Nyheter – DN.SE.

På väg hem i bilen talar de i radion om att rebellernas trupper står vid portarna till Tripoli. Slutstriden har börjat. Diktatorn, Khadaffi, kallar sina egna undersåtar – sina egna landsmän – för råttor. Han tänker stanna till det blodiga slutet och han tänker gå segrande ur striden.

Jag ryser och känner en kall vind från en avlägsen forntid, från gamla tiders härskare och gamla tiders krig, från saga och dikt, från nyskriven fantasy. Tyvärr är det som sker varken historia eller fiktion – det är högst verkligt, på denna jord, i nådens år 2011.

http://www.natureview.nl/

Arjen Drost – naturfotograf med skärpa och liv. Jag  beundrar och njuter, och nu vill jag vidarebefordra. Han har många vintermotiv, men också andra årstider. Alla har de ett makalöst ljus.

Just ljuset betyder väldigt mycket för ett foto. Precis som det gör i den verkliga verkligheten.

Patrick Smith photography – Flickr: Search.

Att fotografera är ett absorberande och givande intresse. Du kan fotografera för att njuta och du kan driva det till något alldeles extra. Börja med en nypa tid och talang, en famn känsla för skönhet och komposition – och lägg till en tekniskt högklassig kamera. Patrick Smith har de flesta ingredienser…och mer därtill. Fantastiskt, men på gränsen till för mycket ibland.

Lobsang Sangay replaces the Dalai Lama as Tibetan political head – India – DNA.

Nu har han svurits in, den nye politiske ledaren för exiltibetanerna – Lobsang Sangay. Endast 43 år, USA-utbildad och har aldrig satt sin fot i Tibet. Men, hans sätt att tala och innehållet i talet verkar lovande. Han säger sig vilja följa Dalai Lamas linje för ett autonomt Tibet, och att tibetanerna aldrig kommer att ge sig. Det är nu de har möjligheten, och den återkommer aldrig.

Vi hoppas att Lobsang Sangay både har det tibetanska folket med sig, och retoriken i sig. Hursomhelst är det mycket klokt av Dalai Lama att avsäga sig den politiska makten nu, och inte invänta ett eventuellt  kaos när han inte längre är i livet. Med honom borta både som andlig och politisk ledare skulle det ha varit ännu enklare för Kina att agera.

I sommar har jag läst En liten bok om ondska av teologie doktor Ann Heberlein. Etik är hennes område, och efter det fruktansvärda dådet i Norge känns det extra viktigt att försöka förstå vilka mekanismer som styr ondskan. Hur kan en ”vanlig” människa begå ett sådant fruktansvärt brott?

Heberlein tar upp välkända massmördare som Hitler, men också flera av vår tids mest kända och omtalade fall, som Fritzl och Prikopil, Anders Eklund och den så kallade Rödebymannen. Hon talar om ondskans förutsättningar, och efter att verkligen ha vänt och vridit på tankar och filosofier, på litteraturens stora och på verkliga fall och experiment, så plockar hon fram några punkter som kan bli en lista som den här:

• Det sker en uppdelning i ”vi och dom” (exempelvis Nazi-tyskland)
• Man känner bristande kontroll över sin situation, samt ett diffust hot utifrån (Vietnam: ny miljö – rädsla för djungeln)
• Känslan av lösryckthet ur sitt sammanhang/anonymitet leder till en känsla av frihet från sociala och moraliska normer (Abu Graib)
• Avhumanisering av fångarna, till exempel genom att klä dem i likadana kläder och tilltala dem med nummer i stället för namn (Abu Graib)

Vilka personer kan då utföra dessa handlingar?

Ofta har dessa personer själva haft en fruktansvärd barndom och uppväxt, men enligt flera välkända forskningsresultat som bygger på olika experiment (Stanley Milgrams lydiga torterare och Philip Zimbardos ”The Stanford Prison Experiment”), så kan vem som helst i ”rätt” miljö och med ”rätt” förutsättningar begå de mest ohyggliga brott. Heberlein konstaterar att vi i värsta fall kan fungera ungefär såhär:

– vi kan utsätta andra människor för grymheter för att få en känsla av kontroll över vår egen rädsla och maktlöshet

– vi kan genom bristande reflektion okritiskt inordna oss i ledet

– vi kan underlåta att ha en egen moralisk identitet

– vi kan i ett nytt/annat sammanhang skapa nya normer, vilket skedde till exempel i Abu Graib, i Nazi-tyskland eller på Balkan. Han som förut var din goda granne kan (efter lång och målmedveten bearbetning exempelvis genom statlig propaganda) bli till ett nummer, en jude, en kroat – någon eller något avhumaniserat eller förenklat

Ann Heberlein trycker särskilt på vad vi kan och ska göra, vi vanliga människor, för att stå starka och för att undvika ondskan:

Vi ska TA STÄLLNING i både ord och handling!

Förutsättningen för att onda handlingar ska kunna utföras är nämligen alltid den stora, tysta massans likgiltighet. Vi är rädda, vi vill inte riskera vår egen trygghet. Men, en person som reflekterat och format en egen uppfattning om gott och ont, rätt och fel, är alltid bättre rustad att fatta beslut och att handla i en konkret situation. Lägg därtill principen om varje människas unika värde, och du äger en fast moralisk identitet som svårligen kan rubbas.

Vi vill inte ha någon ny Anders Behring Breivik.