in the sound. We also love wild waters, being able to watch every movement of the waves and the shifting of colours in them. It comes natural to us to draw, paint or photograph water – or somehow depict what we think has to do with water. We simply cannot resist this urge…or, apparently, doing it the geometrical way!

These are my entries for the WordPress Weekly Photo Challenge: Geometry and for the LetsBeWild.com Wild Weekly Photo Challenge: Water

A drop of water in the ceiling lake. Lamp by Antoni Gaudí

Water – optical illusion in bathroom by Gaudí

Art using water and steel – Auckland harbour, NZ

The old Roman aqueduct in Segovia, built of unmortared granite blocks.

Not only these stones are shaped by water – we all are!

Weekly Travel Theme: Bright

3 november, 20123 november, 2012 / Leya / 6 kommentarer

Efter alla spöklika figurer från Halloween är det dags för mera ljus. Veckans utmaning från Ailsa handlar om ”Bright” . Titta gärna in på hennes sida och leta fram din egen favorit – eller lägg in ett eget bidrag! Det är både roligt för egen del och för andras, eftersom ju alla får en ny tolkning av ämnet.

För mig är det ändå blommor som bokstavligen skänker mig ljus i mörkret…och ett och annat konstverk förstås! Det fick bli en liten cattleya – ” Little Prince”, en påskkaktus och en bidrag från Vanås för något år sedan. På Vanås slott ställs konstverk varje år ut i den stora parken – mycket uppskattad och välbesökt. Konstnärer från hela världen är representerade. Boka gärna in ett besök till nästa vår eller sommar!

This week my entry for the Weekly Travel Theme must be a Bright one! What gives me more, really colourful, brightness than flowers? My cattleyas, my other orchids – and this time – a cactus! I also think art in itself often comes with bright and enlivening colours. Ailsa herself brought a beautiful humming bird, which I find a perfect choice.

Cattleya hybrid, ”Little Prince”

Påskkaktus

Vanås exhibition 2011. Find Totti as a mini spectator…

Wild Weekly Photo Challenge – Escape

25 oktober, 201225 oktober, 2012 / Leya / 17 kommentarer

Att fly behöver inte betyda det man kanske först tänker på att fly från – en påtaglig, fysisk fara. För mig är det snarast att fly samhället, alla måsten och bördor som tynger en. Hur ska jag kunna illustrera detta i bilder? Efter en ganska lång funderare blev det här min lösning! Hur ser din ut?

For me, escaping is associated with escaping society. To just get away from everything and leave all troubles behind. Every ”must” you ever saw has to be wiped out of your mind.

I have tried, with these five photos, to find out what I really do to escape – or at least to try to escape ….

Maybe the easiest way to escape – to fly far away and leave things behind, physically as well as mentally

Music, concerts offer a great escape! At least for the moment. This is Kamelot and its brilliant singer, Roy Khan.

Great art and architecture as well – here Joan Miró

Playing all sorts of games is a kind of escape from reality. It doesn´t have to be computer games…

But, most of all – at least for me – nature itself. Hiking, tramping or whatever you call it. It frees your mind and body and gives you – the total escape.

Vanessa cardui – Tistelfjäril – Painted Lady

23 oktober, 201224 oktober, 2012 / Leya / 8 kommentarer

BBC Nature – Radar helps solve painted lady migration mystery.

Radar har nu avslöjat vart Tistelfjärilen tar vägen när sommaren är slut – den dör inte (som man tidigare trott) utan flyger söderut och kan flytta en sträcka på 14400 km! Betydligt längre än vad den berömda Monarkfjärilen flyttar (Mexico – Canada). Att vi inte tidigare sett vart den tagit vägen, beror på att den flyger på 500-1000 meters höjd.

För några somrar sen gjorde en flock tistelfjärilar några dagars uppehåll i vår trädgård – underbart! De flög omkring och åt i våra buddlejor, solen sken och man kunde sitta stilla och titta på dem i timmar. En fantastiskt vacker fjäril. Tyvärr har bara något enstaka exemplar förirrat sig hit de senaste somrarna.

Från Jernbanemuseet i Hamar – och hemåt igen

22 oktober, 201222 oktober, 2012 / Leya / 6 kommentarer

Norsk Jernbanemuseum ligger i en förtjusande park med gamla järnvägsspår, signaler, järnvägsstationer och andra byggnader. Tågen och vagnarna fanns inomhus – där det tyvärr var stängt under vår vistelse i Hamar. Till och med barnen hade ett eget, elektriskt tåg…Detta museum är för övrigt järnvägsmuseum för hela Norge.

Parken ligger fantastiskt vackert och träden är magnifika. Vi tar väl en tur!

Så bar det av hemåt, mot Sverige igen. Lång väg att köra, men fantastiskt vacker väg genom det norska höstlandskapet.

Wild Weekly Photo Challenge – Weather

22 oktober, 201222 oktober, 2012 / Leya / 19 kommentarer

Sista utmaningen den här veckan handlar om väder. Och väder, det lär vi få mer av framöver med tanke på den mijöpåverkan vi människor åstadkommer.

Mitt bidrag är tre foton från Tibetanska högplatån, 3000-5000 m.ö.h., där vi kunde följa ett oväder och se det lösas upp. Allt taget genom tågfönstret.

Weather is something we will have more of in the future.

My photo entry for the Wild Weekly Photo Challenge was taken from a train window somewhere on the dry plains of the Himalayan plateau near Lhasa, Tibet. As we passed the great clouds we were able to follow the rain until the clouds had dissolved and disappeared. A fascinating journey.

Weekly Photo Challenge: Silhouette

20 oktober, 201220 oktober, 2012 / Leya / 25 kommentarer

Veckans utmaning handlar om siluetter. Något som i alla fall jag förknippar med svarta profilbilder på papper. Gärna i medaljongformat. När jag var barn kunde de köpas på marknader. Vi klippte ut dem och klistrade in i böcker eller satte upp på väggen. Ofta var det 1800-talsdamer i krinolin eller herrar i peruk och pincenée. Riktigt så behöver det inte vara, utan det kan röra sig om ett föremål eller en människa eller ett djur ställt i motljus så att själva figuren blir nästan omöjlig att se annat än konturerna av – och en mörk massa.

Silhouettes can be beautiful, enigmatic – or maybe frightening. Have a look at WordPress and the many different interpretations! With my own entry I want to show love, fragrance and beauty, but also the traditional sunset silhouette.

Tulip in the evening sun

Phalaenopsis

Mille and Totti

Fiord in Norway

…and a very traditional silhouette in the sunset. My children.

Världens enda

20 oktober, 201220 oktober, 2012 / Leya / Lämna en kommentar

Ja, världens enda inglasade kyrkoruin finns i Hamar. Ute på udden ligger resterna av Hamars katedral, vilken brändes ner av svenske kungens armé 1567. Då hade Hamar varit biskopssäte sedan 1152 och en av landets mest betydelsefulla städer.

Den sköna klockstapeln nära vattnet

: ”Glaskatedralen”

Tyvärr kom man inte innanför glaset

Den vackra kyrkogården

Den i broschyren utlovade belysningen visade sig vara alltför svag för min kamera – men, bild blev det ändå

Mera rofyllt Hamar

19 oktober, 201219 oktober, 2012 / Leya / 8 kommentarer

En liten vandring i Hamars hembygdsmuseum, eller vad vi ska kalla det. De gamla husen ligger på domkyrkoudden och är mycket välbevarade och välhållna. Det är en sann dröm att gå omkring där och njuta av gammalt hantverk i vacker miljö.

I grådiset blir färgerna mycket speciella och stämningen därefter. Inte en människa förutom vi själva.

Ljud färdas långt och lätt i tystnaden och stillheten. Sjöfågel och småfågel – minsta ljud blir tydligt.

Ett vagnslider hyste höskrinda och andra gamla fordon. Vagnar av allehanda slag samsades – de flesta i ganska dåligt skick.

Träets färg skiftade från hus till hus, men alla var de fantastiskt vackra.

I träden gömde sig hundratals trastar som snabbt lyfte och flög bort om vi kom för nära.

Svag för hus med mossa och gräs på taket är i alla fall jag. I Sverige, här nere i Skåne, får vi i bästa fall kanske njuta av halmtak.

Nöjda vandrade vi hemåt till vårt pensionat. Ro i själen ger de gamla husen, stillheten – och diset som sakta tätnade framåt kvällen.

Weekly Photo Challenge: Big

16 oktober, 201217 oktober, 2012 / Leya / 7 kommentarer

Weta är en benämning på ett antal arter av stora insekter som liknar gräshoppor eller vårtbitare. De är endemiska för – alltså finns bara på – Nya Zeeland. De är bland de största insekterna i världen, särskilt jättewetan. De har en kroppslängd på 6-10 centimeter, mätt från huvudet till bakkroppsspetsen, och borträknat antenner och ben. Jättewetan är också bland de tyngsta insekterna och kan väga upp till 70 gram.

Ursprunget till namnet weta på dessa insekter är maoriernas ord för jättewetan, ”wetapunga”, som det förr fanns många av. Men, eftersom vi människor introducerade råttor och möss och andra för Nya Zeeland okända rovdjur, så hotas wetan nu av utrotning. Man försöker skydda den genom bevarandeprogram. Européerna kom att använda weta som vardagligt namn på alla dessa insekter. Det finns till exempel ”tree weta”, ”tusked weta”, ”ground weta” och ”cave weta”.

Wetan har anpassats till att leva i många olika områden. De är vanligen nattaktiva och gömmer sig under dagen i hålor, ruttnade och ihåliga trädstammar eller tät vegetation. De är ofta långsamma, speciellt de största arterna som sällan hoppar utan mest kryper fram. Födan består av vegetabilier, men kan också inkludera andra insekter.

This week I went to Norway for a couple of days. I was hoping for Totti to win a title there…but no. He ended up as number three… Despite that, I met some lovely people up there, and we had such a good time together. Now, this is why I´m a bit late entering my post for the WordPress Weekly Photo Challenge – Big.

If you look up facts about the Weta, will find that the name is given to about 70 insect species endemic to New Zealand. The name comes from the Māori word wētā, and is the same in the plural (like ‘sheep’). The Māori word for the giant weta is wētā punga(lumpy or jointed weta).

Many weta are large by insect standards and some species are among the largest and heaviest in the world able to fly. Their physical appearance is like a bush-cricket, long-horned grasshopper, or cricket, but the hind legs are enlarged and usually very spiny. Many are wingless. Because they can cope with variations in temperature, weta are found in a variety of environments, including alpine, forests, grasslands, caves, shrub lands and urban gardens. They are nocturnal, and all New Zealand species are flightless. Different species have different diets. Most weta are predators or omnivores preying on other invertebrates, but the tree and giant weta eat mostly lichens, leaves, flowers, seed-heads and fruit.

Weta can bite with powerful mandibles. Tree weta bites are painful but not particularly common.

New Zealand had no land mammals (apart from native bats) before humans arrived. The weta’s place in the ecosystem is comparable to that held by mice and other rodents elsewhere in the world. For example, they are hunted by an owl, the morepork, New Zealand’s only surviving native owl. Weta also acts as effective seed dispersers. Which, as they now are endangered, might have negative effects on native plant species that may rely on the weta’s help.

New Zealand visual effects houses Weta Workshop and Weta Digital were named after the insect. And Peter Jackson´s Welliwood is so closely connected to Weta Cave – this tiny shop and display of those fantastic things come alive from, for example the stories of the Ring (JRR Tolkien), Tintin and King Kong. Big things in the movie world.