Aurora Borealis

BBC News – Photographer captures Northern Lights phenomenon.

Visst låter de som en vacker dröm –  orden! Och lika vackert är säkert fenomenet i verkligheten. Att som Eirik Evjen, boende på Lofoten i Norge, lyckas fånga norrskenet i sin kamera – det måste vara euforiskt. Han hade riggat kameran på en bergstopp för att filma himlaförändringar över tid, och, vad innehöll kameran när han hämtade den igen – om inte ett sagolikt, himmelskt skådespel!

Det är en gammal barndomsdröm, att någon dag, någon gång, själv få uppleva det.  Även om jag med förnuftet vet att det bara är gaspartiklar, solvind och jordens magnetfält som interagerar, så är Aurora Borealis, för mig, ett av naturens fantastiska under.

Oirish

Hello!

Now I´m totally into oirish – ingen språkförbistring här, inte! Vi har varit på kurs, matte och jag. Inte för att jag behöver det, utan för att matte behöver det.

Vad hon har lärt sig? Vi får väl se vilken sorts planta det kan bli…men den där Gerard har nog lyckats så en del frön i alla fall (enligt matte). Sällan har jag sett henne skratta så som under de här två dagarna. Och hon hade liksom den där ”gillar skarpt”- glimten som en permanent super trouper i ögat…

Det hela gick ut på att gå runt en idrottshall – på insidan. Sen skulle vi gå fortare. Sen hoppa och skutta. Sen snurra runt matte och stå stilla. Och så fick man godis om matte hade gjort rätt.  Alla instruktioner var på oirish. Är ni med?

Ibland fick alla vi hundar gå ut och sitta i bilen, för då skulle det bli något som kallades för ”teori”. Det verkade vara några tecken och rörelser, som matte visade sen – högst praktiskt –  med både händer och fötter. Obegripligt att man kan ta betalt för att lära ut det? Det var ju inget som hon inte hade kunnat komma på själv. Fast det hade hon ju å andra sidan hittills inte gjort…

Jag skaffade några nya kompisar, sådär lite på avstånd i alla fall. Matte säger att det var en Welsh Corgi, en collie och en tax. Häftigast var nog ändå de två varghundarna (- för deras matte och husse lyckades inte fixa till dem alls). Det gick liksom inte att få fram något ”uttryck” eller någon ”attityd” hos dem. Vilket det, enligt Gerard, var viktigt att ha. Och inte kunde de springa, (för kort startbana) hoppa (knockade matten så hon vantade tvärs över lokalen) och leka (riskerade inte en knock till utan mjukare landningsbana…) heller. Coola killar bara. Laid back och – STORA. Herkules och Findus. Tassen upp för Herkules, men, a giant Findus? (Katt eller mat?…Möjligen kunde man bli till kattmat om man var en liten Gottfrid på fel plats…)

Taxen Gottfrid hade ett ont öga till det mesta. Eller också skällde han ändå, liksom för säkerhets skull. I alla fall förstår jag honom när Herkules och Findus kom för nära. Där var två Rhodesian Ridgebacks också, och två fläckiga Grand Danois. Man kände sig not so big, om man säger. Och, ganska ensam? De andra verkade komma in pairs, so to speak. Gottfrid gjorde i alla fall tappra försök att bättra på sin image. Han ska ha credit för det.

Hursomhelst så är vi klara med kursen för idag. Nu får framtiden utvisa om matte lärt sig något användbart, eller om hon bara blev trött. Fast, jag anar att fortsättningskursens startdatum redan är passerat. Och den har liksom på ett oroväckande sätt förflyttat fokus till… mig…och till Mille. Men OK. Nu kan i alla fall vi också jobba i par!

Luv, Totti

Mille hälsar

En skicklig handler – hur blir man det?

Start.
Gerard O´Shea vet. Redan legendarisk är han, den härlige irländaren. I två år har jag förgäves försökt anmäla mig till hans kurser. ”Fullt.” ” Platserna slut, försök till nästa år.”

I år är han min! Eller rättare sagt –

Bra jobbat!

en plats på hans kurs är min. Vi har idag gått första etappen, Totti och jag, och i morgon avslutar vi. Totti har skött sig exemplariskt (och det har jag också försökt göra). När Gerard visar övningarna, ser det väldigt enkelt ut. Hunden gör precis som han vill att den ska göra –  och redan efter två minuter har han trollat bort ett felbeteende hos din älskling. Eller snarare trollat fram det beteende du vill ha. Och han tar tag i de hundar vars matte eller husse behöver verklig hjälp. Det är inte bara hjälp med att ställa upp hunden rätt, utan kanske ännu mer vardagslydnad och hur du får god kontakt med din hund så att ni förstår varandra så bra som möjligt. Kommunikation. Samspel. Det är där knuten ligger.

Mycket handlar om att visa hunden vad du vill att den ska göra istället för att tillrättavisa den när den gör fel.  Godis är belöningen. Shaping är ordet. Forma på svenska.

O´Shea är dessutom fördömt charmig och skojfrisk. Hans metod att lära ut till oss hundägare (naturligtvis inte till hunden…) är i stort sett densamma som gäller i nästa led – mellan dig och din hund. Kroppsspråk och sunt förnuft, stand up comedy och irländsk/svensk språkblandning. (Den sista i raden är kanske inte nödvändig, men…) För mig, såsom varande anglofil, är denna kombination oslagbar. Vi kommer att slå världen med häpnad, min hund (Totti!) och jag! Åtminstone är det vad O´Shea förmedlar till oss deltagare – på sin egen, fullständigt prestigebefriade, svensk-iriska dialekt.

I morgon är det dags igen! Både Totti och jag ser fram emot det.

Tyst, min mun

Cyklonen Yasi | Utrikes | SvD.

Jag hörde mig själv klaga över väderutsikterna för i morgon: Hård vind och regn. Varning för kringflygande, lösa ting.

Tyst, min mun.

Igår talade jag med min vän, Jackie, i Australien.

Phalaenopsisfrossa, hoya och en tiger

Hoya

En fotosafari i min egen lilla djungel, på temat phalaenopsis. En god idé, för det är en hel del som blommar just nu. Somliga är svårfotograferade, för de är inte flyttbara. Men, fotografen är det!

 

Miniphalaenopsis

Phalaenopsis må vara vanlig, men har ändå många varianter både i färg – och i viss mån i form. Jag har också tre mini, varav två blommar just nu. Njut en liten vandring – det gör jag själv varje dag. Varning! Vad vore en djungel utan en tiger…lilja. Du möter honom – eller henne – allra sist.

Gul favorit

Tigerlilja

ADHD eller sunt förnuft?

Magbakterier hjälper hjärnan att utvecklas – Nyheter från Vetenskapsradion – Vetenskap & miljö | Sveriges Radio.

Det är inte bara genom mitt arbete som jag lär mig någonting nytt varje dag – utan också genom att lyssna på radio på vägen –  både dit och hem.

Nu har forskare på Karolinska sjukhuset kommit fram till att vår hjärna utvecklas bättre om vi som nyfödda naturligt utsätts för bakterier. Eller rättare sagt – musens hjärna gör det. Rimligen gör vår hjärna också det i så fall. Professor Hans Forssberg konstaterar också att det finns ”en viss logik” i detta, eftersom vi har levt och utvecklats samtidigt under lång tid här på jorden, bakterier och däggdjur.

Mormor och sunt förnuft har sagt mig någonting ditåt sen länge. ”Lite skit dör du inte av”,  sa hon alltid, mormor. Och så höll hon sig frisk också, trots dammråttor och okliniskt välstädat, och moroten gruskrispig direkt från trädgårdslandet i munnen – efter en kort dragsväng mot förklädet bara. Så är jag uppvuxen, och det har inte gjort ont.

Vi vet ju att allergier inte är så allmänt förekommande i öststaternas koleldade småstäder som i vårt rentvålade svenska samhälle. Och pälsdjursallergier – visst har jag läst att de som har lantbruk och växer upp med djur inte är lika drabbade som befolkningen i övrigt.

Det är väl inte så enkelt som jag gör det till, men ändå. Jag tror på enkelhet och sunt förnuft. Hade det varit meningen att vi skulle duscha fem gånger om dagen och smeta in oss med allehanda renskrubbningsmedel för att sedan smeta på återställningsmedel och dofter,  så hade vi väl utrustats med full spapackning från början.

En era är inte slut – det blir en nummer 23!

Judi Dench spelar M – igen | Film | Nöjesbladet | Aftonbladet.

Dags för nummer 23? MGM skulle lägga ner 007 – men… Sam Mendes regisserar och nästa Bondfilm beräknas gå upp i november 2012. Daniel Craig inställer sig för tjänstgöring igen – och, han har väl inte direkt gjort bort sig i rollen som James Bond. Roligast är ändå att Dame Judi Dench fortsätter som M. Hon är en av mina favoritskådespelare, alla kategorier.

Dench debuterade 1957, och i Royal Shakespeare Company har hon bland annat spelat Ofelia, Juliet och Lady Macbeth. Hon har medverkat i flera av mina favoritfilmer, som Chocolat, Cabaret och A Room With a View. Rollen som Queen Elizabeth (”the old boot… ”) i Shakespeare in Love är oförglömlig – och gav henne en välförtjänt Oscar. Hon var faktiskt nominerad även för sin roll i Chocolat.

Judi Dench ligger högst på listorna över vem engelska folket anser vara Storbritanniens ledande skådespelerska, och kritikerna anser henne vara en av de främsta skådespelerskorna under hela efterkrigstiden. Men, jag behöver inte titta på vad de officiella listorna visar,  för mig är hon nummer ett. Kanske är det rollerna hon får – eller tar – som också gör att gestaltningen går rakt i hjärtat.

Då kan man fråga sig om det finns något att gestalta hos en karaktär som M i Bondfilmerna. Jo, Judi Dench gör M till en karaktär värd namnet, vilket inte är enkelt om du bara ser till replikerna. En Bondfilm är, i sig, inte precis sinnebilden av ”film”, men Craig och Dench ska göra det möjligt att sätta dit den etiketten på nummer 23.

Ögongodis i vinterkvällen

Phalaenopsis

Fredagskvällen bjuder på fler,  just nu blommande favoriter! Den ena en småblommig phalaenopsis som hängt med i ca 15 år, och en favoritcattleya som jag tyvärr inte har kvar namnet på.

Stolavsvepning – och fyra biljetter till

Dagens eufori – Markaryds folkhögskolas vinterrevy! Inga förväntningar, inga alls. Men, efter 2 1/2 timmes spel-, sång- och dansglädje kan jag inte annat än älska resten av dagen. Svårt frestad här att använda ett engelskt uttryck, men …nej. Svenska duger gott.

Stor eloge, och stående ovationer till dessa härliga ungdomar som tränat och övat och slitit – för att ge oss en helgjuten upplevelse! De har min ohämmade och ograverade beundran, varenda ung tjej och kille. Naturligtvis också pedagoger och koreografer, rekvisitörer, ljud och ljus – alla.

Det började säkert med välkomnandet och presentationen, så redan då kände jag att de hade kopplat greppet. Och sen, sen följde i hett tempo musikalnummer och sånger ur välkända shower, som alla tolkades och framfördes med ny,  fräsch touch. Samtliga snyggt arrangerade och modererade, kryddade med korta, fyndiga mellanspel. Sanningen att säga, så var det inte mycket som inte träffade mitt i prick. Och inget under bältet…

Den unga publiken vanns med riviga hårdrocksnummer, Lady Gaga och en blandad konfekt av lumparkillar, dreamhacknördar och en halvstrippande exhibitionistpappa. De lite äldre klarade säkert mixen utan lexikon, och fick sin egen beskärda del ur bland annat Annie och Little Shop of Horrors.

När du går ut från föreställningen, ut i solskenet, och är så lätt i kroppen att minsta vindpust skulle fått dig att lyfta och snurra bort mot sjön till – då är dagen din. Slutnumret ska jag inte ens försöka säga något om. Arrangemanget, det massiva och kompakta soundet (nu måste det tyvärr bli lite, förlåten, engelska…) och – the lead singer. Den rösten, den är jag säker på att vi får höra mer av framöver. Det var den som svepte mig ur stolen, sög mig ut genom dörren och fick mig att lyfta telefonluren för att beställa fyra biljetter till. Till nästa föreställning.

Megabluff eller frälsare?

Kall fusion – nu ska den vara klar för produktion – NyTeknik.

Energirik nyhetskväll. Allt från kock-VM till lösningen på världens övriga energiproblem. Kall fusion eller varm soppa? Läs och bedöm själva om vi är utsatta för ett tragiskt skämt –  eller om en drömgräns är sprängd. Hursomhelst så står det utom allt tvivel att den nordiska trion svepte mössan av samtliga elitkockar, och Sverige tog hem andrapriset efter Danmark.

Det ena av kvällens nyhetsben håller – men tänk om, bara tänk OM det andra benet inte är en protes?