Weekly Photo Challenge: Foreign

Veckans fotoutmaning, WordPress Photo Challenge, är Foreign – utländsk; främmande. Jag har valt en skylt från ett tempel i Tibet. Den är både utländsk och mycket främmande. Jag förstår inte dess inskription, men texten är mycket vackert skriven.

Språk ingår i allra högsta grad i mitt dagliga arbete – och naturligtvis har jag en kärleksrelation till ämnet. Språk är fantastiskt – vad gjorde vi utan det? Tyvärr pågår en ständig språkdöd i världen. Den är våldsamt accelererande och en del forskare tror inte att vi har mer än kanske en handfull kvar inom några årtionden. Det finns många anledningar till att ett språk dör ut. En av dem är att ett större land tar över ett mindre och utövar söndrande makt genom att förbjuda det inhemska språket i skolor och att invånarna till exempel inte får något  arbete om man inte behärskar de nya härskarnas språk. Vi såg mycket av detta i Tibet.

Vad som händer är att med det gamla språket dör också kunskap och historia, om traditioner och sedvänjor, geografi och natur med mera. Kunskap som aldrig kan fås tillbaka. Jag tror också att ett folks innersta själ till slut går förlorad.

As I work with languages – I believe in the enigma of every single language on Earth. Many languages are also very beautifully written, with beautiful letters or ”pictures”. Sadly there is a huge loss of languages every decade, and some scientists believe that a hundred years from now there will only be a few ”living” languages left. (Maybe 5-10)

The reasons why languages are dying are many, but one of them is an old way of ruling over others – a way of conquering another country and its inhabitants, oppressing the native people and making them obedient. For example, when you are not allowed to work or get a job if you do not speak or read the language of the rulers/oppressors. Maybe you cannot buy things in every store anymore…. In school, your own language is no longer on the agenda and suddenly your name, address and phone number are only written in the oppressors language.

In Sweden, we discriminated the Laplanders long ago, and also the Finlanders. They had to learn only Swedish at school and were not allowed to use their native language. What actually happens when you do not use your native tongue daily and with more people than your own family, your language will slowly die. What dies with it are many valuable things, history that never can be restored to the world. Facts about how life was lived in the old days, traditions in your community and words for many things and rituals that the ”new” people do not have.

We saw much of this in Tibet, and many people could bear witness of this too.

I´m happy to have met so many wonderful people up there in the Himalayas, and even if I´ll never see them again, the people and their dreams are for ever with me. My children have sworn they will someday learn the old Tibetan language… It´s of foreign and eternal beauty.

Tibetansk skylt ovanför ingången till ett tempel

FN:s världsarv

Besök några av människans finaste verk – DN.SE.

Det är inte mycket vi människor åstadkommit som är värt att jämföra med naturens verk.

I år fyller FN:s världsarv 40 år, vilket DN uppmärksammar genom att visa text och bilder från en ny bok av Peter Hanneberg. I hans bok kan man läsa om upplevelser från 100 av dessa 962 platser med kulturvärldsarv i 45 länder.  Kanske något att önska sig i jul?

Grått med guldglans

Idag har jag inte tittat ut mycket, utan häckat inomhus på mitt arbete. Inte för att jag sitter ner hela tiden – jag sitter nog inte mer än kanske 15-20 minuter på hela dagen, någonstans mellan 8 och 16. Det brukar ske i samband med någon form av matintag.

Hösten har varit ganska ljum i sina erbjudanden i år, och har till exempel ännu inte salufört någon av de där sprakande dagarna med strålande sol och krispig luft. Dagar då livet känns nytvättat och uthängt att fladdrande torka i vinden. Då doftar det gott att finnas till.

Det borde snart vara dags …jag längtar starkt – när kommer den,  Brittsommaren?

http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.694!webbbrittsommar%5B1%5D.pdf

Tropiska Östafrikas flora kartlagd

BBC Nature – Tropical East Africa’s epic flora survey completed.

Ett viktigt och väldigt omfattande forskningsprojekt är slutfört. Men, ett arbete som enligt beräkningarna skulle ta 15 år tog istället 135 botaniker från 21 länder 60 år att ro iland. Nu har man katalogiserat alla 12,104 vilda växtarter i Uganda, Kenya och Tanzania – varav 1500 tidigare var helt okända för vetenskapen.

Se några fantastiska bilder och filmsnuttar. Det är bara att njuta!

Cumulus – Höstvisa

Cumulus – Höstvisa – YouTube.

Minnet är märkligt. Plötsligt, i höstkrasslet, dyker en älskad visa upp. En jag inte tänkt på eller hört på många, många år. Höstvisa med Cumulus. Tove Janssons text. Jag måste bara blunda och lyssna – om och om igen. Jag tror jag släcker tidigt ikväll och låter visan sväva i mörkret. Sakta dala ner på täcket och vila på min kudde. Det ska bli så skönt.

Sherlock – ett lyckat koncept

BBC News – A Point of View: The enduring appeal of Sherlock Holmes.

Intressant artikel om hur vi människor fungerar, i vår high-tech-tid,  när det gäller logik och film och – Holmes.

När det gäller den nya serien med den nye Holmes menar jag att man träffat absolut rätt inte minst när det gäller rollbesättningen. Benedict Cumberbatch är Sherlock i varje tum. Snabb, smart, arrogant, oförskämd och kall. Och med de ögonen. Jo, sällsynt lyckat är det. Fler än jag längtar ständigt till nästa avsnitt. Så, otvivelaktigt spelar även skådespelarna stor roll för seriens och rollfigurens popularitet. Kanske ovanligt mycket när det gäller Conan Doyles hjälte.

Vinterträdet

Ellen Mattson: ”Vinterträdet” – DN.SE.

Jag vet att jag inte kommer att hinna läsa fler romaner denna sidan jul. Åtminstone inte bara för nöjes skull. Å andra sidan skulle jag aldrig läsa en biografi om Greta Garbo.

Varför? Jo, av samma anledning som jag lät mina barn tro på tomten så länge som möjligt och vara övertygade om att det bodde en ande i saftbringaren (eftersom locket ibland poppade upp av sig själv).

Om du aldrig får ha mysterier i ditt liv, om du aldrig behöver undra eller längta – om allt är förklarat och vetenskapligt skärskådat redan när du är mycket ny i världen – hur trist blir inte livet då?

Nu är det så att jag närapå inte läste den här recensionen på grund av denna min inställning, plus förutfattad mening i frågan…men något gjorde att jag ändå började läsa.

Antingen är recencenten skicklig eller också  är Ellen Mattson det. Eller varför inte båda? Vinterträdet har möjligen just erhållit en biljett till mitt nattduksbord. Resan anträds i så fall efter jul.

Vertigo

BBC News – Vertigo is named ‘greatest film of all time’.

BFI’s Sight and Sound magazine gör vart tionde år en lista på alla tiders bästa filmer.  Närmare bestämt två listor. Kritiker och regissörer kan lista lite som de vill… för tolkningen av ”bästa” är alltså högst personlig. Det kan gälla till exempel tekniken, nytänkandet eller vad som gjort mest intryck på regissören personligen. Resultatet visar två ganska olika listor, men toppnamnen är med på båda ställen och filmerna är alla ganska ”gamla” – mer än 30 år samtliga och de flesta mer än 40 också.

Orson Welles Citizen Kane har legat i topp de senaste 50 åren, men har nu fått lämna plats för Alfred Hitchcocks Vertigo, en film jag själv aldrig har sett. Huvudrollerna spelas av James Stewart och Kim Novak – välkända namn som jag dock sett i flera andra produktioner. Och Mr Hitchcock är ju en självskriven skräckfavorit sen jag var riktigt ung. Filmer som Psycho och Fåglarna gav många nätters ruggiga mardrömmar som extra bonusmaterial.

Det blir till att bänka sig för att se vad man själv tycker om Vertigo. Båda toppfilmer, Ctizen Kane och Vertigo, fick ett blandat mottagande vid premiären, men har vuxit med tiden. Ofta är det så med riktigt bra material. Det behöver tid att sjunka in och att ”bo in sig” i människors sinnen och medvetanden. Och ofta är regissören ”före sin tid”. Intressant är att två av mina egna absoluta favoriter finns med på listorna: Francis Ford Coppolas Apocalypse Now och Martin Scorseses Taxi Driver. Fast… båda är för ”unga” för att kunna konkurrera i översta toppen. Vi får väl se om en 30-40 år.

The Hobbit – igen

Hobbit-filmerna blir trilogi – DN.SE.

Bara en kort notis, men ändå. Om det inte hade varit J.R.R.Tolkien och om det inte hade varit Peter Jackson så hade jag suckat djupt och med utandningsluften blandat en stark oroscocktail för kvalitén.

Men jag är helt lugn. Ungefär hemkokt flädersaft.

Ticket used – money well spent

Klockan 11.59 igår natt bänkade vi oss på biografen. Premiär för den tredje och sista delen av trilogin om Batman – The Dark Knight Rises. Christopher Nolans två första, Batman Begins (2005) och The Dark Knight (2008) är båda mörka berättelser och i rollerna syns förstås Christian Bale som Batman och Michael Caine som den trogne Alfred. Morgan Freeman, Liam Neeson och Gary Oldman är andra namnkunniga skådespelare i rollistan. Särskilt minns man också Heath Ledger som the Joker i film nummer två.

Det är många tankar som flyger runt i huvudet innan ens reklamen hinner börja rulla. Hur ska Nolan lyckas sy ihop historien? Hur kommer den att sluta? Batman som berättelse kan ju aldrig dö, så då krävs något alldeles speciellt av regissören för att avsluta trilogin ”rätt”.

Jag blev inte besviken. Till Hans Zimmers (Inception, The Dark Knight, Pirates of the Caribbean osv.) eminenta och njutbara kompositioner rullas den väl genomtänkta storyn upp i händerna på lika eminenta skådespelare. Inte minst Anne Hathaway som Catwoman. Halle Berry har också gjort denna roll en gång, men lyckades inte alls gestalta henne lika trovärdigt. Berry gjorde henne snarast till sexsymbol (?) medan Hathaway fångar henne som en ganska olycklig, nästan främmande fågel i Gotham City och i världen.

Personligen är jag förtjust i Gary Oldman och jag har faktiskt aldrig sett honom göra en dålig rollprestation. Han lyckas bra med kommissarie Gordon. Tom Hardy gör den grymme motståndaren Bane på ett sympatiskt sätt – hur jag nu kan uttrycka det så. Men, se hans ögon därunder masken. De är inte så grymma som hans handlingar är, och han har haft en helvetisk uppväxt. Bokstavligen.

Christian Bale – ja, vad säger man? Jag menar att han gör den bäste Batman någonsin. Från filmens början en bruten man som lämnat både Batmans kostym och roll bakom sig, tagit på sig skulden för den populäre (men skurkaktige) Harvey Dents död och som dessutom rent fysiskt är till synes bortom reparation. Han gör en trovärdig roll – igen – för det har han gjort i samtliga tre delar. Men, den här gången är han mänskligare än någonsin. Det är en mörk gestaltning i ett mörkt samhälle i en mörk tid.

Många trådar ska löpa samman för att föra storyn till ett trovärdigt slut. Nolan lyckas bra med det. Mycket bra. Verklighetsförankring, trovärdighet i en ickeverklig genre – det ni! Hela denna komplexa story lyckas anknyta till vår tid och dess problem  – ekonomisk kris, börsens roll, politik, insiderstories, de högt uppsattas spel som drabbar den lilla människan. Och så den enskilda människans möjlighet att verka för och stå upp för det goda. Bruce Waynes kamp med och mot sig själv görs också tydligare än jag minns från någon annan Batmanfilm.

The Dark Knight Rises är en värdig slutberättelse på trilogin och möjligen ”den mest vuxna superhjältefilmen någonsin”, som en recensent skriver. Jag förstår att man från filmbolagets sida inte vill skicka ut skådespelarna på den planerade PR-turnén – tragedin i USA på premiären sätter sina spår. Men, mitt råd till dig som ännu inte sett filmen är ändå att om du har en hundring över – gå och se den. Eller varför inte alla tre.