November

Milt och långskugga över löv i förskingringen. Några tappra tusenskönor vågar sig barhuvade upp på andra sidan syrenhäcken. I skogskanten en vingklippt vitsippa. Ur led är tiden, skrev Shakespeare. Och jag, jag längtar till ljuset och våren.

Hösten, som för mig alltid varit en skön tid för vila och eftertänksamhet – gärna under en filt med ett levande ljus i rummet – har med åren förvandlats till… bara en filt. Den har totalt tagit över. Lätt skulle jag kura där under några månader framåt, för att möjligen lyfta på en liten flik i mars/april. All min tacksamhet skulle jag slösa över den som kunde ge mig min ungdoms ljusa höstkänsla tillbaka, men jag vet inte vem som besitter magin. Vet du?