Pelargonhuset utanför Vinslöv har en del att erbjuda redan till påsk – och mer ska det bli framöver. Påsk är inte påsk utan att jag har gått minst ett par timmar och beundrat, tittat på sällsynta pelargonexemplar och på de mera vanliga. Växthuset ligger i en vacker miljö med ängar och skog sida vid sida. Just nu är det kanske inte så grönt, men snart. De många fläderbuskarna slår ut sina väldoftande, platta blomkronor någon gång i juni.

Flädergården drivs av samma familj som Pelargonhuset och där kan man köpa allehanda hemgjorda produkter tilllagade efter gamla recept. Det brukar bli att jag har både det ena och det andra med hem. Personliga favoriter är sylt och marmelad – såväl på fläderbären som på blommorna. Både nyttigt och gott! Presentförpackningar härifrån brukar vara tacksamt att ta med när jag åker bort på fest.

Jag har många pelargoner i mina fönster och mest är det mormors kära vita Mårbacka och en ceriseröd sort som jag inte vet namnet på. På senare år har det dock flyttat in allt fler nya sorter i huset. Personliga favoriter bland de nya är stjärnpelargoner, äggskalspelargoner och doftpelargoner i alla färger.

Detta år har jag redan köpt in två nya pelargoner, den kraftigt röda Redondo och en skir Alveston. Redondos blomma har jag bara sett på bild, men den ska strax slå ut här på fönsterbrädan.

Jag tog en del foton i växthuset, men långt ifrån alla sorter har jag namnet på. De blommor som ska stickas står nämligen bakom länk och bom, så jag fick nöja mig med att beundra på håll.

Här finns allt från kraftfulla färger till skyar av vitt med stänk och vidare till drömmar i rosa. När det gäller pelargoner finns det helt enkelt något för alla smaker.

Vilda pelargoner är speciella. De har inte förädlats på samma sätt som våra vanliga pelargoner. Ofta har de märkliga stammar och en del blommar på bar kvist.

En del andra sorter ser heller inte särskilt mycket ut som pelargoner. Mycket spektakulära sådana finns till visning – inte alla går att köpa.

Änglapelargoner är mycket populära.  Här finns olika färger och former – men ett genomgående drag är nog att de har mjukare framtoning än den traditionella pelargonen.

Om du inte har delat rum med någon pelargon än, så har du här goda chanser att hitta din egen favoritsambo! Risken finns dock att det blir en livslång bekantskap för båda parter.

http://www.samlarpelargoner.nu

http://www.fladergarden.nu

På skogsängarna i min  skog blommar nu äntligen tibasten. En härlig favorit med sagolik doft. För något år sedan skulle det röjas björnbär och sly här, och då åkte alla tibastbuskar med i svepet. Åh, så vi sörjde, den lille mannen och jag. För just den svängen, utom en särskild glänta, tar jag alltid i mars- april för att njuta av både färg och doft.

Tibasten blommar på bar kvist och är giftig. Får du i dig bara några få bär kan lever och andra organ ta stor skada. Du kan till och med dö. I vissa landskap är växten fridlyst, så sällsynt är den på sina ställen.

Igår fann jag flera blommande buskar, men hade ingen kamera med, så målet idag var självklart. Till och med en och annan solglimt fick vi oss till livs innan haglet var över oss. Vitsipporna såg böjda och ledsna ut efter nattens minusgrader och vi hoppas att det inte blir alltför många kalla nätter nu utan att de ska kunna repa sig.

En ensam tulpan tittar upp mot fönstret – och det får den så gärna göra. Alla vänder vi oss mot ljuset och särskilt tydligt gör vi det här i Norden.

Nu när vi gått över till sommartid känns det lyxigt att få ”längre” tid över på kvällen. Hoppas det fungerar för korna. Jag minns att det var mycken klagan från lantbrukarna när det här startade för ganska många år sedan. För mig och många andra innebär det mest en glädje.

Nu har vinden mojnat och kvällen är stilla och ljus. Koltrastens klara flöjttoner följer mig från varje hustak och trädtopp. När jag kommer tillbaka till trädgården hörs långdragna visslingar från min vän  nötväckan. Allt känns mjukt och inbäddat. SMHI visar dock annat – storm på gång. Jag hoppas den drar vid sidan av eller stillar sig före den når oss. Vi kan väl få stanna i denna ljusa, ljumma och stilla kväll.

Grannen runt hörnet har en varm och solig söderrabatt. På min väg med Mille och Totti denna morgon dras blickarna genast dit – och naturligtvis har han även detta år ett gyllene blickfång!

Vi går vidare mot skogen och jag tänker mig ett högervarv den här gången – mot klockan. På något sätt känns det rätt idag när vi ändrar tiden lite efter eget behag…Denna stig har vi inte gått på någon vecka, och den kommer med nya överraskningar – någon har lämnat, eller planterat, krokusar mitt ute i skogen!

Ju längre in i skogen vi går, desto fler krokusar ser vi. Den här lilla har kämpat sig upp genom genom löven, medan andra tar det mera bokstavligt…

Genom ”fåratäppan” går vi långsamt, för solen skiner varm och skön och små solar strålar också från det torra gräset längs stigen.

Hundarna är varma och törstiga, så vi tar en tur nedåt bäcken för att svalka magen både utanpå och inuti. Men, bara för deras del alltså…för mig är det lite tidigt ännu med dylika våtvaror.

Har du tänkt på så många nyanser en blåsippa kan ha? Ibland har en hel grupp samma färg, men i andra klasar kan nästan alla vara olika.

Ute på ängarna skiner solen ännu starkare och hagtornskvistarna lyser i fantastiska grå nyanser. De begynnande blomknopparna syns bara som ärtstora, röda punkter.

Vi går för en gångs skull genom en av parkerna hemåt, bara för att se att en del fina tallar huggits ner. På marken vid en av dem ser jag plötsligt en välbekant figur, men kvick är han när kameran kommer fram…

För visst är det ytterligare en kär gäst som kommit redan! Han säger ingenting, men den mångfärgade,  glittrande fjäderdräkten avslöjar honom. Välkommen tillbaka till oss!

Upprymda och varma går vi genom gatorna sista biten hem. En sväng i trädgården med en titt på den knoppande magnolian och en vinglande nässelfjäril  – så är morgonpromenaden fulländad.

.