Nature

Klage-Wijsa

/ Leya / Lämna en kommentar

Knoppar i värmen på min fönsterbräda. Cattleya.

Efter ytterligare en i den ändlösa raden av kylslagna och gråmulna morgonpromenader, singlar samma ord ner till mig igen – och nu tycks de ha byggt bo under min mössa. Jag bara måste skriva lite om Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr. 

Det är titeln på en dikt eller visa från 1642 av skalden – och skojaren – Lars Wivallius. Den består av 22 strofer. Visan börjar ”En tor och kall wåhr/gör Sommaren kort”, och kan sägas vara en traditionell bondens och folkets bön om god årsväxt, men också en sprudlande lovsång över naturen och Skapelsen.

Som hos många andra konstnärssjälar så kom hans bästa alster till när han hade det svårt – i Wivallius fall under hans fängelsevistelser. Wivallius reste nämligen omkring i Europa med mindre rent mjöl i påsen. Han stal och smet från krognotor och lyckades under falsk flagg även gifta in sig i en adelsfamilj. Han skakade galler ett antal gånger, bland annat i Finland och i Kristianstad. Mest känd är han för sin Klage-Wijsa och den har gjort honom till vår kanske störste 1600-talsdiktare. Som få andra svingar han orden fritt och lekande lätt.

I alla fall jag kan lätt stämma in i hans bön. Här kommer några, av mig, på känsla, utvalda verser av visans 22:

Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr

En torr och kall vår gör sommaren kort
och vintrens föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår, si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.

Gott majeregn giv, lät dugga tätt ner,
lät varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, lät frostet ej mer
de späda blomsteren tukta!
Var nådig, var rådig!
För dem jag ber,
som Herran tjäna och frukta.

Lät väderet kollt och torkan oblid
ej tvinga rosorna röda,
lät åkeren stolt ej läggjas så nid,
att han ej bondan kan föda!
Bevara från fara
i allan tid
den späda jordenes gröda!

Lät himmelens port utvidga sin gång,
hjälp molnen högre uppstiga,
lät höra oss fort skön näktergals sång,
som kölden tvingar att tiga!
Lät sjunga de unga
med stämmor mång!
Lät barnen dansa och niga!

Giv glädje och tröst, lät lärkjan ej dö,
lät leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst på Sveriges ö,
som nu mån sorgeligt tala!
Giv sommar, giv blommer,
giv gott grönt hö,
lät göken ropa och gala!

Ja, ljuvliga sol, tu fattig mans vän,
som titt sken ingom villt spara,
lys uppå vårt bol med sommar igen,
lät köld och torka bortfara!
Nu längta, nu trängta
kvinnor och män
att gå i solskinet klara.

Pendeln svänger – och?

/ Leya / 2 kommentarer

BBC News – Phone data shows romance ‘driven by women’.

Pendeln svänger alltid. Den här gången gäller det huruvida det är kvinnorna eller männen som styr i samhället idag.

Genom att titta på och analysera textmeddelanden skickade med mobiltelefoner från 3 miljoner människor, kan forskarna konstatera att vi är på väg tillbaka till ett matriarkat. Det vill säga att det är kvinnorna som styr. De viktiga relationerna är mellan kvinnor och inte mellan män, menar professor Robin Dunbar vid Oxforduniversitetet i England.

Efter en flera tusen år lång period av patriarkat styrs alltså samhällsstrukturen åter igen av kvinnorna. Innebär detta att vi kommer att få ett slut på alla krig?

Frågetecken en trött fredag

/ Leya / Lämna en kommentar

Efter en lång arbetsvecka känns det gott att göra nästan ingenting på kvällen. Som jag trött sitter och bläddrar bland bilderna på datorn, hittar jag ett par stycken vars gåta har förblivit olöst. Vad är det jag har fotograferat? Kanske jag inte brytt min hjärna tillräckligt eller sökt så effektivt, men jag har aldrig sett något liknande förut. Kanske har du ett svar – vet du namnet på de här växterna?

3-4 meter höga är de här blommande kolvarna

...och såhär ser de ut i närbild

Det här mjuka molnet vällde överraskande ut ur en trädgård - omkrets 10-12 meter

Alldeles nära såg växten mest ut att bestå av de allra tunnaste och finaste fågeldun

Jag vore tacksam om någon kunde tala om vad det är jag har fått med hem på bild! Avslutningsvis en sprakande magnifik hortensia från de vulkaniska områdena av Nordön,  Nya Zeeland.

Hortensia, Nya Zeeland

Effektiva beskyddare

/ Leya / Lämna en kommentar

BBC Nature – Australia’s livestock guardian dogs at work.

Människans bästa vän, men också djurens! Maremmano Abruzzese kommer från Toscana i Italien och är en arbetande herdehund. I sitt hemland vaktar den främst fårhjordar, men i Australien används den förtjänstfullt till att hålla rovdjur, som till exempel dingon, borta från tamboskapen. Till och med höns kan ha nytta av den stora, tuffa hunden.

Den vuxna hunden lever tillsammans med ”sina” djur, sin flock, ute i naturen och borta från människan. Maremman är alltså ingen liten vän att ha i knät eller som direkt hemmahund. Mankhöjden ligger på 60-70 cm och vikten mellan 40 och 50 kilo. Vill du ha den som husdjur får du jobba mycket med socialiseringen, för att varna och vakta ligger starkt i hunden, och om en inkräktare inte backar vid varningsskallen anfaller den direkt och utan rädsla.

Jag har aldrig sett denna ras i arbete, men hunden är ganska imponerande bara i sig själv. Imponerande är också dess självständighet och förmåga att fatta egna beslut. Om du lyckas bli medlem i en maremmas flock kan du känna dig ganska trygg.

Man kan göra jämförelser med en annan självständig vakthund i ungefär samma storlek och med ungefär samma egenskaper – den tibetanska mastiffen. Men medan maremman håller ljusa, närmast vita nyanser så är mastiffen mörkare och gärna med ljusare fläckar på bringan. Under vår resa i Tibet såg vi många mastiffer uppe i bergen, och ofta låg de ute på eller vid vägen. De vaktade både får, jakar och människor. Men, även nere i samhällena användes de som vakthundar. Då var de tjudrade uppe på ett tak eller inne på en gård. Mastiffen är en mycket vacker hund som verkar ha en grundmurad plats i tibetanernas liv.

Tibetansk mastiff tryggt liggande på vägen mot Gyantze

Bland de bästa

/ Leya / 2 kommentarer

Vår

På en slänt vid havet står de parkerade. Nära varandra, omlott. Ägarna finns någonstans där på andra sidan, vid vattnet. Kanske vandrar de hand i hand med bara ögon för varandra, eller kanske går var och en sakta med näsan i sanden och tittar upp bara ibland – för att se var den andre är – förlorade i att plocka vackra snäckor och stenar.

Säkert känner de varandra väl, kanske är de älskande. De har köpt likadana cyklar, men det finns ingen barnsadel – än. Bara en låda på den ena cykeln att transportera viktiga saker i. Kanske har den idag rymt finaste fikakorgen? Om jag går fram till grässlänten och kikar över kanten så kanske de sitter där, de två, och tittar ut över de mäktiga vågorna. De vilar på en skön dyna i den ljusa sanden, med varsitt glas och en god macka.

Det är bäst att låta dem sitta där ostört, för sådana stunder är bland de allra bästa.

Soltörstande nordbor

/ Leya / 5 kommentarer

Mössan av...

...och barhuvade sträcker vi oss mot solen!

Små gullvivor vågar sig upp

...och körsbärsblommens svällande knoppar bara väntar

Mera sol och värme vill vi ha!

Hasselns hemlighet

/ Leya / 2 kommentarer

På morgonpromenaden hör jag lärkan. Borta vid åkermarken sjunger hon – högt och jublande. Solen skiner klar hela promenaden och, nu då? Ska våren äntligen bli verklighet?

Hon syns inte - men hon hörs!

Vad har hänt idag? För en sådan solig, stilla morgon måste våren visa mig något nytt. Alldeles säkert. Fågelsången kan inte vara förgäves! Jag ökar på stegen något för att nå fram till skogen.

Jag går och tänker på en kär vän som är svårt sjuk och på hur tunn gränsen är mellan liv och död, mellan lycka och svartaste sorg, mellan framgång och motgång. Mina ögon vilar mest i marken medan jag grubblar, och först en bit längre fram längs bäcken ser jag vad hon har i beredskap åt mig idag, moder natur.

Fjolårslöv

Hon visar mig hur det gamla lämnar plats åt det nya, hur hasselns knubbiga skott har en egen vagga, ett brandsegel för trygghet innan det stora steget.

Trygghet

...en liten stund till

Någon gång måste vi alla släppa taget och våga kasta oss ut i det okända. För, det finns något nytt och alldeles underbart som väntar därute!

Att våga...

...och att vinna!

Hemåt går jag med lätta steg. Allt jag behöver veta finns här ute. Naturens bok lever – för den som vill öppna sina sinnen och läsa den.

En skön dam – Hortensia

/ Leya / 2 kommentarer

I blomsteraffärens fönster står en rosa hortensia och tittar ut när jag stretar förbi i regnet. Hortensian har en särskild plats i mitt hjärta – av flera anledningar. Naturligtvis för att den är vacker. Alla nyanser av denna klassiska blomma är vackra, men särskilt mycket tycker jag om den mörkrosa och den blå nyans som drar mot kvällshimlens lila. Min mormor kallade den gredelin, men knappast någon idag vet väl hur den färgen ser ut.

Vandring med hortensia och montbresia som sällskap

Namnet Hydrangea macrophylla talar om att den tycker om vatten och att den har stora blad. Ursprungligen kommer den från ostasien – Japan – och kan bilda upp till 4 meter höga buskar. Blomställningarna är otroligt praktfulla och kan ha en diameter på flera decimeter. Färgerna går från vit, blå,  ljus- och mörkrosa till karminröd, allt beroende på pH-värdet i marken där den växer. Den första plantan kom till Europa och engelska Kew Gardens 1799.

Världens vackraste kreatursstängsel

På Madeira och Azorerna har hortensian ett idealiskt klimat. Fuktigt och lite svalare än i till exempel medelhavsländerna. Här växer den upp till ca 1100 meter över havet och används flitigt för att avgränsa betesmarkerna. Man bara sticker ner kvistarna i marken. På Azorerna kan man se hela landskap av blått rutnät och kor som är dubbelt så stora som våra. Här trivs både blommor och djur tillsammans, och korna får gå med sina små.

Bergsbäck

Uppe i bergen breder hortensian ut sitt makalösa täcke så långt ögat når. Synen är ofattbart vacker och har du en gång sett den  glömmer du den aldrig.

Svårt att lämna...

Varje sjö och slänt är mjukt inbäddad i lila nyanser

I juli är det som vackrast på Azorerna med hortensiablomningen. Men, blomman är vacker även efter den finaste blomningen. Vill du plocka den och torka håller den sig bra. Vill du pressa den blir den gudomligt vacker. Pressa enstaka blad och sätt sedan samman till hela blommor. Vackra tavlor gör du enkelt på detta sätt och de håller sig fräscha i minst tio år framöver.

Min gamla mormor sa alltid att hortensian var en begravningsblomma. Själv tycker jag att den är en strålande, högst levande skönhet.

Gredelin!

In Between

/ Leya / Lämna en kommentar

Ungefär så

Den 12 november känns betydligt närmre än den 12 april om jag tittar ut genom mitt fönster. Det är grått, grått och från himlen strilar det ner ytterligare grått i extremt flytande form. I naturen känns det som om det står stilla. Flämtande sparlåga. Men, det är väl så det kan kännas i april – när Längtan sätter in.

I guess so...