Snöleoparden – ett av djuren med på Arken

Snöleopard. http://www.nordensark.se/vaara-djur/vilda-parken/snoeleopard/

Nordens Ark. En stiftelse som sysslar med just vad namnet anger. Problemet är att detta viktiga arbete kräver samarbete såväl mellan länder som mellan människor. Och, det är ju vi människor som är problemet. Många gånger kräver det lång, lång tid att nå målet: utsättning av de utrotningshotade arter som man lyckats föda upp i fångenskap för att de ska återbördas till ursprungsplatserna i världen.

Vi hade en fantastiskt engagerad och kunnig guide, en tjej som nog arbetat där en del år. Hon lyfte upp viktiga frågor om hur vi ser på djuren här och i andra länder, om hur vi i Sverige är precis lika beräknande och intoleranta mot våra rovdjur som länderna i till exempel Asien eller Afrika. Det senaste exemplet nu är vargfrågan. Hur kan vi tillåta jakt på ett så sällsynt och skyggt djur? Särskilt som den – enligt regering och jägare – skulle bedrivas på genetiskt inavlade djur och djur med ”fel” egenskaper. Då borde man ha siktat in sig på exakt de individerna och eliminerat dem. Istället blev det vilka djur som helst som sköts, och dessutom, visade det sig, lyckades man ta ut de djur som hade nya, fräscha gener…

Guiden berättade om hur noggrant personalen på Nordens Ark kartlägger varje art och försöker aktivera djuren i vardagen, så att de ska hålla igång såväl kropp som hjärna. Bland annat berättade hon om hur de lägger ut spår, eller gömmer maten eller hänger upp den på svåra ställen för att tigrarna ska få klura på hur de ska få tag på den. Det händer att de klurar kanske en dryg vecka eller två innan de gör ett allvarligt försök att få tag på köttstyckena.

Något som imponerade oerhört mycket på mig var att hon pratade med, och tycktes känna varje enskild individ av djuren. Hos järvarna, till exempel, tilltalade hon dem med familjära fraser som: ”Hej, tjejen! Kul att du ville komma fram just nu när vi är här!” Hon visste alltså kön och för det mesta ålder på var och en! Engagemang och hjärta – stort!

Som lyckosamma projekt redovisades bland annat pilgrimsfalken och berguven. Snöleoparden, detta fantastiska djur från Himalayas höjder, verkar dock vara dömt att stanna i säkrare områden än sitt ursprungsområde – tjuvjakten skulle kunna ta ut utsatta djur på någon vecka bara. Och därmed skulle allt arbete vara förgäves.

Jag tror mig ha funnit ett nytt projekt att sponsra – en Ark som flyter på den allmänna likgiltighetsfloden. Och denna Ark är förhoppningsvis inte en ny Titanic.

Experten har talat

Stor skillnad mellan rättade prov – DN.SE.

Om du någon gång läst recensioner över en roman eller kanske ett nytt läromedel eller annan faktatext – då vet du hur olika de kan låta. Experten har talat. Och vad gör du?

Vad har denna Skolinspektionens omrättning av 35000 prov kostat? Själv har jag rättat endast sex prov utöver mina egna (hjälp till sjuk kollega) och fått tre timmars arbetstid för det. Jag kan säga att jag nog lägger lite mer tid än de tre timmarna på dessa prov.

Att rätta längre texter som ska följa en mall är inte lättare gjort än att rätta dem som inte ska följa en mall. Du måste läsa för översikt, läsa noggrannare för djup och förståelse, och läsa för att rätta och bedöma. Jämföra med mallen och med exempeluppsatserna.

Jag brukar lägga mina prov att vila några dagar också – för att sedan läsa om igen och upptäcka nya saker – vända ögonen. Skillnaden kan bli såväl till skribentens fördel som till dennes nackdel. Oftast, vill jag tro, till skribentens fördel.

Men, jag kanske är för långsam? För noggrann? Ineffektiv? Tänk om arbetsgivaren fick reda på detta? Säkert skulle jag få mindre i lönekuvertet – jag är ju inte tillräckligt rationell och kostnadseffektiv! Bäst att hålla tand för tunga…Å andra sidan så finge de ju veta att jag jobbar alldeles för många timmar mer än vad jag får betalt för. I pengar då.

Hur kan samhället lägga pengar på att rätta om 35000 prov? För att återigen bevisa att lärarna är inkompetenta klantar,  som just i det här fallet inte ens kan följa en eminent mall?  Som så många gånger förr läggs forskning och pengar på sådant som redan är allmänt känt. (Ha, ha.) Och – på sådant som de flesta vet botemedlet för, eller vet att det inte finns något botemedel för. Olyckligtvis är vi människor, även vi lärare, och som sådana är vi alla olika.

Låt oss gå tillbaka till recensionerna! Hur många gånger har du hållit med expertens recension – till fullo? Gå till författaren av texten, han eller hon vet, och finner en njutning i att texten kommer att uppfattas olika beroende på vem du är som läsare och hur dina personliga erfarenheter ser ut.

Vill du ha exakt ”rättvisa”, så räcker det inte ens att en enda person från Skolinspektionen rättar alla Sveriges uppsatser i svenska A eller B (eller Gy11 svenska 1, 2 eller 3). Vi får helt enkelt upphöra med att ha denna typ av prov med längre texter, eftersom de inte kan bedömas likvärdigt. Alternativet är frågor med 1 X 2, eller ja/nej som svarsalternativ.

Eller varför inte köra alla uppsatser i ett datorprogram skapat för ändamålet – och på så vis också låta datorn avgöra alla finesser och nyanser som vi lärare annars kan gå bet på. Datorn bör också producera alla kommentarer som ska vara studenten till hjälp, stöd och uppmuntran.

Slutligen, gör samtliga kurser och tester 100% nätbaserade. För vi är ju verkligen bortrationaliseringsbara – ur alla tänkbara perspektiv. Vi lärare. Som, i det här specialfallet, befanns vara värda att satsas på.

Rädda liv och mätta magar.

Snälla pappersmänniskor, kom ut till oss i verkligheten, så kanske vi hinner lära er något – innan vi mals ner i era kvarnar!

Laglig död?

BBC News – Brazil Congress again delays vote on key forest law.

Regnskogsavverkningen i Brasiliens Amazonas har sjunkit på senare år och ligger, enligt artikeln, på lägsta nivån på 22 år. Detta tack vare att man inte ändrat den gamla lagen ( från 1934 ursprungligen) som talar om hur mycket skog man får ta ner. Nu fruktar naturvänner att en lagändring föreslagen av brasilianska kommunistpartiets ledare, Aldo Rebelo, ska röstas igenom och ge generösare regler för de som vill fälla skogen.

Det sätts allt högre press på ekonomisk tillväxt i Brasilien, och fattiga jordbrukare måste få hugga ner skog och odla marken så att de kan komma ur sin fattigdom – vanliga argument som kan låta relevanta. Men, perspektivet är som alltid vinklat – för såväl ekonomisk som kortsiktig vinst.

Omröstningen har skjutits fram en vecka. Om det blir ett ja fruktar naturvårdare och andra miljövänner att avskogningen tar fart igen. Kan vi förvänta oss något annat om vi låter det olagliga bli lagligt? Var finns alla ni penningstinna magnater som planerar nedfrysning av er själva i väntan på framtiden? Vilken värld vill ni vakna upp till?  En lyckligt levande eller en lagligt död?

Science at its best

BBC News – Face transplant: Dallas Wiens hails regained smell.

Så har det då skett – en ung amerikansk man har genomgått en lyckad transplantation och fått ett helt nytt ansikte. Efter en svår brännskada, där Dallas Wiens ansikte totalförstördes så att varken ögon eller näsa fanns kvar, har man nu lyckats ge honom både ett ansikte och luktsinnet tillbaka. Synen gick dock inte att återskapa.

Det här är ett fantastiskt exempel på plastikkirurgi som den borde fungera – att ge svårt sjuka eller skadade ett värdigt liv att leva.

Kommatecken

Familjen är tillbaka från Indien. Hela. Skönt. Indien är långt borta. Mina minnen därifrån kan sammanfattas i endast ett par ord: hetta och elände. Jag var på genomresa, och mitt mål var Nepal. Året var 1986.

Nepal hade länge varit ett drömresmål för mig – och tanken var att kunna komma vidare därifrån till Tibet och Världens Tak. Ett kort stopp i New Delhi ingick i resan, och detta korta möte mellan staden och mig har för evigt etsat sig fast på näthinnan och i mitt minne. Människor, överallt människor. De myllrade fram längs gatorna, de rullade fram på egenhändigt tillverkade brädlappsfordon och de kom mig så nära, så nära. Tätt inpå, så tätt att jag omöjligt kunde värja mig för alla bedjande ögon, lyfta armstumpar och obrukbara, förkrympta ben. Ända in i cykeltaxin förföljde de mig, för att sedan befolka mina värsta, nattliga drömmar.

Och så hettan.

Det var en befrielse att komma till Nepal, närmare bergen, närmare kylan. Nepal är ett av världens fattigaste länder, men den intensiva skillnaden mot Indien är väsentlig för ditt välbefinnande. Känslan när du flyger in mot det mäktiga Himalaya går inte att beskriva. Men alla vet, alla som har haft en stor dröm och sett den gå i uppfyllelse.

Vi hyrde cyklar i Kathmandudalen och njöt av alla tempel och vackra byggnader, av den vänliga befolkningen och av det sköna klimatet. Visst såg vi en del övervintrade hippies, men mest var det nepaleser i sina vackra kläder, ständigt leende och hjälpsamma. Jag ville aldrig åka därifrån. En natt vandrade vi mot Nagarkot och soluppgången över Mount Everest. Vi var några stycken, och vi vandrade mestadels tysta, sida vid sida och på rad. Ett äldre par, jag vill minnas att de var engelsmän, fångade mitt intresse. Vi småpratade medan ljuset mjuknade, och tillsammans såg vi solen stiga upp vid Chomolungma, på tibetanska – eller Sagarmāthā, på nepalesiska – och det var alldeles overkligt. Vad var jag? 29 år och vandringssugen.

Vi åkte vidare mot Annapurnamassivet, en ruskig lokalbussfärd med föga lugnande vyer över hädangångna bussar nere i mäktiga raviner. Några nätter bodde vi i en bungalow hos en gammal gurkhakrigare. På morgonen kunde vi sitta under ett grönskande liantak och beundra ”Fishtail mountain”, som stack upp sin vitstrimmiga stjärt alldeles intill. Stora varaner gled klumpigt fram längs de lummiga trädgårdsgångarna, och min man och jag – vi njöt lugnet. Hela området kring Pokhara är välkänt  för vandrare, och det är härifrån man drar vidare upp emot de riktigt höga höjderna.

1986 och Olof Palme hade just skjutits i Stockholm. Overkligt. Nästan ännu mera overkligt var, att när vi en vecka senare färdades med oxkärra över en flod i djungelområdena i Shitwan i Nepal, så förstår mannen med oxkärran att vi kommer från Sverige, och säger mjukt – på stapplande engelska:  ”Olof Palme dead”. ”Good man”. ”Sad”. I det ögonblicket såg jag min egen litenhet i världen. Min plats och mitt liv som det lilla kommatecken det är. I den stora berättelsen.

Taj Mahal

Taj Mahal

Taj Mahal

Tankekosläpp

Dottern skickar en bild på något som ser ut att vara vitklöver och smörblommor. De kommer via MMS, från Indien, och de växer i Dalai lamas trädgård i Dharamsala.

Världen är liten. Ett slitet uttryck, en kliché. Men, den 16 april var vi och lyssnade på Dalai lama i Lund, och nu är han hemma i Indien – och min familj vandrar längs en stenlagd gång i hans trädgård. Min dotter fotograferar, och skickar en bild på blommor som växer längs denna trädgårdsgång. Hon skriver att det är ungefär 25 grader svalt. De har just kommit med bil från Delhi via Amritsar, där värmen legat på dryga 40 grader. 25 grader, det är ungefär som här, men vi säger att det är varmt och skönt.

I februarinumret av Språktidningen finns, bland många intressanta artiklar, en artikel om metaforer – språkliga bilder – där man tar upp hur centralt temperatur är i tillvaron. Ofta handlar det om kroppen, omgivningen, föremål, rent fysikaliskt, eller fysiskt plus känslor:

  • du känner dig het eller har kalla händer
  • vi har en varm sommar, det blåser en kylig vind
  • du dricker hett kaffe, motorn är kall
  • idag har det varit 22.5 grader varmt hos oss
  • vi bor i ett kallt land, han gav mig en varm kram

Vi pratar också om varma och kalla färger, heta kryddor, och om ett ämne är hett (aktuellt) eller iskallt (inaktuellt). Kanske tänker vi inte på att olika kulturer kan ha helt olika uttryck. På arabiska, till exempel, står kyla för det positiva – i både klimat och språk.

Vi kan lätt konstatera att metaforiken förändras med samhället. Och, att den är ett sätt att förstå världen. När min mormor var liten kunde man dricka spenvarm mjölk – vem gör det/använder detta uttryck idag? Idag har vi till exempel chilla för att ”ta det lugnt” (av eng. chill – kyla ner), och vi använder vissa klichéer som visar hur vi uppfattar vår omvärld: sorg kan visas med regn och fara med hetta.

Det står klart att en viktig grund för metaforer är solen, eftersom den är medelpunkten för tillvaron. Vi förknippar den med ljus, värme och liv. Vem har inte hört eller läst något i stil med: ”Du är solen i mitt liv”, ”hon är familjens lilla solstråle”, eller ”det är ju solklart”?

Tillbaka till Indien. Där har solen försvunnit under horisonten för många timmar sedan – för att strax stiga upp igen. Ett litet MMS, bara ett av den moderna världens små märkliga under, öppnade en port på vid gavel – ett tankekosläpp över flera minuter och en tom halvsida på en blogg. Världen är kanske liten, men samtidigt magnifikt komplicerad, svindlande stor och inspirerande!

Pygmé utanför bild

Stark tonvirtuos med taktpinnen käpprätt upp! Presentationen är solklar – gärdsmygen far ihärdigt som en liten mus mellan kvistar och grenar. Då och då stannar han upp, gärna på toppen av en rotvälta,  och tittar oavvänt mot mig – stjärten uppåt sträck!

Hur kan en så liten varelse ha begåvats med sådan röst? Ibland förstår man inte alls hur saker hänger ihop…Operasångare, och andra med stora röster, brukar härbärgera denna sin röst i en hydda av någorlunda storlek. Och man har väl hört talas om ”resonanslåda”? Var har gärdsmygen sin? Fågelspecialisten Erik Rosenberg skriver om honom som en trevlig fågelpygmé vars sång är någonting alldeles extra: ingen kan överträffa gärdsmygen i upptrimmad virtuositet […]Strofen har en metallisk skärpa, den går med fart så det sprakar och svirrar och liksom hoppar från den ena löparbanan till den andra.

Liten som en tallkotte är han. Idag såg jag honom i ett risbräske i skogen – han hörs först förstås. Jag har också förmånen att ha honom som gäst i trädgården. Främst på vintrarna syns han till, och då brukar han snabbt hoppa från ena sidan av framsidestrappen till den andra. Förmodligen hittar han bra gömställen i vår vildvuxna trädgård eftersom den har gamla häckar och fruktträd, och gott om ris och grenar – vilket även tilltalar igelkotten.

I bild kommer istället – våren! Vem kan låta bli?

Skönaste mattan vi vet

Bok och björk firar numera sin debut gemensamt

Päls förutan dragkedja kräver minst ett dopp i varje bäck

Ett litet rött hus med vit magnolia (danskt?)

Så gult och blått det kan bli - svensk påsk!

Så skört

Mille mår inte bra. Han hoppar tyst upp på mig och ser mig i ögonen. Hans stora bruna i mina små grå. Ont har han. För två år sedan drabbades han av bukspottkörtelinflammation – men klarade sig. Sviterna av den har ingen ände.

När Mille får kramp visar han detta på flera sätt. Han äter sämre, och han vill inte gå ut. Han sätter sig nära och vill bli klappad hela tiden. Om jag går – då hoppar han upp och lägger framtassarna på magen på mig, tittar plågat upp i mitt ansikte och sätter sig tätt intill. Puffar uppfordrande på mig med nosen.

När det är riktigt illa går han ner på frambenen och skjuter upp bakändan. Sen ligger han stilla så. Det går inte att lämna honom. Då hoppar han upp och lägger frambenen om min midja och håller om mig. Dessa ögon får mitt hjärta att blöda. Jag vill göra allt för att lindra smärtan, för att hjälpa. Han kan inte berätta med ord, han kan bara försöka visa. Som ett litet barn, utan ord.

Det är väl det som tar så hårt. Att han är som ett litet barn – utan ord. Utlämnad åt att jag ska förstå hans belägenhet och hjälpa. Han är så säker på att jag kan. Att jag kan hjälpa. Så hur kan jag svika honom? Jag ligger på golvet och håller om honom, klappar och kliar, viskar att vi klarar det här i hans öra.

Så hjälplös är jag. Ett barn, precis som han själv. Men vi har varandra, och han litar på mig. Och – jag sviker aldrig.

Nykläckt

Påsken är en religiös högtid, men innebär för mig mest god mat, goda vänner – och gulgröna färgtoner. Och hyresgäster förstås. Har jag tur är de första björkarna utslagna redan, och fågelholkarna har haft sina enrummare till påseende ett tag.

Denna vår har två av lägenheterna definitivt blivit uthyrda till påsk – till ett blåmespar i äppelträdet och till ett talgoxpar i den yttersta björken i allén. Om någon dag kan de få konkurrens…då kommer den sturske flugsnapparen tillbaka. Han siktar på åtminstone ett par, tre alternativa bostäder att visa upp för sin tillkommande. Sen får vi se vilken av dessa som faller henne mest i smaken. Som värsta torpeden, effektivt och karskt, spänner han ut sitt vita skjortbröst och kör ut varje annan hyresgäst som till äventyrs försöker göra anspråk på den holk han bestämt sig för är HANS.

Tills det riktiga vårbråket börjar njuter jag av påsktårta, dansande blomsterrankor och nykläckta magnoliaknoppar.

Klara dagar

Dansande blommor över påskbordet

Tårtan väntar tålmodigt

Rosa magnolia mot ljusblå himmel

Våren är här!

Inte min dröm

BBC News – Fossilised spider ‘biggest on record’.

Inte det sista jag vill se före sänggåendet…men den här spindeln dök upp på nätet just nu. Hu.

Det är underligt att man ska vara rädd för ett sådant litet djur. Men, den här är tydligen det största fossilfynd som gjorts av en spindel – 15cm spann på benen. Jag klarar inte ens av våra källarspindlar – den här hade varit en katastrof.

Inre Mongoliet är långt borta, men kanske inte i nattens drömmar.