Easter is here – let’s have a colourful miniparade celebrating it! This morning in my garden and in my town – Happy Easter!
Hundarna är som galna. Den gamle, Mille, fyllde 12 den 13 mars men beter sig som en yngling. Den lille, Totti, som snart fyller 6, beter sig lika tokigt. Vår i luften!
Spring is in the air! Mille and Totti are crazy with joy, they play and run and fight…they definately don’t want to stay indoors…Mille turned 12 the other day – but no sign of age there…maybe a tiny bit more tired in the mornings, but fiery outdoors as usual. Totti is more modest, but extremely playful when Spring feelings hit him!
Purple is my mother’s favourite colour. So for Cee I have chosen one wild flower, a second flower from my garden and the third beauty is my favourite orchid.
Pasque flower at Kjugekull, Skåne. These flowers are quite rare and you are not allowed to pick them or dig them up to plant in your garden.
Cranesbill geranium from my garden. Lovely flowers in bouquets and especially together with orange and yellow flowers.
Cattleya. Photo from my dear friend Börje’s greenhouse. Cattleyas are easily grown in your own window – flower generously and are found in a great variety of colours.
I min trädgård finns nästan inga gråsparvar längre. Inte på flera år har jag sett dem – men istället finns det gott om pilfinkar. Båda hör till samma släkte och är väl utbredda i Europa. Gråsparven dras till städer och människor, medan pilfinken vill ha mera ängar och öppen mark. Eller, så har det hetat i alla fall. När man åker söderut i Europa ser man många gråsparvar vid uteserveringar och andra ställen där människor vistas. Det skulle vara intressant att veta varför sparvarna har minskat här hos oss – för mina kollegor håller med mig. Gråsparvarna har mer eller mindre försvunnit och pilfinkarna har tagit över.
In my garden the House Sparrows are more or less gone – instead the Eurasian Tree Sparrow is increasing in numbers. These are both common birds in Europe, but I would like to see some research on why the House Sparrow is disappearing more and more up here in the Northern countries. If you travel south in Europe, they are still numerous. Strangely enough it is the House Sparrow that wants to live close to humans, so they are the ones who (with simple logic) should have been the winners.
Vi måste få klaga nu här.. för det har kommit till våra öron att matte tänker åka bort några dagar – utan oss! Och dessutom ska hon träffa en stilig och kul kille som vi borde ha fått träffa vi också – nämligen Yarri. Han bor långt upp i Sverige, närmare bestämt i Jämtland. Meeen, det är inte rättvist alltså…vi skulle ha busat och farit runt i snön och vi skulle ha skällt och bråkat och vi skulle ha lagt beslag på varandras ben och…jaha. Men nej.
Matte har i alla fall lovat ta med bilder hem på killen så att vi får beskåda en drever i riktig närbild. Och få snusa doften av honom lite grand också. Och som tröst i förväg har hon lagt in extra bilder på oss både här och under våra namn här i listen på bloggen – titta på oss där! Vi har också fått extra gott godis hemköpt och förväntar oss ännu mer när hon kommer hem!
So…now we have to complain here…our master is leaving us for another guy! He’s called Yarri. Well, only for a couple of days of course, but still… We’d love to go with her to have som fun, but no. She says No. Yarri lives with a blogging friend of our master’s called Maria. She sounds nice too, so our master told us it would have been far too much for her if we came along as well…
At least she has put in some more pictures of us here, and, under our names on top of the blog – and that’s cool. So – we’re looking forward to more new photos and lots of good stuff for us when she returns… Wooooooof!
Ese gave us another beautiful task this week – Intangible. The best things in our lives are indeed intangible, love, for example. Or, a morning rainbow over my old appletree.
The true harvest of my life is intangible – a little star dust caught, a portion of the rainbow I have clutched.
Henry David Thoreau
So, I’m late, but Ailsa’s Delicate maybe is not too late! And, the flowers in my garden – for them, resting and waiting is a delicate matter…
Cranesbill
Spindle tree
Hydrangea
När jag var ung var brunt min favoritfärg. Jag hade bruna stövlar, bruna manchesterjeans, en brun tröja och en ljusbrun skinnjacka. Genom åren har jag alltmer börjat använda ljusare och mer färgglada kläder – åtminstone på sommaren.
Brunt är en av de mest framträdande färgerna i vårt liv och vår miljö. Jorden, från vilken vi kommer, från vilken vi får allt vi äter och i vilken vi till slut hamnar när det är dags för oss att sluta vår vandring här.
Jag tycker fortfarande mycket om brunt i alla dess nyanser. Men, jag vet också att många människor inte tycker om brunt – kanske till och med hatar denna färg…gör inte det! Den bruna jorden är en del av oss, den tillhör oss och vi tillhör den.
When I was young, brown was my favourite colour. I wore earth coloured boots, jeans and sweater and a light brown leather jacket. But, over the years, I have started to wear more colourful clothes – at least during summer.
The colour brown is all around us. It’s the colour of earth, where we come from, where we live, from where we get our food and in which we will end up in due time.
I still love this colour and all its nuances and shades. I know that many people don’t like it, maybe even hate it…please don’t! The brown earth is a part of us all. It belongs to us and we belong to it.
For more brown colours, go to Ailsa’s Where’s My Backpack?
The worst walk in a spiral staircase – ever – was made here, in one of the towers of Sagrada Família. It was so narrow and impossible to see the end of it from above. It was a mere deep hole in which I was to step down. Elevator up. Staircase down. No banisters. I’m not afraid of heights, but I often dream of getting stuck in narrow tunnels or holes and getting nowhere. This was a nightmare, but I made it.
This deep crater is to be found in Iceland. We never walked down, as we realized it would take some time, and the view is much more scenic from above.
”We never have much snow down here in the south of Sweden.” This no longer seems to be a fact. We do – have much snow! In 2010 we were totally snowed in and it was impossible to even get the car out. This is the view from my back door. I couldn’t open it and I couldn’t see but a small part of our ”veranda”.
For more deep things…click here.
Leya 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.