Tankar

Konsten att leva upp till sitt efternamn

/ Leya / Lämna en kommentar

BBC News – Paul McCartney’s son James on playing the Cavern Club.

Härligt med gig på the Cavern Club och ättlingar som beundrar sina föräldrar. Men, hur troligt är det att ett band sammansatt av söner till medlemmarna i The Beatles skulle bli fantastiskt bra?

Visst skulle det vara intressant att lyssna på dem, men sannolikheten att de skulle bli lika bra eller bättre än föräldrarna är väl inte särskilt stor. Det hela riskerar nog istället att bli riktigt pinsamt – eller kanske inte? Vad tror du?

Jag tror att John Lennons båda söner har försökt sig på en karriär inom musiken, och jag minns att Julian Lennon lät ganska mycket som sin pappa. Men, vad hände sen? Det måste vara enormt svårt att födas in i en stjärnfamilj och ännu svårare om någon medlem i denna är ikonförklarad. I alla fall om du har planer på att jobba inom samma gebit.

Lycka till vill jag säga, för vem vet… Kanske är det dags att lyssna på musiken för att kunna uttala sig vidare i frågan.

Ett andra liv är aldrig fel

/ Leya / Lämna en kommentar

Gallery: How dead airplanes get a second life | CNNGo.com.

Återvinning är viktigt. Vi måste återvinna om vi vill att Jorden ska överleva som beboelig planet – och, om vi människor vill överleva som art. För att inte tala om alla djur som lever här tillsammans med oss.

Sätten är många och uppfinningsrikedomen stor, men aldrig har jag funderat över hur man bäst ska kunna återvinna uttjänta flygplan.  Man räknar med att 12 000 flygplan ska utrangeras till år 2020. Det finns några som funderat på hur. Gå in på länken och bli inspirerad!

Denna dagen – ett liv

/ Leya / 4 kommentarer

Det hade snöat när jag steg upp ur värmen. Sex minus ute och nitton plus inne, men när jag tassar ut i solen ligger puder på varma golvbräder.

Plommonflingor

En nöjd Mille ligger i morgonsolen och viftar sakta på svansen. Hemma igen! Vilken dag vi hade igår och vilken glädje vi alla känner över att han är med oss fortfarande.

MorgonMille

När jag går tillbaka genom storarummet är de naturligtvis där båda två. Radarparet. Och Mille får ostört och utan diskussion behålla bästa platsen.

Kompisar

Totti är annars en liten bråkstake och brukar få sin vilja igenom mot sin genomsnälle vän. Men, idag är han noga med att visa sin bästa sida mot Mille… Du ser! Matte! Visst vet jag min plats när det gäller!

...som gör det mesta ihop

Somliga dagar svävar man

/ Leya / Lämna en kommentar

BBC News – Burma poll: Aung San Suu Kyi hopes for ‘new era’.

På väg hem från veterinären hade jag svårt med bilens pedaler.  Mina ben verkade aningen för korta, och jag satt med håret elektrifierat i biltaket.

Mille är än en gång på väg att besegra en svår sjukdom och i Burma har Aung San Suu Kyi och hennes parti NLD äntligen blivit invalda i parlamentet.

På radion spelades Euphoria och med den blåste jag ur både lungorna, den egna bilen och alla bilar i mötande filer…

Nytt liv i april – eller konsten att strunta i vädret

/ Leya / Lämna en kommentar

Fler vårtecken trotsar kylan – och de tycks få fortsätta med det. Vandringsvägarna för mig till platser jag vet att leta efter dem, de där första spirande. Här kommer några fler efterlängtade tuffingar.

:

Tottis framdel försvinner i bäcken

Gullpudran strör sitt bladguld längs stigen

Violen bevisar att den gör skäl för epitetet "blyg"

Frostnupna vitsippor smyger i slänten

Grodorna har bestämt sig för att chansa på skogsmaskinspårets pöl i år också...

Nässlorna bjuder in till soppkök

...och vem kan motstå den smått sydländskt färgstarka inbjudan från kastanjen?

Tibast – en liten skogsnymf

/ Leya / 4 kommentarer

Tibast

På skogsängarna i min  skog blommar nu äntligen tibasten. En härlig favorit med sagolik doft. För något år sedan skulle det röjas björnbär och sly här, och då åkte alla tibastbuskar med i svepet. Åh, så vi sörjde, den lille mannen och jag. För just den svängen, utom en särskild glänta, tar jag alltid i mars- april för att njuta av både färg och doft.

Vacker mot fjolårslöven

Tibasten blommar på bar kvist och är giftig. Får du i dig bara några få bär kan lever och andra organ ta stor skada. Du kan till och med dö. I vissa landskap är växten fridlyst, så sällsynt är den på sina ställen.

Den enkla blomman ser smått vaxartad ut

Igår fann jag flera blommande buskar, men hade ingen kamera med, så målet idag var självklart. Till och med en och annan solglimt fick vi oss till livs innan haglet var över oss. Vitsipporna såg böjda och ledsna ut efter nattens minusgrader och vi hoppas att det inte blir alltför många kalla nätter nu utan att de ska kunna repa sig.

”Better a witty fool, than a foolish wit”

/ Leya / Lämna en kommentar

BBC News – Shakespearean fools: Their modern equivalents.

Homer Simpson för Shakespeares dårar vidare in i vår tid!

Dårar kan användas till mycket, och det visste naturligtvis Shakespeare. Han använder olika typer av dårar till olika roller, men, de flesta är sanningssägare och i slutändan goda människor. Dr Oliver Double, dramalärare vid universitetet i Kent, jämför med vår tids stand -up-comedians: Båda typer har någon slags tillåtelse från högre ort att säga i stort sett vad som helst.

Homer jämförs i denna artikel med Dogberry i Much Ado About Nothing. Båda är synnerligen inkompetenta, men gör gott utan att riktigt förstå hur det gick till. Homer är, som alla vet, oduglig både som äkta man, fader i huset, vän och anställd. Men ändå god på sitt eget speciella, aparta sätt.

Lite längre fram i artikeln hittar du även Russel Brand, som jämförs med Feste i Twelfth Night. Båda är bohemiska, fantasifullt kreativa och ordlekande. Brand har, enligt Dr Double, nästintill skapat sitt eget språk.

De andra jämförelserna i artikeln kanske är svårare för oss svenskar att se – personer och roller är inte riktigt lika välbekanta. Personligen vet jag inte mycket om Russel Brand, men som tidningsläsande människa har jag inte kunnat undvika att se honom på bild. För mig har han varit en skandalomsusad Hollywooddandy som det inte har känts särskilt intressant att få veta mer om. Helt plötsligt blir jag nu lite nyfiken…och han själv borde känna sig ärad över att nämnas i samband med vår störste dramatiker – even in terms of a fool.

I vardande

/ Leya / 1 kommentar

När jag åkte tidigt i morse var de bara i vardande. Framåt kvällen när jag kom hem och gick in i storarummet stod en sky av plommonblom i mormors krus. I kvällsljuset lika vackra som jag minns dem från hennes trädgård.

På rygg i gräset under fruktträden låg jag ofta som barn och kikade upp mot himlen mellan blommande grenar. Molnens former och binas dans, min älskade katt Måns spinnande vid min sida. Jag saknar fortfarande min mormor och i drömmen ser jag henne ibland. Ungefär som i Körsbärsdalen ser jag henne stå och vinka. I Nangijala.

Rofyllt

/ Leya / Lämna en kommentar

Fjällbäck på vägen till Milford Sound

Vilket ljud är det mest rofyllda? Det är säkert lite olika tycken för alla, men för mig är det nog en porlande bäck eller fågelsång en tidig morgon. Om jag får bådadera, och kanske varje dag, så lär jag befinna mig på Nya Zeeland.

Sydbokskog, vägen till Milford Sound

Sydbokskogen vid Lake Gunn är ett av Nya Zeelands artrikaste områden när det gäller fåglar. Stillheten vibrerar när de olika fågelstämmorna tävlar om vem som ska få mest uppmärksamhet. Sol och skugga är så vassa i kanterna att vandraren lätt får skråmor, och att försöka fånga den fantastiska naturen här på bild låter sig knappast göras.

Inte för inte kallas NZ för "The Land of Ferns"

Varje "Creek", som de kallas här, har sin speciella charm

Vattnet är kristallklart vart du kommer på ön. Det är bara att balansera ut och fylla vattenflaskan. Och beundra. Ingenstans är dock vattnet varmt – till den törstiges stora lycka..

Knivskarp sol och skugga

Skönheten har många ansikten

Här får allting leva och dö i naturens egen takt. Artrikedomen är bara en av de positiva effekterna av detta. Fågelsången svävar överallt omkring mig där jag går. Men, ingen enda fågel har jag sett. De svingar sig högt däruppe i takkronorna och tittar retsamt ner på vandraren.

The canopy

Om jag väntar tillräckligt länge, så kanske jag har en chans? Några fantails jagar varandra mellan de fallna trädstammarna, koketterande med sina flotta stjärtfjädrar . Inte hinner jag med att fånga dem heller…

Ferns - igen

Jag får rikta blicken mest framåt och nedåt istället. Överallt fantastiska ormbunkar, mossor och lavar. Stubbar och trädstammar är som tagna ur en John Bauermålning.

 

 

Då hör jag en stark röst alldeles nära. Den tycks prata lite för sig själv, men ändå, på något sätt till mig. Jag väntar och försöker att inte andas. Plötsligt ser jag honom, hur han högt däruppe snurrar runt grenarna i halsbrytande fart – samtidigt som han äter. Vilken virtuos!

Yellow-crowned parakeet

Denna parakit är en endemisk fågelart som lever högst uppe i skogens tak – the canopy – och sällan låter sig fångas på bild. Tur hade jag, att han bjöd mig på en liten liten glimt.

Morgonstund

/ Leya / 5 kommentarer

Min bästa tid är morgonen. Ingen ska vara uppe mer än jag. Möjligtvis hundarna, men helst ska de också snusa på rygg med en belåten, sned dragning i mungipan.

Huset är tyst. Bara jag och min kaffekopp vandrar runt och njuter av solstrålarna som denna morgon har mer än knackat på rutan. De mer än smyger också – de rentav kräver att få spela ut hela sitt register på varje blomma och varje golvplanka. Forsythian glöder i öster.

Då kommer tacksamheten över mig. Jag har tak över huvudet, mat när jag vill och allt det där andra som riskerar att kännas självklart om vi inte stannar upp ibland och vilar i nuet. Mitt kaffe kallnar medan jag sätter mig på golvet i den största solpölen och känner vemodet skölja över mig. Vart har alla dessa år tagit vägen? Alla dagar som gått – jag vet ju att det är de som är Livet. Nu är jag en god bit på väg och vet fortfarande inte vad jag vill göra av Mitt liv. Kanske är det gott att känna så.

Två små solmosiga gossar kommer tassande till mitt knä. Alltför stora för ett knä förstås, men de knyter ihop sig så gott det går. Vi pratar lite med varandra innan dagens sysslor drar igång. Hm, hur ska jag nu ta vara på den här dagen på bästa sätt?