As busy as a bee…

På ingång

Årets nationella prov i engelska, uppsatsdelen, handlade om konsumtionssamhället och vad vi kan göra för att minska vårt konsumerande och därmed spara Vår Jord och dess resurser så att de räcker för framtiden också. Stora och viktiga frågor som gäller oss alla. Men – hur många ungdomar i 18-årsåldern tänker på detta när de ska köpa ett par nya skor eller en tröja? Eller en iPhone… med massivt grupptryck och den självcentrering som idag är större än någonsin?

Reaktion ett blev alltså – Viktiga frågor!

Reaktion två blev – Det här ligger för långt ifrån ungdomarnas vardag, alltför långt från deras verklighet. Dessutom har de så mycket att tampas med ändå.

Jag försöker utröna vilken tanke jag ska hålla mig till som den ”riktiga”. Eller kanske båda är riktiga? Vi behöver upplysa eller påminna alla som inte tänker på det här, men samtidigt vill jag inte lägga sten på börda. En del ungdomar vet så väl, de är mogna och ansvarsfulla redan – eller tycker de det är kul att ha en egen stil och kanske köpa second hand. Andra är fullt upptagna av sig själva och sitt och orkar inte mer än sin egen värld. Och inte har många råd att köpa eko-varianter, vilka oftast är dyrare än det vanliga utbudet.

Frågan är hur Skolverket har tänkt. Som lärare ska man alltid utgå från elevens egen plattform, vad eleven har med sig i bagaget, kan och vet sen tidigare. Därifrån ska man bygga vidare. Våra elever kände helt klart att de – trots förberedande texter – inte hade en tillräcklig plattform för att kunna tillverka en vettig och engagerad text i denna fråga. Alla har naturligtvis skrivit en så bra text de har kunnat utifrån förutsättningarna, men jag hade önskat att även Skolverket skulle utgå från var eleverna står.

Resultatet är alltså inte alls så bra som det skulle kunna ha blivit – långtifrån. Mitt förslag är att om detta ämne ska kunna resultera i riktigt goda texter/uppsatser (vilket ju måste vara målet för ett nationellt prov?) så måste det finnas större möjligheter att vinkla innehållet så att det bättre passar olika elever.  Nu får jag naturligtvis inte avslöja själva uppgiften eller hur den är uppbyggd, men alltså, varför inte erbjuda fler uppsatsalternativ så att alla får möjlighet att visa vad de verkligen kan? Så heter det nämligen i anvisningarna till nationella proven. Att eleven ska få möjlighet ” att visa vad han eller hon kan när det gäller skriftlig produktion…”

…målet nått!

Det finns inget ”mellan”

När jag var barn var det ganska exakt två veckor mellan hägg och syren, och med syrener smyckade vi gymnastiksalen till skolavslutningen, som då ägde rum omkring den 6 juni. Ingen ska säga att vi inte ser något av klimatförändringarna – och ändå är det här obetydligheter. Det jag är ute efter är att många i min generation vägrar se att någonting händer och att det händer snabbt. Det är så enkelt – tänk på dina skolavslutningar och du kan inte tänka bort faktum.

De senaste åren har jag haft svårt att hitta blommande liljekonvaljer att sätta på min älskade mormors grav på Mors Dag. Vid den tidpunkten är de nämligen överblommade. Hon älskade liljekonvaljer, mormor, så jag plockar de halvvissna blommorna och sätter där ändå. Någon liten vit klocka finns kvar i toppen i alla fall.

En vacker dag som denna vandrar jag ändå nöjd över skog och äng. Skjuter ifrån mig de större problemen och njuter av skönheten. Allt har slagit ut, skrev jag för någon dag sedan – och här är några av allt.

Plommon

Bigarrå

Björk

Hägg

Syren

Bok

Bok

Lärk

Ormbunke

Liljekonvalj

Kabbeleka

Gullviva

Magnolia

Camellia japonica

Camellia Williamsii ”Brigadoon”

Camellia japonica är en nästan osannolikt vacker växt som jag har försökt odla hemma på fönsterbrädan ett par gånger, men misslyckats. Till slut har jag insett att jag helt enkelt inte kan ge denna skönhet de yttre förutsättningar den behöver.

Kamelian är egentligen en buske som växer långsamt och vill ha det ganska svalt – mellan 10 och 18 grader är idealet. Den är också kalkskyende och vill ha sur jord. I sin rätta utomhusmiljö kan den bli 6-8 meter hög och växer nästan som ett litet träd. Bladen är mörkgröna, glänsande och läderartade och kan bli ca 10 centimeter långa. Blommorna kan bli upp till 10-15 centimeter i diameter och kan vara enkla eller fyllda. Blomfärgen är vit, röd och rosa i olika nyanser. Kamelian blommar på våren.

Namnlös skönhet

Växten är uppkallad efter apotekaren och forskningsresanden G.J. Kamel från Manila. Han levde på 1600-talet och kan ha varit den som först tog kamelian till Europa. Artnamnet japonica betyder naturligtvis ”japansk”. På 1800-talet var kamelia en vanlig krukväxt i Sverige. Som barn såg jag den ett flertal gånger i äldre trähus där den trivdes alldeles utmärkt. Förr fanns det oftare svala, ljusa rum i bostäderna, kanske ”finrum” där man inte eldade fullt som man gör idag.

I Madrids botaniska trädgård var det inte mycket som blommade just denna dag, men på väg mot utgången, efter en skön vandring i solen, upptäcker jag en ovanligt vacker samling av blommande kamelior. Mitt resesällskap satte sig tålmodigt vid kanten av en damm och väntade. Sanningen att säga glömde jag nästan bort honom, och själv somnade han till och föll sånär i dammen.

Camellia Williamsii ”Citation”

”Adolphi Audusson”

”Betty Sheffield Supreme”

”Saluenensis”

”Horto Loureiro”

Williamsii ”Debbie”

”Debbie” igen…

…och igen

Tillbaka igen!

Magnolian blommar

 

Våren är här på allvar nu när jag kommer hem. Magnolian i full blom och lövsångarens spröda toner singlar ner genom björkens hängen – underbart!

Money, money, money

BBC News – The illegal ivory trade threatening Africa’s elephants.

Pengar – de styr oss helt och fullt. En nedslående artikel, men mycket läsvärd. Efter 23 års förbud av elfenbenshandel säljs och köps fortfarande elfenben. Den stora boven är naturligtvis köparen, för om inga köpare finns, så upphör dödandet.

Vem köper då? Kina. Men elfenben erbjuds även helt öppet på gatorna i samma land som elefanterna skjutits.

Se filmsnutten på de föräldralösa elefanterna och deras skötare. Elefanter är kloka djur och de som mist sin mamma är svårt traumatiserade och deprimerade. En del har också fysiska skador. Skötarna gör ett fantastiskt jobb som sover, äter och lever med dem för att de ska kunna återgå till sina naturliga marker. Och, till tjuvjägarnas godtycke..

Baksidan – en högst ovetenskaplig fundering

Allting har en baksida. Medaljen till exempel. Nog tittar du väl på baksidan av tavlan eller skåpet innan du köper det – så att man inte fuskat vid tillverkningen? Hur ser det ut i trädgården mot gatan? Vad gömmer sig på baksidan?

Det känns som om ordet baksida oftast används i negativ betydelse, med en något kryptiskt inbakad hemlighet. Ofta används det i bildlig betydelse. En enkel uppslagning av ordet ger följande: Ordet baksida består av bak och sida, där bak är ett fornsvenskt ord med betydelsen rygg; baksida. Sida har i fornsvenskan betydelsen bred; vid; låg. Sida kan ha betydligt fler betydelser än ordet bak. Till exempel sida i en bok, kroppssida, yta eller kant, håll eller riktning, part eller parti, aspekt, egenskap. Kanske är det därför som en sammanslagning av de två orden blir så fruktbar?

Naturligtvis förändras ordens innebörd över tid, men det skulle ta för mycket tid och kraft att fördjupa sig i varje spännande ord man börjar fundera över. Det går an att fundera och skrapa lite på ytan…

Hursomhelst så tycker jag att baksidan oftast är mer intressant än framsidan. Baksidan säger mer om människor än fasaden – framsidan. De flesta försöker nog visa en snygg framsida även om baksidan inte är så i ordning. Den du vill vara kontra den du verkligen är… Framsidan betyder också mycket när du ska göra dina personliga val i livet. Om det sedan är hus, man, fru, tavla eller bok.

Om vi tänker på hur naturen ordnat det, så kanske jag menar det vi kallar undersida istället för baksida – men ändå. Det är ju en baksida det också. Framsidan måste vara funktionell och samtidigt attraherande – i alla fall på tilltänkt partner eller pollinerare. Samtidigt måste växten eller djuret verka avskräckande på fiender. Vad gömmer sig egentligen på baksidan?

Begonia

Min ryska begonia är ett tydligt exempel på vad jag menar. Blankpolerad och tjusig framsida/ovansida, men undersidan?

Späda och sköra

De stora bladen skuggar och skyddar de nya, späda skotten. Men riktigt hjälplösa är de inte i sig själva, de små. Med sina tunna flikar och spröt finns det inte mycket att äta på dem ännu. Och att ta sig in i dem verkar omöjligt.

På väg upp

På väg upp är de unga skotten översållade av bladflikar och trådar, så de är alldeles säkert svårklättrade. Kan man misstänka att fienden kommer nerifrån/underifrån?

Bladkanterna är också taggade

Växten verkar göra allt för att förhindra någon att nå ovansidan/framsidan. Men, om någon väl når dit, så är den som ett bonat golv – vaxartat blank, hård och hal.

Fullvuxna undersidor i hur många nyanser av grönt?

Vilken sida är då mest spännande? För mig är det självklart baksidan! Den kan vara ruffig och svårtillgänglig, men är helt klart mer givande och intressant. Det kan inte nog poängteras hur viktig den är att undersöka när det gäller dina personliga val i livet. Kanske kommer den att visa dig en del obehagliga sanningar, men, det behöver inte innebära något negativt. Tvärtom kan du få ovärderlig hjälp och vägledning – och kanske gör du oanade fynd… för baksidan använder ingen kosmetika.

Klage-Wijsa

Knoppar i värmen på min fönsterbräda. Cattleya.

Efter ytterligare en i den ändlösa raden av kylslagna och gråmulna morgonpromenader, singlar samma ord ner till mig igen – och nu tycks de ha byggt bo under min mössa. Jag bara måste skriva lite om Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr. 

Det är titeln på en dikt eller visa från 1642 av skalden – och skojaren – Lars Wivallius. Den består av 22 strofer. Visan börjar ”En tor och kall wåhr/gör Sommaren kort”, och kan sägas vara en traditionell bondens och folkets bön om god årsväxt, men också en sprudlande lovsång över naturen och Skapelsen.

Som hos många andra konstnärssjälar så kom hans bästa alster till när han hade det svårt – i Wivallius fall under hans fängelsevistelser. Wivallius reste nämligen omkring i Europa med mindre rent mjöl i påsen. Han stal och smet från krognotor och lyckades under falsk flagg även gifta in sig i en adelsfamilj. Han skakade galler ett antal gånger, bland annat i Finland och i Kristianstad. Mest känd är han för sin Klage-Wijsa och den har gjort honom till vår kanske störste 1600-talsdiktare. Som få andra svingar han orden fritt och lekande lätt.

I alla fall jag kan lätt stämma in i hans bön. Här kommer några, av mig, på känsla, utvalda verser av visans 22:

Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr

En torr och kall vår gör sommaren kort
och vintrens föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår, si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.

Gott majeregn giv, lät dugga tätt ner,
lät varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, lät frostet ej mer
de späda blomsteren tukta!
Var nådig, var rådig!
För dem jag ber,
som Herran tjäna och frukta.

Lät väderet kollt och torkan oblid
ej tvinga rosorna röda,
lät åkeren stolt ej läggjas så nid,
att han ej bondan kan föda!
Bevara från fara
i allan tid
den späda jordenes gröda!

Lät himmelens port utvidga sin gång,
hjälp molnen högre uppstiga,
lät höra oss fort skön näktergals sång,
som kölden tvingar att tiga!
Lät sjunga de unga
med stämmor mång!
Lät barnen dansa och niga!

Giv glädje och tröst, lät lärkjan ej dö,
lät leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst på Sveriges ö,
som nu mån sorgeligt tala!
Giv sommar, giv blommer,
giv gott grönt hö,
lät göken ropa och gala!

Ja, ljuvliga sol, tu fattig mans vän,
som titt sken ingom villt spara,
lys uppå vårt bol med sommar igen,
lät köld och torka bortfara!
Nu längta, nu trängta
kvinnor och män
att gå i solskinet klara.

Pendeln svänger – och?

BBC News – Phone data shows romance ‘driven by women’.

Pendeln svänger alltid. Den här gången gäller det huruvida det är kvinnorna eller männen som styr i samhället idag.

Genom att titta på och analysera textmeddelanden skickade med mobiltelefoner från 3 miljoner människor, kan forskarna konstatera att vi är på väg tillbaka till ett matriarkat. Det vill säga att det är kvinnorna som styr. De viktiga relationerna är mellan kvinnor och inte mellan män, menar professor Robin Dunbar vid Oxforduniversitetet i England.

Efter en flera tusen år lång period av patriarkat styrs alltså samhällsstrukturen åter igen av kvinnorna. Innebär detta att vi kommer att få ett slut på alla krig?