Gråmilt, så milt att fågelsången går igenom allt och dröjer kvar under hela vandringen. Den lovar mera. Trastarna överröstar varandra, bofinkens fallande melodi och gulsparvens sisande. Klara, sköna toner når igenom diset.
Trots iskalla nätter och försvinnande lite sol står vitsipporna tålmodigt längs stigen. Men, i blygsamma mängder och med hängande huvud. Inget vitskummande hav denna vår.
Så, vad förväntar jag mig? Hagtorn är inte utslaget och inte slån. Vem mer vågar?







Jo, nägot är väl trots allt på gång…Maffigast av alla är ändå trädtaklöken jag fotade hos en god vän – vilket praktexemplar! Fast inomhus förstås…
Maffiga våralster ! Mer vitskummande hav än här i alla fall !
Vad blommor du hittar. Riktigt skoj. Jag ska också ut och titta efter vitsippor, kanske idag eller imorgon.. Hoppas holken får en hyresgäst 🙂
Tänk vad sälgen är både viktig och fin. Och den sågar dom ned.. Usch
Mvh // Johannes
Jo. Tibasten är fin nu, och de andra ska väl komma de också!
Vilka underbara bilder! Vad bra du är på att fotografera 🙂
Tack! Hoppas att du i så fall tittade på den fantastiska trädtaklöken! Jag har aldrig sett ett sådant praktexemplar.
Åh, vilka underbara bilder. Nu känns det verkligen att våren är på väg.
Jo, man hoppas…