Kamouflage är nog något vi alla önskat oss – åtminstone ibland. Att smälta in utan att bli sedd, hörd eller rörd…en dröm vid många tillfällen…För detta tema har jag valt gräsfjärilar och blåvingar från Pyrenéerna. Att smälta in för dem kan naturligtvis vara livsviktigt.
Who wouldn’t want to be disguised, melting in without being seen? I think all of us want to do that, at least sometimes. For many animals this ability is essential – to survive at all.
The online magazine LetsBeWild has Camouflage as a theme this week. I have chosen three butterfly pictures from the Pyrenées. Whether they are in the grass or on leaves or on the ground – they are neatly camouflaged all of them.
Vad kan vara mer fridfullt än denna morgon vid havet, mellan sex och sju, medan de flesta sover. Bara någon enstaka mås hörs, en gök ropar i skogen intill och ett dämpat plask hörs från en and med sina små.
What can be more peaceful than this early morning by the sea, between six and seven, when most people are asleep. A lonely gull, a cuckoo calling from the forest nearby and a silent splash from a wild duck hurrying away with her ducklings.
Så stiger han åt sidan till sist, Ingvar Kamprad, IKEAs grundare. Hans liv och verk är en fantastisk saga, vilken nu ska leva vidare i sonens regi.
Visst har det blåst hårda vindar kring honom ibland, Kamprad, inte minst när det gäller nazistsympatier i ungdomen, men han har alltid stått pall. Säkert står han kvar som rådgivare åt sonen, men det ska bli intressant att se om någonting förändras i konceptet. Knappast så länge Ingvar Kamprad själv lever – men framöver kanske?
Jag älskar att titta på välgjorda klädedräkter och välregisserade skådespel. Veckans utmaning handlar om detta – Costume. I Scarborough med omnejd levde och slogs vikingarna under långa tider, kanske främst på 800- och 900-talet, för att slutligen kämpas tillbaka och få återvända till Danmark. Än idag utkämpas strider för att visa hur det gick till när England befriade sig från nordmännen.
So, Ailsa’s travel theme about costumes brought me back to the wonderful trip to Scarborough last year, and the old Viking fights there. The fighters and their women and children were all very well dressed – according to what we know about the Viking era, around 800-900, and the fightings are rather realistic and well performed. In the end the real Vikings were of course fought down by the Anglo Saxons and had to return to their countries up north, mainly Denmark, but there are still many Viking memories on the east coast of England.
Even the small children were dressed up and liked to participate in the adventure.
Skyltar – jo, det finns många roliga sådana. Galna, felaktiga, felstavade och felplacerade. Jag har använt mina roligaste i en tidigare utmaning, så…här kommer en som jag aldrig tagit med, för den känns en aning för tuff. Den satt på väggen i en pub i Scarborough.
Personally I found this sign a bit too rough…but it was put up on the wall of a pub in Scarborough. Anyway, I have used my more modest and funny signs in a challenge a while ago, so I give you this one with a bit of hesitation…
Sedan barnsben är Skogen min tillflyktsort, min vän och helare. När jag är uppfylld av glädje går jag dit, när jag är nedstämd och grubblande och när jag är stressad och trött, och… Ja, skogen besitter den läkande och helande kraft som jag tror att vi alla behöver. Skratt och gråt och många förtroenden har han fått – och så har jag min specielle vän där uppe. Det är till ”min” skog jag helst vill gå med mina förtroenden, men jag älskar skogen som sådan, skogen var jag än befinner mig, skogens väsen.
The Forest is my friend to whom I turn with everything in my life. He’s my silent listener and helper, my friend in every mood. I go to the forest in joy and anger, sadness and melancholy. He always listens – soothingly in his beauty. When I leave him, he has blown away my troubles and he has laughed and played with me in my joy. ”My” Forest is the one I go to if I can, but I love all forests I come to. I want to go alone, though, if I can.
Det finns ca 250 arter av humlor i världen. En vanlig myt om humlor är att de enligt fysiska lagar inte borde kunna flyga, och att det är en gåta att de flyger ändå. I verkligheten karakteriseras humlans flykt av en oscillerande vinge, som mer påminner om ett helikopterblad, än en flygplansvinge. Utöver det skapar humlevingens form och rörelsemönster en luftvirvel precis ovanför vingen och den gör också att humlan får ökad lyftkraft.
Idag har jag tillbringat säkert en halvtimme med att titta på en mängd humlor som flitigt jobbade och samlade pollen i azaleor och rhododendron hos en arbetskamrat. Snabba är de, så de få foton som humlorna verkligen fastnade på är med i detta lilla galleri. I regel visade bilden bara en blomma och möjligen några humleben redan i luften när jag klickat…
There are over 250 known species of bumblebees, existing primarily in the Northern hemisphere, but they can also be found in South America. Bumblebees have been introduced to New Zealand and the Australian state of Tasmania.
According to 20th century folklore, the laws of aerodynamics prove that the bumblebee should be incapable of flight, as it does not have the capacity (in terms of wing size or beats per second) to achieve flight with the degree of wing loading necessary. It seems their wings work more like a helicopter. They also start a swirl in the air above the bee which makes it easier for the animal to take off.
So, they do fly…and they are fast! I spent maybe half an hour today at a friend’s house, trying to catch more than his beautiful azaleas …but, mostly I got just the flower and som bumblebee legs lifting when my camera had finished clicking…
Arbetsam – busy
Uppåt…upwards
Hoppsan…sometimes you just fall over…
Upp igen…upwards again…
Men…vänta nu här! Now…wait a minute!!
Ibland är arbetet en dröm i rosa – sometimes work is heavenly…
snabbt går det från blomma till blomma – not many seconds in here…
Det kan vara trassligt också – there might be some difficulties…
Så är sommarens underhållning avslöjad…eller vilka som ska hålla i den i alla fall. Listan på sommarvärdarna i P1 är här.
Förr i tiden visste man lite mer – eller anade – vilka som kunde komma i fråga. Intressanta författare och berömda artister. Människor som hade något att säga och berätta om. Att ligga i hängmattan eller att sitta ute i trädgården med en kopp kaffe och lyssna på signaturen Sommar, sommar, sommar... ger fortfarande en sådan där känsla som inte går att beskriva. Visst har det med tradition att göra! Varje sommar.
Min absoluta favorit genom alla år jag lyssnat är Lars Ulvenstam. Mannen som var sommarvärd 22 gånger i detta program och som ofta avslutade det. Det var en sant högtidlig känsla att sätta på radion just den där sista gången, när jag visste att hans lugna, trygga stämma skulle ta hand om mig och låta mig föras bort i den sista ljumma sommarvinden.
Sommar inleds traditionsenligt på midsommardagen och i år sänds serien för 55:e gången. Programmet har sänts sedan 1959 i Sveriges Radio och idén kom från den dåvarande underhållningschefen Tage Danielsson. Denne briljante man som gick bort alldeles för tidigt.
– Det ska vara lätt musik med prat med mening i, sa Tage Danielsson till producenten Jörgen Cederberg, och därmed föddes programmet som blivit en institution i Sveriges Radio.
Från att ha handlat om väder, praktiska råd och musik i en lättsam ton, utvecklades programmet till att på 70-talet bli politiserat, på 80-talet ganska kändisfixerat och på 90-talet mer samhällsorienterat. Genom det dryga halvseklet som Sommar sänts har ett stort antal personer pratat och valt musik och gett lyssnarna ett ofta personligt program – inte sällan med humor, närhet och eftertanke.
Och programmet har genom åren fått både ris och ros av lyssnarna. Kritiken har bland annat handlat om att värdarna har varit för förutsägbara, eller för kontroversiella, som i fallet med Annika Östberg. Hon sommarpratade 2010, strax efter att hon kommit hem till Sverige efter 28 år i amerikanskt fängelse, dömd för medhjälp till mord. Men det blev ett gripande program om hennes 28 år i amerikanskt fängelse och om hennes hemkomst till Sverige.
I år röstades Martha Ehlin fram av lyssnarna. Hon fick en livshotande diagnos när hon var i 30-årsåldern, och ska berätta om kampen för att överleva en femorganstransplantation. Som vanligt under senare tid är det inte så många kända namn på listan, men det brukar för det mesta bli bra ändå. Själv ser jag fram emot bland andra Annika Hagström, Malik Bendjelloul och Joey Tempest.
Länge leve radion!
There’s a Swedish radio program called Sommar (Summer) being sent every week from Midsummer’s Day throughout the whole summer. This program has been on the air every summer since 1959, and it’s totally addictive. When the music, the theme, Sommar, sommar, sommar…is on, many people in Sweden feel the magic – if you are lying in the sun or in your bed, if you’re having coffee or driving your car – it’s that magic wand you feel… sweeping you away…There’s nothing special with this tune, but to us, it says that summer is finally here. I think it’s a feeling of freedom in some ways, because most Swedes have their summer vacation then. Myself, I can see red strawberries falling down from above making a delicious splash in my bowl of milk!
A famous Swedish comic, writer and actor called Tage Danielsson started this program and since then it has developed into something close to our heart, our Swedish heart. Actors, authors, singers, artists – even politicians (with charisma…) might be asked to host one of the programs. And, it’s a great honour being asked. If you are asked, you do not say no. Humour, heart, warmth, sympathy and wisdom of life are often characteristics for the content of Sommar.
My absolute favourite host through all these years is Lars Ulvenstam. He was in fact one of the hosts for 22 summers! His soft, friendly voice became special to many of us, and as he often hosted the very last summer program, it was a solemn moment when the radio was turned on. I would say, he represented a kind of, what we today call mindfulness.
So – above is the list of hosts for this summer! Personally, I’m looking forward to listening to the journalist Annika Hagström, the Oscar winner Malik Bendjelloul and the old rock band leader for Europe, Joey Tempest.
Så ligger återigen Australien i topp som det lyckligaste landet i världen att leva i. Sverige kommer som nummer två och Canada som nummer tre. I topp tio återfinner vi både Norge, Danmark och Island också av de nordiska länderna.
Det är OECD som listat enligt ett antal kriterier. Det tål att fundera på…
Mors Dag – Mother’s Day har vi firat idag i Sverige. Blomman framför andra i vår familj är liljekonvaljen. Varje år sätter jag denna dag en bukett på min mormors grav. Hon älskade liljekonvaljer.
Min egen mamma får andra blommor, eller en flaska med något gott. Av barnen (ungdomarna) får jag numera ”bara” en kram och ett grattis. Studenter är fattiga…men rika på kärlek.
Mother’s Day was celebrated earlier in May in other parts of the world – but in Sweden it is today. My grandmother always loved Lily of the Valley, so she still gets them from me every Mother’s Day. My own mother is given other flowers or a bottle with something tasty. Myself, I tend to get greetings and hugs…students are poor but rich in love!
Leya 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.