Are the Oscars stuck in the past? – CNN.com.

Som stor filmentusiast – jag vill inte gå så långt som att kalla mig cineast – brukar jag med spänning följa Oscarsgalan. Om jag orkar. De senaste åren har jag faktiskt inte suttit uppe och väntat, för jag vet inte ens vilken kanal den visas på eller om vi över huvud taget har den. Och för att…

Många gånger känns galan bara som klubben för inbördes beundran, eller ännu värre – klubben som avgör om och hur länge du platsar i innegänget. Vem som har de rätta kontakterna och vem som är ute i kylan. Man vill inte se det så, men den stora festen kanske har överlevt sig själv?

”Så har det väl alltid varit”, säger kanske du. Men, titta noga så ser du att leendena känns mindre äkta idag än för 30-40 år sedan, talen blir allt mer krystade och tårarna sprutar allt mer okontrollerat. Eller kanske droger och plastkirurgi spelar en så pass vinnande roll att en nominering kunde komma ifråga där?

I John Andersons artikel skymtar tankar på att branschen stagnerat, inte tillför något nytt utan istället blivit bakåtsträvande med åldrade stjärnor och svartvit film som dagens vinnare. I flera andra artiklar läser jag också att vinnarna kanske blir ”smalare” i sitt tilltal och att gemene man knappast tar sig till en bio för att titta på kämpande vardagsfamiljer eller krigshästar från första världskriget.

Då säger jag bara Avatar och Sagan om Ringen.

Möjligen att något om kvalité kunde nämnts här, något om att det ibland var ”bättre förr”. Film är inte bara glitter och specialeffekter, inte bara melodramatiskt amerikanskt. Titta på Meryl Streep och Sir Anthony Hopkins. Det skadar inte med en och annan smällkaramell.

Så har ännu en gnistrande klar och vacker dag börjat lägga sig till ro. Det var frestande att stanna kvar i skogen för gott, men, när alla sinnen var någorlunda mättade fick vi ändå bege oss hemåt.

Blek vårvintersol i bokskogen

Bäcken blir större och vildare allt eftersom isen drar sig undan. Iskristallerna visar sig allt tydligare och snart är bäckens kanter prydda av den vackraste spets.

Från en fastfrusen stock hänger den spröda spetsen ner i vattnet

Isen kan också ha olika form beroende på i vilket vatten den kommit till. Åtminstone ser det så ut. Det kan vara i skummande vatten eller i stilla vatten eller i rinnande vatten.

Skum bro eller skumbro?

Så tunn och spröd i det stilla vattnet

Här i fallet klamrar sig de sista kristallerna kvar på kanten

BBC News – Jungle tribes untouched by modern civilisation.

För några dagar sedan läste jag om den här stammen som lever i djungeln nära gränsen till Peru. Klokt nog har de valt att inte närma sig den så kallade civilisationen, utan fortsätter leva nära naturen. Men, den djungel som är deras hem krymper i rasande takt.

Speakern talar om att vi ska respektera deras val – men snart har de ju inget val alls. Kanske anar eller förstår de att de skulle dö om de närmade sig oss. Även om vi inte är fientligt inställda och vill döda dem, så finns ingen motståndskraft mot våra bakterier, virus och sjukdomar. Deras enda chans att överleva ett tag till är att hålla sig undan från oss.

Om de har klarat sig så länge utan upptäckt, så kanske de klarar sig en generation till… Ofattbart och intelligent att de lyckats – ända in på 2000-talet. De har min fulla beundran och respekt.