Ibland faller sanningen som ett milt, uppfriskande vårregn i ditt ansikte – andra gånger landar den som en käftsmäll utan förvarning – och du får jäkligt ont på vissa ställen. Och så finns det ju fler varianter förstås…de där som lägger sig lite lagom mitt emellan njutning och plåga.

Häromdagen blev jag mig tilldelad en sådan… snällsmäll. Som visserligen la sig som bomull kring hjärtat…men som först omlokaliserade hakan ett par våningar nedåt.

Jag har många härliga ungdomar omkring mig. Nästan varje dag rattar jag glatt skrålande mitt lilla fordon de där tråkiga milen till jobbet, för jag har den enorma förmånen att få dela en del av det tonåriga släktets bråda liv och tankar. Även om det ibland blir lite för mycket av både tankar och liv – om man säger.

Hursomhelst, så händer det sig ibland att någon ungdom inte riktigt har planerat in sin verksamhet rätt i den stora övergripande Planen (Min plan alltså…), utan måste få lite längre tid på sig eller kanske lite extra stöd eller kanske lite extra – lyssnande eller något, för att allt ska gå i lås. Men, på något underligt sätt brukar allting ändå sluta med Kiss off  istället för Tragedi. För att nu köra storyn i författartermer.

Någon gång kan jag få ett tacksamhetsbevis, i form av ett mejl eller ett sms kanske – eller till och med i kramform (obs – ej i kram form). Jag uppskattar detta väldigt mycket. Alla människor som får ett ”tack” på något sätt,  blir glada – åtminstone på det planet är jag själv inte ett dugg konstigare än andra.

För att komma till saken, så fick jag, per mejl,  en oväntad eftersläng till ett sådant ”tack” förra veckan. Jag hoppas att tjejen ifråga inte har något emot att jag nu citerar hennes grymma mejlchock?:

Jag brukar säga till pappa att du är som en extra mormor för mig, det är nog faktiskt en riktigt bra beskrivning!

I mejlöppningsögonblicket gick mitt minspel av för minst en halv Oscar, det svär jag på…(Men, var fanns kameran i detta mitt stora ögonblick?) Jag har väl kanske möjligen absolut Aldrig någonsin betraktat mig som en mormor precis…Mina egna barn är lika lastgamla som den ljuva författarinnan till ovanstående rader. Och fåfängans marknad har heller inte stängt för säsongen…

Man får väl helt enkelt acceptera stötdämpande fakta. Att, jodå, det är dithän det barkar – åt mormorskapet till!

Video – Breaking News Videos from CNN.com.

Lyssna på min gamla idol Annie Lennox (Eurythmics) i ”Connector of the Day”. Hon talar om sitt engagemang för mänskliga rättigheter, och för kvinnor, och om hur allvarligt AIDS slår mot dem och deras barn i Sydafrika.

Hon berättar om hur hon själv vaknat upp, bland annat genom att lyssna på Nelson Mandela. Det kan tyckas att vi hört detta många gånger förut – men vi kan aldrig höra det nog mycket!

HUR BRA VI HAR DET i västvärlden. Vi lever i en bubbla.

Hur ungdomar och vuxna sysslar med kläder och utseende, med reality TV,  film och musik. Hur vi tar all sjukvård och andra nätverk för givna. OK, säger Lennox, men, om du aldrig engagerar dig i vår värld och vårt samhälle – då lever du inte mycket till liv.

Se kvinnorna och barnen i utvecklingsländerna, hur de många gånger ensamma mammorna får försöka klara sig och sina många barn – en dag i taget. Svåra sjukdomar, ingen utbildning, ingen status i manssamhället. Medicinen är, enligt Lennox: Mer utbildning. Om man vet sina rättigheter kan man organisera sig och driva igenom saker. Se på till exempel Egypten, med flera arabländer, som försöker bryta med den gamla ordningen. Kvinnor spelar en stor och viktig roll där. Ju fler som engagerar sig och kräver lika rättigheter, desto fortare kan demokrati och en mer jämställd värld bli verklighet.

Så, engagera dig! Var bara beredd på att det blir för livet! De flesta människor kan engagera sig i alla fall korta stunder och få något gjort. Försök se bortom ”dagens i-landsproblem”, och var med och uträtta någonting – sätt ditt avtryck! Du vet inte om du får mer än en chans här på jorden. Framför allt:

KOM UT UR DIN BUBBLA!

BBC News – Shale gas ‘worse than coal’ for climate.

Fossil skiffergas – ytterligare ett alternativ i människans eviga jakt på nya energikällor. Nu visar det sig att skiffergasen kanske är ännu farligare för vår planet än oljan och kolet. Forskare i USA har bland annat funnit att utvinningen läcker ut betydande mängder metan, som är en kraftfull växthusgas.

Vi har i alla fall kommit så långt, vi människor,  att vi kan se problemen ganska tidigt. I USA finns redan omkring en halv miljon borrhål för denna gas, men kritiken där växer. Bland annat har de som arbetar med utvinningen fått hälsoproblem. Se vidare länk nedan.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3345

Robert Howarth, vid Cornell University, Ithaka, USA, menar att vi inte ska använda skiffergas som ersättare för andra fossila bränslen, utan måste jobba hårdare mot gröna, förnyelsebara energikällor, som sol- och vindkraft.

Själv håller jag fast vid att det är dags att ändra på vårt sätt att leva istället.

Kobra | SVT Play.

http://svtplay.se/t/102858 /kobra

Länkar två gånger – för Du måste se detta!

Känn hjärtat bulta för de gamla, fina, excentriska män och kvinnor – en del världsberömda konstnärer – som tvingas lämna sina fantastiska ateljéer efter att ha bott där i kanske 50-60 år.

Tyvärr  finns det många sätt att inte ta hand om våra gamla. Och att inte ta vara på vårt kulturarv och att inte…

Hur många ATT finns utan intebihang?

Dog rescued after quake going back to its owner – CNN.com.

Trots den enorma katastrof som drabbat  Japan genom jordbävning, tsunami och kärnkraftsläckor – så har människorna där ork och kapacitet att fortsätta leta efter överlevande. Och även djur räddas.

Flytande på ett hustak, två kilometer från stranden utanför samhället Kessenuma, upptäcktes blandrashunden Ban av en spaningshelikopter och kunde lyckligen hämtas tillbaka till sin ägare. Hungrig och skakig – men vid liv!

Fler sådana solskenshistorier behövs i världen, i media och i vårt vardagliga liv. Om media bara hade en liten – men dock – aning om hur viktig deras uppgift är för att ge människor i världen ett hopp om en framtid och ett liv! Det är möjligt att de vet, men de låter pengarna styra. Pengar är det som räknas, det som gäller. Och lika vansinnigt går vi vanliga konsumenter och läsare på det varje gång. För vad köper vi? Vad läser vi? Vad vill vi se?

Inte är det lycka och harmoni?

Förstå, att det som lyfter oss är de små bevisen på att vi människor fortfarande är människor. Att det finns ett hjärta därinne någonstans. Låt detta hjärta få fortsätta banka. Stort, varmt och blodfyllt.

BBC News – Week in pictures: 26 March – 1 April.

Bilder, bilder, bilder. Fantastiska bilder från världen vi lever i. Det är inte bara elände, utan också vardagsliv och glädje.

Från effektfulla massbilder till den lilla världen med den enkla människan. Från katastrofen i Fukushima till Li Zongwen i Wuhan, Kina, som tagit hand om och delar liv och husrum med mer än 140 hemlösa hundar.

Vad vore vår vardag utan bilder? Bilden har, för mig i alla fall, blivit allt viktigare. Inte minst för att minnas, men också för att påminnas. Jag reser mycket och jag har familj och vänner. Utan bilder hade så mycket gått förlorat.