När sista proppen gått

BBC News – Hundreds of millions without power in India.

Du står vid spisen och gästerna väntar – din läckra middag är under skapande. Bordet är vackert dukat med finaste porslinet och trädgårdens fräschaste blommor. Då släcks både fläkt och häll. Du trycker igen och igen på knapparna, men inget svarar.  Aj, tänker du, micron får bli räddningen. Snabbt öppnar du luckan för att stoppa in grytan, men ser genast att ingen lampa lyser. Grillen? Men du har ju en elgrill numera…

Utan el kollapsar världen. Mer än Din lilla värld. Trafikstockningar med olyckor i släptåg, Internet ligger nere, affärsvärlden är lamslagen, sjukhus får köra med nödaggregat, folk sitter fast i hissar och i tunnelbanan och så vidare och så vidare – kort sagt kaos.

Visst händer små missöden ibland, som till exempel för SJ när ledningar fallit ner, eller delar av landet Sverige efter Gudrun och Pär – men det Indien upplever nu är stort. Mycket stort. Hela norra och östra elnätet har brutit samman, vilket innebär att drygt hälften av befolkningen är strömlösa. Alla vet eller anar hur många människor som bor i Indien – över en miljard människor enligt den senaste siffran jag sett. Det går inte att föreställa sig att hälften av dessa är utan ström och allt vad detta för med sig. I vår tid.

Orsakerna har naturligtvis med brist på energikällor att göra, samtidigt som elnäten är gamla och dåligt underhållna. Man fick igång en del av landet under några timmar, men sedan brakade nätet ihop igen. I Indien är detta inte ovanligt – det ovanliga är att den här gången gäller det så stora områden och därmed så otroligt många människor.

Sårbart är vårt samhälle. Vi bygger hela vårt liv på att ha tillgång till el och energi. Jag minns hur det var, i min lilla värld, för några vintrar sedan, att vara utan el under några dagar mitt i smällkalla. Bara strävan att någorlunda hålla värmen med hjälp av kläder, filtar och eld i öppna spisen. Det var en enormt stor glädje att åter kunna äta varm mat, läsa en tidning utan ficklampa, kunna duscha hemma och att få känna sig varm och fräsch när man kom till jobbet (där strömmen faktiskt kom någon dag tidigare).

I min värld har jag också något allvarligt emot att all fakta ska letas upp när man behöver den – och på Internet. Snart behöver ingenting läras in för att kunnas utantill. Hjärnan är väl den bästa lagringsplats vi har? Eller varför har vi utrustats med den? Det ska mycket till innan den slås ut. Energibrist kan visserligen drabba där också… men, du kan enkelt plocka fram lagrad kunskap när du behöver den. Problemet är att hjärnan behöver hållas igång för att lagringskapacitet och snabbhet i minnet ska bibehållas. Och det problemet är väl något att ta itu med för både överheten och den enskilda människan – ja, för hela dagens samhälle. För vad gör vi när vi inte längre kan laga, åtgärda eller tillverka någonting utan hjälp av Internet? Vad gör Du när sladden dras ur och sista proppen gått?

2 reaktioner på ”När sista proppen gått

Lämna ett svar till lagottocattleya Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.