I Aucklands hamnkvarter finns ett litet galleri som är något alldeles extra. Från att ha varit en figur skapad för familjens barn, blev han till både serie, målningar och bronsstatyer. Ja, en helt enkelt charmerande personlighet. Möt Lonely Dog!
Once upon a time…
Graffitivandring, Taupo
Är detta konst? Jovisst! Kanske inte den konstart jag tittar mest på, men skickliga konstnärer imponerar alltid. Bland dessa verk finns några av de finaste jag sett i genren.
Julaftonen 2011 tillbringade vi i den lilla staden Taupo, som just nu har en stor internationell utställning där flera av världens skickligaste graffitikonstnärer deltar. Målningarna är utspridda över staden och vi gjorde en några timmar lång skymningsvandring i graffitins värld.
Graffitivandring, Taupo
Det var ett tjugotal verk som visades, och med hjälp av broschyren hittade vi alla utom ett eller två av dem. Vissa var mycket stora. Fisken ovan var säkert 20 meter lång.
Tydlig inspiratör här - Picasso
Många fanns i trånga gränder och lät sig svårligen fångas på bild, men jag vill ändå visa vilken idérikedom och variation som kännetecknar utställningen. Tyvärr har jag inte kvar kartan med konstnärernas namn, men en del finns på respektive verk, och om du är intresserad känner du kanske till och med igen några på stilen.
Graffitivandring, Taupo
Graffitivandring, Taupo
Graffitivandring, Taupo
Graffitivandring, Taupo
Kilometerlånga, bländvita eller vulkaniskt grå stränder. Stränder av mjuk sand, av rosa snäckskal eller av pimpsten. Stränder utan en människa. Varför? Kallt i vattnet kunde det ju inte vara. Hajar? Stilla havet, Tasmanska havet…Ganska snart förstod vi – starka underströmmar och många drunkningsolyckor gör att man inte kan gå mer än någon meter ut. Badbara stränder finns, men varningar utfärdas och flaggor hissas, så är du ute efter en ordinär sol-och-badsemester ska du inte åka till Nya Zeeland. De fantastiska vågorna gör dock vissa stränder på ostkusten till ett surfparadis.
En dag på stranden är ett annat äventyr här. Följ med en morgon på Coromandelhalvön. Tänk dig det brusande havet, ibland så saltstänkt strand att det inte går att prata med varandra ens om man är nära. Men, det är ju inte därför du är här.
Opoutere, Coromandel
På väg ut på stranden
Boll av sammanhängande små djur eller skal av djur
Strandade eller ditblåsta från skogen bakom?
Variable oystercatcher finns bara på Nya Zeeland...
...precis som den väl kamouflerade New Zealand dotterel
Liten dotterel i sanden på stigen
I gott sällskap
Och jag är sist, som vanligt...
Blå pingvin
Opoutere, Coromandelhalvön
Moln, vin och får
Så har jag lämnat Nya Zeeland, men mitt hjärta lämnar det aldrig. Maorierna kallar landet för ”Land of the long white cloud”. Jag ska försöka visa lite av vad namnet kan innebära.
Formation över fälten
Naturfolk kommer alltid att veta mer än vi om naturen och dess hemligheter. Vi andra har kommit så långt bort från verkligheten att vi har tappat den känsla och kontakt som vi en gång fötts med. Somliga, lyckliga, har kvar en del av den närheten och kan fortfarande förstå det ursprungliga språket.
Någon målar med stora penseldrag
Det går mot kväll
Sent lägger molnen sig till ro bortom bergen
En av resans höjdpunkter är utan tvekan vägen till Milford Sound och båtturen på fjorden. Vägen dit är 14 mil genom mycket varierad natur: Sydbokskog, subtropisk regnskog och alpin terräng. Fjorden är 16 kilometer lång och 265 meter djup. Jag visste att den skulle vara minst lika vacker som de norska fjordarna, och – här får de nog se sig slagna. Bland annat när det gäller djurliv och växtlighet i omgivande terräng. Det mest berömda berget här är Mitre Peak med sina 1692 meter. Ena väggen går ner i en dal och den andra stupar brant ner i fjorden.
Mitre Peak, Milford Sound
Milford Sound, Fiordland, Nya Zeeland
Bowen Falls störtar 160 meter ner direkt på din högra sida när båtfärden startar. Fallet ar Nya Zeelands högsta. Djurlivet i fjorden är mycket rikt och varierat, och härligast var att se pälssälar sola sig på klipporna och delfiner hoppa kring båten. Det regnar kolossalt mycket här – närmare bestämt 8 meter om året. Det betyder att det regnar ca varannan dag om man slår ut det över året. 2-3 meter sötvatten ligger ovanpa saltvattnet, vilket ger förutsättningar för ett helt unikt djurliv.
Bowen Falls, Milford Sound
Milford Sound, Nya Zeeland
Hemvägen gick över Sydalpernas branta vägar, genom snöklädda pass och trolska sydbokskogar. Vi hade turen att få se två exemplar av Kea, den snölevande papegojan, men fick tyvärr ingen bild på dem. Alla som läst Tolkiens Sagan om Ringen eller sett filmerna, kan känna Enternas närvaro i skogarna vid lake Gunn. Och ingenstans smakar naturligtvis vattnet så gott som i glaciärernas brusande smältvattenfloder.
Fiordland National Park, Nya Zeeland
Alldeles oväntat har vi en värdfamilj som är något utöver det vanliga. Vi har egna rum med bad och vi har uteplats med makalös vy över bergen och bortom…Solvärmd pool och home made cookies. Ett glas till maten och bigarråer till efterrätt. Emma läser sagor för lilla barnbarnet här, och vi blev alla bjudna på en ångbåtsfärd med barbecue på en ö med truly English paviljong. Ett hav av rosor, vaniljfärgade liljor och blodröda pompomdahlior tog emot oss på ön.
Är detta sant? Ja, vilken Nyårsafton! I morgon är vi tillbaka till vandrarhemmens torftiga utbud igen…
Gott Nytt År!
Från Lambton Quay kan man ta cable car upp till Wellington Botanic Garden (1868, 25 ha). Man besöker gärna Lady Norwood Rosegarden (1953), som är en dröm av 106 formella rosenrabatter – och mer därtill. Här samsas gamla favoriter och spännande nykomlingar, men tyvärr är en del utan namnskylt. En vandring här är en njutning för alla sinnen, och resten av promenaden ner till stadens brus går i ett drömskt och stilla rus.
Eyepaint
Blue Moon
Namnlös skönhet
Marine Drive räknas som en av Nya Zeelands vackraste kustvägar. Från Oriental Bay in och ut ur flikiga vikar längs den yttre kusten mot Cooks sund och tillbaka till stadskärnan igen tar det några timmar – men det är väl spenderad tid. Man passerar bland annat Miramar, där Peter Jackson och filmteamet har sina studios. Filmatiseringen av J.R.R. Tolkiens trilogi Sagan om Ringen och senare King Kong har befäst begreppet ”Welliwood” om Wellington. Filmindustrin har vuxit sig mycket stor här, och aktuellt är just nu inspelningen av The Hobbit. Vi fick för övrigt besöka Hobbiton med alla inspelningsdetaljer kvar. Bilder visas för hugade när jag kommit hem…
Wellington Airport ligger också längs vägen, en golfbana samt Wellington Zoo. Det naturliga djurlivet är härligt påtagligt. I vikar som till exempel Lyall Bay leker delfiner väl synliga från stranden, och i Breaker Bay möts man av skylten ”Slow Down! Penguins Crossing” Dvärgpingviner kan ses gå över vägen för att vandra vidare in under lämpligt hus och häcka där. Vi hade dock inte turen att få se några den här dagen. (En snabb tanke skänks åt alla sverigeturister som hoppas få se älg…)Däremot skymtade vi Sydöns snöklädda berg tvärsöver sundet.
Inga dvärgpingviner idag…
Interislander tar oss till Sydön för att köra vidare mot glaciärerna och Fiordland. Här möts man av ett helt annat landskap. Från charmiga Picton och söderut längs västkusten och Southern Alps är scenerierna fantastiska. Långa sandstränder med rullande blågröna vågor – och inte en människa syns till. Regnskogens trädormbunkar och cabbage trees går ända ner till stranden. Om morgonen vaknar vi till koltrastsång, tui och bellbirds. På vandringarna svingar sig fantails som fullfjädrade akrobater i trädkronorna. Omöjliga att fånga på bild…
En av alla ormbunksarter i den fantastiska regnskogen
”Land of ferns”. Inte för inte benämns Nya Zeeland så. Otaliga arter växer bara längs vägen, och väl inne i regnskogen kan du inte räkna dem alla. En av de vackraste ändå är den största trädormbunken som kan bli 20 meter hög. Silver fern är en symbol för landet precis som kiwifågeln. Överallt flyger den på fanan för rugbylaget All Blacks.
Mount Cook är landets högsta berg, nästan 3800 meter över havet. I Westland National Park ligger 19 toppar över 3000 meter. Två berömda glaciärer drar turister hit: Franz Josef Glacier och Fox Glacier. Vi vandrade upp till båda, och det var mödan värt. Mest fantastiskt är att ingen annanstans på jorden går en glaciär ända ner till till regnskogen!
Lake Matheson
Nu vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!
Huvudstaden Wellington är betydligt vackrare än jag trodde. Arkitekturen är spännande, en blandning av gamla viktorianska byggnader som lutar sig mot höghusens glas och betong. De fantastiska tallarnas mjukt bågformade grenar passar smidigt in bland höghusens böljande former. Nytänkandet känns fräscht och i balans med den äldre bebyggelsen.
Handikapptoaletter, Wellington
Queens Wharf, Wellington
Nya Zeeland har allt – utom internet… Men, jag ser det som positivt. Trots att jag kan bryta ihop över att inte kunna lägga upp tillräckligt med bilder eller att kunna skriva som jag vill… Här går man inte med näsan i en telefon hela tiden och ingen sitter konstant vid datorn. Som jag gör just nu. Det gäller bara att koppla ner sitt eget liv igen, till som det var före. Före mina barns tid.
Himlen är blå med vita ulltussar, och under himlen böljar gröna kullar – sheepspotted. Underbart. Miljötänket genomsyrar verkligen allt, så det är en njutning att bara vara i den insikten. Ett nytt försök med de bilder som skulle varit med förra gången…if it doesn´t work…so be it.
Hamnen, Auckland. Vid fiskmarknaden.
Hamnen, Auckland - även för de små!
Gatlyktorna går mot jul...
Så…en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År till er alla!
Pohutukawa eller Christmas tree
Du kan inte ta miste på i vilket land du är...
Kiwi. Det är så du kallas om du bor på Nya Zeeland. Öppna, vänliga och gästfria – är mitt första spontana intryck av människorna här. Miljötänket genomsyrar allt, och alla uppmaningar är vänligt men bestämt formulerade. Konst är också stort och annorlunda här. Konst för både stora och små!
Kiwin är nationalsymbolen framför andra, denna skygga, nattlevande varelse som är så skör och ömtålig att det är ofattbart att den levt kvar ända in i på 2000-talet. Fågeln kan inte flyga, och dessutom saknar den bröstben, så den faller lätt offer för lösspringande hundar som orsakar den svåra krosskador.
Mycket färg! Grönt för de böljande fält och betesmarker som svart/brun/vitprickiga av nötkreatur och får sträcker sig ändlöst mot horisonten. För den fantastiska regnskogen med sina jättelika trädormbunkar som solfjädrar bland kaurijättarna på Nordön. Rött för girlander och tomtemössor, röda gatlyktor och slösande pohutukawa eller Christmas tree.
Märkligast är att se betande kor under vajande palmer.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.