Weekly Travel Theme – Hot

1 december, 20121 december, 2012 / Leya / 11 kommentarer

Temat för Ailsa den här veckan är het. Själv hade jag inte haft något emot en het sommardag vid havet just nu…Vi har ett antal minusgrader och sol, dock. Underbart efter allt grått och regn. Mina val för temat handlar inte om behagligheter, utan verklig hetta. Något att se upp för och njuta på behörigt avstånd…

Ailsa’s travel-themed photo challenge this week is Hot. I wouldn’t mind a day on the beach right now, but unfortunately… It’s freezing cold with sunshine though – and I’m thankful for that. We’ve had such grey and rainy weather for several weeks and this reflects my mood too. My work is consuming me at this time of the year and I’m neglecting my family and friends as well as myself. But soon, soon there will be a break around Christmas when the lights will warm me up and the laughter of my children and my friends will give me new life.

”Some like it hot”, and my choices for Hot are just that – HOT.

Hot waters on Iceland. The signs said ”Slysahetta”…

Island har gett namn åt sprutande hetvattenkällor – Geysir heter sådana över hela världen. Den ursprungliga Geysir har numera inga utbrott längre, men den ligger kvar där på Island, helt stilla. Kanske, kanske en dag att den vaknar igen…

Geysir on New Zealand

The original Geysir, from which all geysirs have their name, is still there on Iceland, but resting. Maybe one day he will wake up again… Strokkur was the one most active when we were there.

Mudpool, NZ

Lerpölarna är ljuvliga. Jag funderar alltid på om de förekommer i någon Bondfilm…Det vore ett utmärkt sätt att avliva någon skurk på – kokande lera?

Mudpools are great. They are beautiful and fascinating, because they change all the time while you are watching them. I always think of James Bond…hasn’t some bad guy been thrown into a boiling mudpool? Maybe it’s only wishful thinking…

People actually live with this heat in their vicinity. These waters used to be a well visited spot for the children of the village, but now it has turned too hot to bathe in.

Människor bor och lever här, nära hettan. Guiden berättade att barnen i byn brukade bada här varje dag, men att det nu blivit alltför hett och farligt. Den vulkaniska verksamheten förändras hela tiden. Byn lever också i ständig fara att sjunka ner i den heta marken. I ett tidigare inlägg har jag berättat mer om vad man kan använda heta källor till.

In an earlier post I have written about how hot springs are used today. If they are not too hot they are used for various healthy baths, but otherwise, people cook food in the water or use the steem for it.

My fire

Vi blev tyvärr tvungna att kasta ut badkaret, så det här är vad jag kan åstadkomma hemma för att bli riktigt het. Under stormarna nödvändig när elen försvinner.

This is my way of getting hot at home…putting a log in the open fire and snug up close with a glass of hot tea or chocolate. During the storms we have in winter sometimes we have no electricity working for days – then this fire is essential to the house and its inhabitants.

The Sam Wanamaker Theatre

27 november, 201227 november, 2012 / Leya / 2 kommentarer

BBC News – Globe’s new Sam Wanamaker indoor theatre to be lit by candles.

Så ska the Globe få en inomhusteaterdel – eller – en teater intill för inomhusföreställningar. Den byggs på gamla originalritningar och ska i stort sett helt och hållet köra sina föreställningar i skenet från stearinljus. Man lyckades en gång med att få lägga halmtak på the Globe, så detta är ytterligare ett undantag i de stränga bestämmelser som råder sedan Den Stora Branden i London.

Teatern kommer att heta the Sam Wanamaker Theatre, efter skaparen av the Globe, och första speldagen kommer inte att bli förrän 2014.

Sam Wanamakers egen historia med Shakespeare’s Globe är intressant. Han var amerikan och inbiten shakespeareälskare, på besök där teatern en gång hade legat. Visst var det en skam att engelsmännen själva aldrig satsade på att bygga upp the Globe… Wanamaker gav sig inte utan genomförde sitt drömbygge sedan 1940-talets besök, men gick bort innan han hann se sitt mästerverk klart. Dottern Zoë Wanamaker invigde 1997. (För oss nordbor kanske hon är mest känd som madame Hooch i Harry Potterfilmerna.)

Och – har du inte varit där än, på the Globe, så kanske du kan gå på båda teatrarna nästa gång du är i London! Det tänker jag göra. Sommartid. Guidningen på the Globe genomförs suveränt hängivet, men den här gången vill jag se en föreställning också.

Wild Weekly Photo Challenge – Macro

24 november, 2012 / Leya / 17 kommentarer

Makro – vad är det? Egentligen bara stor eller i naturlig storlek eller större. Makrofotografering innebär förmodligen dock att man har ett särskilt objektiv för det eller mellanringar. Själv har jag ingetdera. Mina närbilder tar jag oftast med en liten digitalkamera, en Canon IXUS. Den kostar inte hälften så mycket som ett objektiv, men tar – för mig – fullt acceptabla bilder. Man vet aldrig framöver om jag blir riktigt biten förstås.

Macro – if you look it up in a dictionary it only means big, life size, or bigger/larger than in real life. To show something in a close-up picture then… This is the challenge from the online magazine LetsBeWild.

I love looking at macro photos, but I don’t take many myself. If I do, it’s mostly the serets of flowers I’m trying to reveal. Maybe because they don’t fly away while I’m there? I love looking att secret animal life and all the magnificent entries! But still, here are my own very modest ones, mostly from the world of my garden begonias…

Varierad och skön arkitektur i Madrid

20 november, 2012 / Leya / 5 kommentarer

Jag tycker mycket om arkitekturen i Madrid. Allt från det gamla till den fullständiga explosion av stilar man kunde följa längs Gran Vía. Det blev som vanligt många och långa promenader – från tidig morgon till sen kväll. Här kommer en liten skön kavalkad som avslutas med det magnifika Kristallpalatset.

Weekly Travel Theme: Mystical

16 november, 201217 november, 2012 / Leya / 16 kommentarer

För mig är mystik och mystisk mest förknippat med djupa skuggor i djupa skogar. Ailsas Travel Theme får mig att genast plocka fram den subtropiska regnskogen på Nya Zeeland. Sen har jag också stor respekt för vatten. Djupa vatten inte minst. En resa till Barcelona fick mig att också se mystiken i flygande vatten…för, vad döljer sig därunder vattenkaskaden? Egentligen? Fantasin är en härlig gåva till oss människor!

Enlighten yourself at Ailsa’s Travel Theme: Mystical. Because…many of us find this Mystical in the deep shadows of the forest where strange and beautiful creatures hide, under the roots of the giant trees or under the rich moss and leaves. Even in strange and foreign waters things Mystical reigns…

Walking further into the subtropical rainforest, the remains of old giants seem to grin at you …

Sometimes they even – or almost – come alive…

…and it is so dark and shady that you feel the tangible presence of those old spirits surrounding you.

And you wonder – who, or what, is out there?

Weekly Travel Theme: Soft

11 november, 201211 november, 2012 / Leya / 9 kommentarer

Ailsas uppgift den här veckan handlar om vad som är mjukt. Härlig utmaning! Hur tacklar jag det här? Hur skulle du välja att beskriva mjukt? Gå in och titta hur människor världen över tänker!

Själv tänker jag att det kan vara allt mellan himmel och jord…och därefter väljer jag bilder!

Ailsa´s Travel Theme this week is about Soft. And, softness is something we all want and need in our lives – don´t we? That´s why it´s so interesting to see how people all over the world will interpret it. It could apply to almost anything between heaven and earth.

Uppe i bergen – mjuka moln både över och under oss.
High up in the mountains we have soft clouds above as well as in the valley beneath

Kamelia
Spanish camellia

Formklippt strävhet kan kännas mjuk!
Shaped trees look soft…

Dalís hus i Figueres
Even architecture feels soft – in Figueres

Mjuka färger i ett lugnt, mjukt landskap – NZ
Soft colours in a soft landscape – NZ

Allt och alla som är nya i världen är mjuka…
Everything and everyone new to the world is soft…

…och vad är mjukare än en puss? Mille och Totti
…and what could be softer than a kiss between my two soft ones?

Weekly Photo Challenge: Renewal

10 november, 201211 november, 2012 / Leya / 20 kommentarer

Den här veckans fotoutmaning från WordPress handlar om förnyelse eller pånyttfödelse. Ett tema med många tolkningar. Som det känns om jag smakar på det så skulle detta kunna handla om allt från religion till total makeover.

Jag väljer bara ett fåtal bilder – bilder som jag direkt kom att tänka på. För visst kan man ta det riktigt bokstavligt, återfödelse, pånyttfödelse, förnyelse? Vad väljer du? Pröva att hoppa med – du får garanterat respons och nya bloggvänner!

Min tanke gick direkt till Nya Zeeland och en cikadas efterlämnade nymfdräkt. Cikadan lever nämligen under jorden den största delen av sitt liv, ömsar ”skinn” några gånger och blir slutligen en ståtlig och ofta färgsprakande vuxen individ. Det finns faktiskt 2500 arter av cikador i världen, och vi har till och med någon i Sverige. Alla som hört en cikada spela känner väl igen ljudet, och stilla kvällar i södern kan ljudet vara nästan öronbedövande. Dock är det ganska sällan man får syn på dem och kan se dem på nära håll.

This week´s Photo Challenge from WordPress is about Renewal. Go there and find out how others enterpret this challenge – or why not join in yourself?

Did you know that there are 2500 species of cicada in the world? On reading Renewal, I immediately thought of a nymph´s ”dress”, or skin, left on a trunk to dry out and wither. Cicadas live underground for the most part of their lives, shed their skins several times, and the final ”undressing” have them emerging as shining adults. You very often hear them singing in the evenings and during night time, but more seldom you are lucky enough to really see them.

Men, naturligtvis måste jag ha med något ur floran också – jag arbetar ju trots allt med naturvetare och älskar naturen. Mina favoriter när det gäller förnyelse och nytt liv i växtvärlden är ormbunkarna! Jag stannar naturligtvis kvar på Nya Zeeland – var annars finns det största utbudet av ormbunksväxter? Silver fern ingår i deras nationalsymbol.

I cannot stop myself from posting my favourite renewals from the flora too – after all, my job is with young people who are science students. New Zealand again – the land of ferns.

Koru – står för nytt liv, växande, styrka och fred. In New Zealand it´s maori, and means new life, growing, strength and peace

El Rastro

7 november, 20127 november, 2012 / Leya / 5 kommentarer

Denna den mest populära loppmarknaden i Madrid hålls varje söndag och allmän helgdag. Den hålls kring Plaza de Cascorro och Ribera de Curtidores. Sen gammalt sägs det att el Rastro utgör den sista gränsen mellan Europa och Afrika. Många folkslag samlas här för att ta in atmosfären, köpslå och fynda. De varor som saluförs kan i regel inte hittas i vanliga affärer.

Själva namnet betyder ungefär ”spåret”, och man tror att det syftar på blodspåren från de slaktade djur som fördes från själva slaktplatsen och till garverierna som låg här.

Får jag bjuda en liten tur med folkliv, allehanda varor och aktiviteter?

WordPress Weekly Photo Challenge: Geometry and Wild Weekly Photo Challenge: Water

3 november, 20123 november, 2012 / Leya / 22 kommentarer

Denna veckas utmaning i WordPress handlar om geometri och i LetsBeWild handlar den om vatten. När jag tagit fram ett urval bilder ser jag att en del av dem passar väl in på bådas teman, så…jag gör ett försök att koppla samman några stycken av dem.

Vatten är ju förutsättningen för allt liv, så vi är beroende av det – och inte minst beroende av att det är friskt och rent. De flesta människor lyssnar också gärna till vattnets brus, porlande eller droppande. Ljudet uppfattas oftast som mycket rogivande. Vi människor älskar också att vara i närheten av fria vatten, att betrakta vattnets rörelser och skiftande färger. Helt naturligt gör vi många avbildningar av vatten och av sådant som har med vatten att göra. Vi är ju beroende…

Bildvalet den här gången hoppas jag ska spegla några av mina tankar. Gå in på länkarna och se hur andra, världen över, ser på både geometriska figurer och på vatten!

When I had picked out some photos for this week´s challenges, I suddenly noticed that some of them matched both themes! So, I decided to try a combination of the two. My thoughts went like this…

Water is most essential to life on Earth and we have to keep it clean and fresh in order to survive. Most people also love to listen to the sound of water, it may be the waves of the Big Ocean or the tiny trickling from a hidden well. We find peace in the sound. We also love wild waters, being able to watch every movement of the waves and the shifting of colours in them. It comes natural to us to draw, paint or photograph water – or somehow depict what we think has to do with water. We simply cannot resist this urge…or, apparently, doing it the geometrical way!

These are my entries for the WordPress Weekly Photo Challenge: Geometry and for the LetsBeWild.com Wild Weekly Photo Challenge: Water

A drop of water in the ceiling lake. Lamp by Antoni Gaudí

Water – optical illusion in bathroom by Gaudí

Art using water and steel – Auckland harbour, NZ

The old Roman aqueduct in Segovia, built of unmortared granite blocks.

Not only these stones are shaped by water – we all are!

Weekly Photo Challenge: Foreign

26 oktober, 201229 oktober, 2012 / Leya / 13 kommentarer

Veckans fotoutmaning, WordPress Photo Challenge, är Foreign – utländsk; främmande. Jag har valt en skylt från ett tempel i Tibet. Den är både utländsk och mycket främmande. Jag förstår inte dess inskription, men texten är mycket vackert skriven.

Språk ingår i allra högsta grad i mitt dagliga arbete – och naturligtvis har jag en kärleksrelation till ämnet. Språk är fantastiskt – vad gjorde vi utan det? Tyvärr pågår en ständig språkdöd i världen. Den är våldsamt accelererande och en del forskare tror inte att vi har mer än kanske en handfull kvar inom några årtionden. Det finns många anledningar till att ett språk dör ut. En av dem är att ett större land tar över ett mindre och utövar söndrande makt genom att förbjuda det inhemska språket i skolor och att invånarna till exempel inte får något arbete om man inte behärskar de nya härskarnas språk. Vi såg mycket av detta i Tibet.

Vad som händer är att med det gamla språket dör också kunskap och historia, om traditioner och sedvänjor, geografi och natur med mera. Kunskap som aldrig kan fås tillbaka. Jag tror också att ett folks innersta själ till slut går förlorad.

As I work with languages – I believe in the enigma of every single language on Earth. Many languages are also very beautifully written, with beautiful letters or ”pictures”. Sadly there is a huge loss of languages every decade, and some scientists believe that a hundred years from now there will only be a few ”living” languages left. (Maybe 5-10)

The reasons why languages are dying are many, but one of them is an old way of ruling over others – a way of conquering another country and its inhabitants, oppressing the native people and making them obedient. For example, when you are not allowed to work or get a job if you do not speak or read the language of the rulers/oppressors. Maybe you cannot buy things in every store anymore…. In school, your own language is no longer on the agenda and suddenly your name, address and phone number are only written in the oppressors language.

In Sweden, we discriminated the Laplanders long ago, and also the Finlanders. They had to learn only Swedish at school and were not allowed to use their native language. What actually happens when you do not use your native tongue daily and with more people than your own family, your language will slowly die. What dies with it are many valuable things, history that never can be restored to the world. Facts about how life was lived in the old days, traditions in your community and words for many things and rituals that the ”new” people do not have.

We saw much of this in Tibet, and many people could bear witness of this too.

I´m happy to have met so many wonderful people up there in the Himalayas, and even if I´ll never see them again, the people and their dreams are for ever with me. My children have sworn they will someday learn the old Tibetan language… It´s of foreign and eternal beauty.