Galenskaper tillhör livets nödtorft. En vanlig promenad på en vanlig gata i en vanlig stad kan gå loss rejält på associationerna. Se bara vad som hände mig…
Jag blir stående och spanar en stund extra. Framåt gatan tittar några juldekorationer fram ur en blommande buske.
Många går i kyrkan på julen. Just i den här firar rationaliseringstankarna nya triumfer och besparingarna når nya höjder.
Vid varje vägkorsning finner du en fin liten målning som påminner dig om livets bräcklighet.
Förhoppningsvis blir du också påmind om dina svagheter som människa – men det är inte säkert att det hjälper när strupen är av sandpapperskvalitet…
När skyltar och affischer börjar se dig med andra ögon och till och med talar till dig…då är det klokt att dra hemåt.
Men, när du är så trött att du bara vill däcka i en skön säng och sova, då är kvällen redan på väg mot natt. En sista koll på klockan och – du inser att sista tåget har gått för längesen.
Det är ungefär som hemma. Bara att sätta sig ner och tålmodigt vänta på nästa.








