Tyler Stableford
viaGallery: Extreme shots by one of the world’s greatest adventure photographers | CNN Travel.
Titta och njut – eller förskräcks!
Tyler Stableford
viaGallery: Extreme shots by one of the world’s greatest adventure photographers | CNN Travel.
Titta och njut – eller förskräcks!
Från WordPress kommer en utmaning om att visa en dag i sitt liv. Tursamt nog hade jag en fantastiskt fin dag hos min vän Lena – den turkosa damen – i Halmstad på Långfredagen. Lena har inrett sitt ”dockskåpshem” i väl genomtänkt turkosblå stil. Fullständigt charmerande!
A day in my life – what could be better than my Good Friday in Halmstad? My dear friend and relative, Lena, is called the turquoise lady – you will soon see why… This blue is her colour, and it permeates her life in a spectacular way. Enjoy my day!
Tack för en fantastiskt trevlig dag, Lena! Thank you for a lovely day, Lena!
See more on the theme A Day in My Life here.
”Did you know that March 29th is Smoke and Mirrors Day? The origin of this day, which celebrates all things magical and illusory, is suitably shrouded in mystery, but what a great theme it provides.” Så skriver Ailsa på Where’s My Backpack ?- och visst håller vi med… Men bilder? Ja, det får bli från vackra grannlandet Norge. De har ju allt – och live!
Pictures then…? Well, they will have to come from our neighbour country, Norway – they have got everything you need! This time from the little village of Elverum, and everything live:
Påskens utmaning gäller att visa på något avlägset och långt borta. Våren, kanske? Lite för abstrakt för att fånga på foto, men kylslagna bilder från havet vid Halmstad kan duga. Hamnen och fyren långtifrån känns avlägsna båda.
This weekend we went to a town on the west coast of Sweden. The weather wasn’t too good, cold an windy, but when you have dogs any weather is OK. So, we ventured along the coast line for an hour or so, and I found a distant beacon by the distant harbour… suitable for LetsBeWilds challenge: Distant.
I verkligheten är det några minusgrader och blåser en snål vind. Magnolian har lång väg kvar, där hon står och sneglar mot sista snöklicken… Det blir till att åka till blomsteraffären för en doft av vår!
In reality it is a couple of degrees below zero and the magnolia is glancing sadly at the last snow – she has a long way to go… The flower shop will have to satisfy my need for spring!
Ledig några dagar – tid för besök hos kära vänner! Några foton på vägen, lite solsken och småprat. God middag och gemensamma resplaner. En skön eftermiddag helt enkelt.
Jag åker förbi det gamla pensionatet där två gäster stått kvar och väntat sedan länge…kanske de aldrig någonsin kommer över tröskeln…
Short vacation – time to visit old friends! Time to chat, take some photos in the sun – feel good together, eating, making future travel plans… On my way I pass the old hotel, where some guests have been waiting for years to come inside and sit down comfortably.
En bit längre fram ligger bryggan, hårt frusen och långt från barn och sommarspring.
Far from summer busy… reaching out in the ice.
Det har töat och torkat upp över ängarna bortöver, och landskapet ser alltmer gästvänligt och bedrägligt vårlikt ut. Korna var utsläppta här, men försvann snabbt när jag stannade till.
The snow is melting away – for the moment…and there is a tiny hint of spring! The cows were let out here too, but disappeared quickly when I stopped to take a photo.
Efter en fin eftermiddag i glatt samspråk med min väninna, är solen på väg ner. Stillheten har varit skön denna dag och mormors skåp och jag njuter av kvällsljuset. Den ljusa stunden strax före solnedgången är rogivande.
The afternoon with my old friend was well spent, and coming home again I find my grandmothers´old side-board in the same lovely mood as myself.
Månen stiger disig och långsam in i ögat av mitt gamla äppelträd. Jag är tacksam för en fin dag.
Slowly the misty moon is rising into the eye of my old apple tree. I’m grateful for a fine day.
Tid är veckans resetema, och tiden är inte min bästa vän. Jag vet att det är jag själv som måste hantera den rätt, men jag tror att många av oss kämpar varje dag med att få den att räcka till. Trots att vi säkert har all tid vi behöver! Vi bara använder den på fel sätt.
Olika kulturer ser på tiden på olika sätt. Vår kultur ser tiden som linjär, några kulturer ser tiden som vertikal, medan gamla kulturer som Inca, Maya, Hopi och andra amerikanska stammar, liksom babylonier, greker, hinduer, buddhister och jainister ser tiden som ett hjul där allt återkommer cykliskt.
Jag är inte så säker på hur jag själv ser på tiden. Jag anser dock att den förslavar oss. Som barn, och de första sex, sju åren i skolan, tog jag av armbandsklockan första dagen på sommarlovet och tog inte på den igen förrän till höstens skolstart. Det var en lång, härlig tid av frihet. Mina egna barn har faktiskt gjort likadant…
Jag hörde en gång en underbar liten historia om tiden, som jag tycker visar mycket av hur jag själv uppfattar problemet med den. Jag ska försöka återberätta den här:
Några västerländska forskningsresande med en rad infödda bärare försökte följa sin uppgjorda tidsplan och nå destinationsorten för sin forskning på utsatt tid. Forskarna skyndade på sitt följe och gruppen avancerade snabbt och säkert. Tills plötsligt en dag när de infödda bärarna – utan förvarning – satte sig ner på marken och gjorde ingenting. Timme efter timme.
Alla försök att få upp bärarna och få dem att gå vidare var fruktlösa.Varken påminnelser om ingångna avtal eller hotelser om straff hade någon effekt. Vad skulle de göra?
Medan forskarlaget dryftade den uppkomna situationen reste sig bärarna plötsligt upp och fortsatte vandringen – som om inget hade hänt. När forskarna frågade varför bärarna så plötsligt ändrat sig, fick de svaret: ”Vi bara inväntade själen.”.
Time is this week’s Travel theme from Ailsa. Time is not my best friend. I know that the trouble of handling it is all inside me, but on the other hand I think many of us are struggling to find time enough every day. We all have enough time, I’m sure, we are only doing the wrong things with it.
Our culture, the Judeo-Christian, based on the Bible, sees time as linear, and the general Christian view is that time will end with the end of the world. Other cultures don’t necessarily look upon it in the same way. Some cultures see time as vertical, some have a cirkular, cyclical view of it.
Ancient cultures such as Incan, Mayan, Hopi, and other Native American Tribes, plus the Babylonians, Ancient Greeks, Hinduism, Buddhism, Jainism, and others have a concept of a wheel of time, that regards time as cyclical and quantic consisting of repeating ages that happen to every being of the Universe between birth and extinction.
I’m not sure of how I look upon time. It must exist in some sense, but I wish it hadn’t. Time is enslaving us. When I was a child, and during my first six or seven years in school, I used to take off my watch the first day of my summer vacation – and I didn’t put it on until school started again. Those were happy days of freedom. In fact my own children have done the same thing…
I once listened to a beautiful story about the concept of time, and I believe this story captures my feelings as in a clear drop of dew. I will try to retell it here:
Some western explorers and their native carriers tried to follow their time schedule in order to reach their research destination on time. The explorers tried to hurry their carriers and the group advanced fast and steadily. Suddenly one day, without warning, the carriers just sat down on the ground and did nothing. Hour after hour. Every effort to get them up and going was futile. No reminder of contracts or threats of punishment had any effect. What where they to do?
While the explorers were discussing the difficult situation, the carriers suddenly rose and continued the walk – as if nothing had happened.
When the explorers asked why they so unexpectedly had changed their minds, the answer was: ”We were just awaiting the soul.”
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.