Thoughts

En dag på stranden

/ Leya / 3 kommentarer

Kilometerlånga, bländvita eller vulkaniskt grå stränder. Stränder av mjuk sand, av rosa snäckskal eller av pimpsten. Stränder utan en människa. Varför? Kallt i vattnet kunde det ju inte vara. Hajar? Stilla havet, Tasmanska havet…Ganska snart förstod vi – starka underströmmar och många drunkningsolyckor gör att man inte kan gå mer än någon meter ut. Badbara stränder finns, men varningar utfärdas och flaggor hissas, så är du ute efter en ordinär sol-och-badsemester ska du inte åka till Nya Zeeland. De fantastiska vågorna gör dock vissa stränder på ostkusten till ett surfparadis.

En dag på stranden är ett annat äventyr här. Följ med en morgon på Coromandelhalvön. Tänk dig det brusande havet, ibland så saltstänkt strand att det inte går att prata med varandra ens om man är nära. Men, det är ju inte därför du är här.

Opoutere, Coromandel

 

På väg ut på stranden

 
Stranden vid Opoutere är bara en av de orörda, magnifika stränder vi besökte. Vid det här laget hade min kamera gått sönder, så fotona är tagna med en liten Canon. Men ändå. Känslan och skönheten är där. Vi bodde mitt ute i regnskogen, cirka 10 minuters promenad från havet, men vaknade till dess brus och till skogens fåglar varje morgon.
 

Boll av sammanhängande små djur eller skal av djur

 
En stor del av tiden på stranden ligger jag på knä och studerar de små detaljerna. Underliga snäckformationer, uppspolade djur och växter.
 

Strandade eller ditblåsta från skogen bakom?

 
Sällsynta arter som Variable Oystercatchers och New Zealand dotterel lever här…
 

Variable oystercatcher finns bara på Nya Zeeland...

 

...precis som den väl kamouflerade New Zealand dotterel

 
 

Liten dotterel i sanden på stigen

 
 …och naturskyddet och engagemanget från befolkningen är omfattande. Ingenstans finns det väl så många nationalparker och skyddade områden som här. Ca 1400 exemplar är allt som finns kvar av just den här fågelarten och frivilliglistorna fylls snabbt för att vaka över dem vid ebb, då de är som mest utsatta. Den inplanterade possum är en pest. Den äter allt från skotten på de högt vördade kauriträden till andra inhemska växter och djur. Lösspringande hundar är också en fara för till exempel kiwin – som ju inte kan flyga.
 

I gott sällskap

 
 

Och jag är sist, som vanligt...

 
När vi vänder upp mot skogen igen hittar vi en liten blå pingvin uppspolad på stranden. I svår storm händer det att de inte klarar det – hur goda simmare de än är. En blå pingvin är inte större än kanske 30-40 centimeter. De häckar bland annat i närheten av Peter Jacksons villa i Wellingtons utkanter.
 

Blå pingvin

 
Upp genom skogen tillbaka mot vandrarhemmet. En skön morgon i naturen. Liv och död hör samman – det känns så enkelt här.
 

Opoutere, Coromandelhalvön

 
 
 
 

Land of the long white cloud

/ Leya / 3 kommentarer

Moln, vin och får

Så har jag lämnat Nya Zeeland, men mitt hjärta lämnar det aldrig. Maorierna kallar landet för ”Land of the long white cloud”. Jag ska försöka visa lite av vad namnet kan innebära.

Formation över fälten

Naturfolk kommer alltid att veta mer än vi om naturen och dess hemligheter. Vi andra har kommit så långt bort från verkligheten att vi har tappat den känsla och kontakt som vi en gång fötts med. Somliga, lyckliga, har kvar en del av den närheten och kan fortfarande förstå det ursprungliga språket.

Någon målar med stora penseldrag

Det går mot kväll

Nu är det sent, och sista bilden är också tagen ganska sent på kvällen. Som alla kvällar där, var det lugnt och varmt. Bara fåglarnas rop i natten.

Sent lägger molnen sig till ro bortom bergen

 

Fiordland National Park och katamaran mot Tasmanska havet

/ Leya / 3 kommentarer

En av resans höjdpunkter är utan tvekan vägen till Milford Sound och båtturen på fjorden. Vägen dit är 14 mil genom mycket varierad natur: Sydbokskog, subtropisk regnskog och alpin terräng. Fjorden är 16 kilometer lång och 265 meter djup. Jag visste att den skulle vara minst lika vacker som de norska fjordarna, och – här får de nog se sig slagna. Bland annat när det gäller djurliv och växtlighet i omgivande terräng. Det mest berömda berget här är Mitre Peak med sina 1692 meter. Ena väggen går ner i en dal och den andra stupar brant ner i fjorden.

Mitre Peak, Milford Sound

Milford Sound, Fiordland, Nya Zeeland

Bowen Falls störtar 160 meter ner direkt på din högra sida när båtfärden startar. Fallet ar Nya Zeelands högsta. Djurlivet i fjorden är mycket rikt och varierat, och härligast var att se pälssälar sola sig på klipporna och delfiner hoppa kring båten. Det regnar kolossalt mycket här – närmare bestämt 8 meter om året. Det betyder att det regnar ca varannan dag om man slår ut det över året. 2-3 meter sötvatten ligger ovanpa saltvattnet, vilket ger förutsättningar för ett helt unikt djurliv.

Bowen Falls, Milford Sound

Milford Sound, Nya Zeeland

Hemvägen gick över Sydalpernas branta vägar, genom snöklädda pass och trolska sydbokskogar. Vi hade turen att få se två exemplar av Kea, den snölevande papegojan, men fick tyvärr ingen bild på dem. Alla som läst Tolkiens Sagan om Ringen eller sett filmerna, kan känna Enternas närvaro i skogarna vid lake Gunn.  Och ingenstans smakar naturligtvis vattnet så gott som i glaciärernas brusande smältvattenfloder.

Fiordland National Park, Nya Zeeland

Ett bortskämt Gott Nytt År!

/ Leya / 1 kommentar

Alldeles oväntat har vi en värdfamilj som är något utöver det vanliga. Vi har egna rum med bad och vi har uteplats med makalös vy över bergen och bortom…Solvärmd pool och home made cookies. Ett glas till maten och bigarråer till efterrätt. Emma läser sagor för lilla barnbarnet här, och vi blev alla bjudna på en ångbåtsfärd med barbecue på en ö med truly English paviljong. Ett hav av rosor, vaniljfärgade liljor och blodröda pompomdahlior tog emot oss på ön.

Är detta sant? Ja, vilken Nyårsafton! I morgon är vi tillbaka till vandrarhemmens torftiga utbud igen…

Gott Nytt År!

Rosor, pingviner – och två glaciärer

/ Leya / 1 kommentar

Från Lambton Quay kan man ta cable car upp till Wellington Botanic Garden (1868, 25 ha). Man besöker gärna Lady Norwood Rosegarden (1953), som är en dröm av 106 formella rosenrabatter – och mer därtill. Här samsas gamla favoriter och spännande nykomlingar, men tyvärr är en del utan namnskylt. En vandring här är en njutning för alla sinnen, och resten av promenaden ner till stadens brus går i ett drömskt och stilla rus.

Eyepaint

DSC_1028_xl

Blue Moon

DSC_1027_xl

Namnlös skönhet

Marine Drive räknas som en av Nya Zeelands vackraste kustvägar. Från Oriental Bay in och ut ur flikiga vikar längs den yttre kusten mot Cooks sund och tillbaka till stadskärnan igen tar det några timmar – men det är väl spenderad tid. Man passerar bland annat Miramar, där Peter Jackson och filmteamet har sina studios. Filmatiseringen av J.R.R. Tolkiens trilogi Sagan om Ringen och senare King Kong har befäst begreppet ”Welliwood” om Wellington. Filmindustrin har vuxit sig mycket stor här, och aktuellt är just nu  inspelningen av The Hobbit. Vi fick för övrigt besöka Hobbiton med alla inspelningsdetaljer kvar. Bilder visas för hugade när jag kommit hem…

Längs Marine Drive, Wellington

Wellington Airport ligger också längs vägen, en golfbana samt Wellington Zoo. Det naturliga djurlivet är härligt påtagligt. I vikar som till exempel Lyall Bay leker delfiner väl synliga från stranden, och i Breaker Bay möts man av skylten ”Slow Down! Penguins Crossing” Dvärgpingviner kan ses gå över vägen för att vandra vidare in under lämpligt hus och häcka där. Vi hade dock inte turen att få se några den här dagen. (En snabb tanke skänks åt alla sverigeturister som hoppas få se älg…)Däremot skymtade vi Sydöns snöklädda berg tvärsöver sundet.

Inga dvärgpingviner idag…

Interislander tar oss till Sydön för att köra vidare mot glaciärerna och Fiordland. Här möts man av ett helt annat landskap. Från charmiga Picton och söderut längs västkusten  och Southern Alps är scenerierna fantastiska. Långa sandstränder med rullande blågröna vågor – och inte en människa syns till. Regnskogens trädormbunkar och cabbage trees går ända ner till stranden. Om morgonen vaknar vi till koltrastsång, tui och bellbirds. På vandringarna svingar sig fantails som fullfjädrade akrobater i trädkronorna. Omöjliga att fånga på bild…

En av alla ormbunksarter i den fantastiska regnskogen

”Land of ferns”. Inte för inte benämns Nya Zeeland så. Otaliga arter växer bara längs vägen, och väl inne i regnskogen kan du inte räkna dem alla. En av de vackraste ändå är den största trädormbunken som kan bli 20 meter hög. Silver fern är en symbol för landet precis som kiwifågeln. Överallt flyger den på fanan för rugbylaget All Blacks.

Mount Cook är landets högsta berg, nästan 3800 meter över havet. I Westland National Park ligger 19 toppar över 3000 meter. Två berömda glaciärer drar turister hit: Franz Josef Glacier och Fox Glacier. Vi vandrade upp till båda, och det var mödan värt. Mest fantastiskt är att ingen annanstans på jorden går en glaciär ända ner till till regnskogen!

Lake Matheson

Lake Matheson

Nu vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Wellington

/ Leya / 1 kommentar

Huvudstaden Wellington är betydligt vackrare än jag trodde. Arkitekturen är spännande, en blandning av gamla viktorianska byggnader som lutar sig mot höghusens glas och betong. De fantastiska tallarnas mjukt bågformade grenar passar smidigt in bland höghusens böljande former. Nytänkandet känns fräscht och i balans med den äldre bebyggelsen.

Handikapptoaletter, Wellington

 

Queens Wharf, Wellington

Down under

/ Leya / 4 kommentarer

Nya Zeeland har allt – utom internet… Men, jag ser det som positivt. Trots att jag kan bryta ihop över att inte kunna lägga upp tillräckligt med bilder eller att kunna skriva som jag vill… Här går man inte med näsan i en telefon hela tiden och ingen sitter konstant vid datorn. Som jag gör just nu. Det gäller bara att koppla ner sitt eget liv igen, till som det var före. Före mina barns tid.

Himlen är blå med vita ulltussar, och under himlen böljar gröna kullar – sheepspotted. Underbart. Miljötänket genomsyrar verkligen allt, så det är en njutning att bara vara i den insikten. Ett nytt försök med de bilder som skulle varit med förra gången…if it doesn´t work…so be it.

Hamnen, Auckland. Vid fiskmarknaden.

Hamnen, Auckland - även för de små!

Gatlyktorna går mot jul...

Så…en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År till er alla!

Pohutukawa eller Christmas tree

Kiwi

/ Leya / Lämna en kommentar

Du kan inte ta miste på i vilket land du är...

Kiwi. Det är så du kallas om du bor på Nya Zeeland. Öppna, vänliga och gästfria – är mitt första spontana intryck av människorna här. Miljötänket genomsyrar allt, och alla uppmaningar är vänligt men bestämt formulerade. Konst är också stort och annorlunda här. Konst för både stora och små!

Kiwin är nationalsymbolen framför andra, denna skygga, nattlevande varelse som är så skör och ömtålig att det är ofattbart att den levt kvar ända in i på 2000-talet. Fågeln kan inte flyga, och dessutom saknar den bröstben, så den faller lätt offer för lösspringande hundar som orsakar den svåra krosskador.

Mycket färg! Grönt för de böljande fält och betesmarker som svart/brun/vitprickiga av nötkreatur och får sträcker sig ändlöst mot horisonten. För den fantastiska regnskogen med sina jättelika trädormbunkar som solfjädrar bland kaurijättarna på Nordön. Rött för girlander och tomtemössor, röda gatlyktor och slösande pohutukawa eller Christmas tree.

Märkligast är att se betande kor under vajande palmer.

Långt borta och nära

/ Leya / 2 kommentarer

I skymning och gryning verkar allt både långt borta och nära. Om du vilar i upplevelsen existerar varken tid eller rum. Det är så gott att vila – utan tid och rum.