
En liten vandring i Hamars hembygdsmuseum, eller vad vi ska kalla det. De gamla husen ligger på domkyrkoudden och är mycket välbevarade och välhållna. Det är en sann dröm att gå omkring där och njuta av gammalt hantverk i vacker miljö.

I grådiset blir färgerna mycket speciella och stämningen därefter. Inte en människa förutom vi själva.

Ljud färdas långt och lätt i tystnaden och stillheten. Sjöfågel och småfågel – minsta ljud blir tydligt.

Ett vagnslider hyste höskrinda och andra gamla fordon. Vagnar av allehanda slag samsades – de flesta i ganska dåligt skick.

Träets färg skiftade från hus till hus, men alla var de fantastiskt vackra.

I träden gömde sig hundratals trastar som snabbt lyfte och flög bort om vi kom för nära.

Svag för hus med mossa och gräs på taket är i alla fall jag. I Sverige, här nere i Skåne, får vi i bästa fall kanske njuta av halmtak.

Nöjda vandrade vi hemåt till vårt pensionat. Ro i själen ger de gamla husen, stillheten – och diset som sakta tätnade framåt kvällen.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.