När jag kom hem förstod jag att mannens planer på  en tripp till VM var långt framskridna. Vi har nämligen evenemanget nästgårds. ”Trevligt”, tryckte jag ut, medan jag lastade av mig alla väskor och kassar. Mannen är nämligen själv gammal handbollsmålvakt, och skulle säkert uppskatta en betydelsefull landskamp i världsklass. Nästgårds.

Efter idogt ringande till svärfadern står det klart att mannen nog får åka ensam. Anledningen är priset. Hur ligger världsmarknadspriset på gladiatorer? Priset för att få se dessa giganter, hjältar, gladiatorer – som inte längre behöver vara fäktare från det antika Rom – är idag 850 kronor för en biljett. Plus ytterligare 250 kronor för att få den hemskickad.

Bröd och skådespel åt folket! En devis som knappast gäller idag…bröd kanske (hembakt?),  men inte skådespel av den här kalibern. Och det är ändå ”bara” handboll, en sport med mycket mindre pengar i än till exempel fotboll och tennis.

Att svettas blod och tugga fradga, bygga naturliga muskler och kämpa, gäller inte längre. Sporten, med dess glamourösa stjärnstatushjältar som får alla unga pojkars – och flickors – ferrarihjärtan att axa av berusande lust och längtan, från 0 – 100 med ett klick, är inte längre en lust och längtan i sig. Den väver ett nät av reklamens alla drömmar, där kroppsvätskor och egenhändigt byggda muskler får lämna plats åt en orealistisk längtan att bli berömd och få den status och de pengar som dagens ungdomar vill ha – Because they´re worth it.

Bosse, 8 år, sitter och filosoferar vid frukostbordet med sina två syskon, mamma och pappa. Mamman är min kollega, och på så vis blev jag upplyst om precis hur fundersamma barn av idag kan vara.

Han äter en smula, pannan i djupa dragspelsveck. Betraktar noggrant sin  mamma och utbrister: ”Är det inte taskigt – om man nu tjänar pengar, egna pengar va – att behöva betala andras saker med dem?”

Bosses mamma ler fundersamt.  Det där hade hon nog aldrig tänkt på. ”Jag menar, du tjänar ju egna pengar, va – och så måste du köpa byxor till brorsan för dem!” plirar Bosse. ”Det är ju inte riktigt schysst!”

Min kollega, som är en mycket engagerad mamma, klurade tillsammans med Bosse och resten av gossarna (för det är bara gossar i den familjen) på denna finurliga frågeställning. Själv måste jag erkänna att en dylik tanke aldrig någonsin materialiserats i min hjärna.

Dagens tomtebloss är, att barn fortfarande är ditt bästa lån i livet.  Självrannsakan och livets väsentligheter kommer dig aldrig  närmre. Sträckan mellan två punkter blir aldrig kortare. Sanningsserumssprutorna står som spön i backen. Så, gör det om du kan. Om du så måste anlita spermabanken. Bli förälder!

Bilradion släpper ut ljudkombinationer som tränger in i mitt påväghemkörningsmedvetande. En ny planet är funnen. Igen. Den här gången är den i storlek med Vår Jord. ”Betydelsefullt”.  ”Viktigt”. Säger man där borta i USA. Men den är för nära sin stjärna, den nya planeten – och således alldeles för het. Ytterst vill man finna liv – naturligtvis. Och sen? Om vi finner liv?  Vi har en ny värld att förstöra, nytt liv att döda, nytt. Om igen. Ingenting hos mänskligheten i mänsklighetens historia kan övertyga mig om att vi skulle ha lärt oss av gamla misstag. Lycklig skulle jag bli – om Du kunde övertyga mig om motsatsen.