Skatan – en hatkärlek

Skatorna (pica pica) bygger varje år bo i grannens träd, sen håller de gratis frukostbord vid våra småfågelholkar. I min trädgård har jag holkar med blåmes, talgoxe, pilfink, svartvit flugsnappare och rödstjärt. Dessutom koltrastar och rödhakar, lövsångare, nötväcka och gärdsmyg. Jag vill gärna att dessa små ska klara sig, annars hade jag inte satt upp holkar. Starholkar har jag inga längre sedan jag sett skatan sitta på holkens tak och dra ut starungarna, en efter en. Skatan är ändå allätare, men under häckningstiden äter den mest animalisk föda.

Skatorna är alltså inte några av mina favoriter i fågelvärlden. Tvärtom har det hänt att jag önskat dem en snabb död.

Trots detta kan man inte förneka att detta är en väldigt vacker fågel – här kommer en liten kavalkad från dagens titt vid bobygget.

Magpies are hated as well as loved…Every year they nest in our neighbours’ tree, and every year they dine at our table – eating all the other birds’ young. I have got many nesting boxes in my garden and a variety of birds nesting every year. But they are all lucky if any of their offspring survives these magpies. After some years we had to take down the starling box because the magpies, every early summer, were sitting on the roof of the box, dragging out the young birds, one by one.

So, magpies are not my favourites – many times I have wished them a quick death…

However, you cannot deny that they are beautiful…here’s a little morning show!

DSC_0009

Paret bygger idogt på sitt bo, reparerar vinterns skador och bygger till. Det är svårt att hinna med att fotografera inflygningen – rena turen om jag får ett foto.

Every year they repair their big nest and it’s not easy to cach them when they come flying…sheer luck if I get a photo.

DSC_0010

När en ny, fräsch pinne befunnits lämplig, så flygs den hem…ibland verkar det som oavsett storlek…Faktiskt kan den vara upp till halvmetern lång. På bilden syns också skatans utmärkande vita byxor tydligt.

Suitable sticks are collected – anything between ten and fifty centimetres is their catch. In the picture above his typical white trousers are showing too.

DSC_0035

Pinnen jongleras rätt för att kunna stickas in i bohålet eller för att stickas in någonstans utanpå boet. Paret lever i livslång monogami och hjälps åt.

The stick is handled with great skill and tucked in somewhere in the nest. They birds live in lifelong monogami and work well together.

DSC_0028

Ibland ser det fullständigt omöjligt ut. En jättestor pinne ska trasslas in genom hålet, vilket är beläget på boets ena sida. Med hjälp av vingarna tråcklar han sig in.

Sometimes the process looks hopeless. A giant stick is to be taken through the small hole into the nest. He’s using his wings to make his way in.

DSC_0013

Medan skatorna klättrar runt och husförbättrar sitter småfåglarna lugnt i samma träd. Det känns inte som om de är fiender…än. Här sitter en domherrehona kvar på sin gren utan att låta sig skrämmas iväg.

While the magpies are brushing up and repairing their home, giving it the final touch, their small neighbours are sitting in the same tree, obviously not that disturbed or frightened…yet.

Blåregn – The Most Beautiful Garden; Japanese Wisteria Tunnel

Style Pantry | The Most Beautiful Garden; Japanese Wisteria Tunnel.

En favorit i växtvärlden för mig är blåregn. Jag minns första gången jag såg ett sådant. Det var när jag som ung hamnade på ön Brissago i Locarno någonstans i Schweiz. Ett slott i skönt bedagat grått låg nästan helt insvept i blåregnsrankor, och jag – jag kunde inte slita ögonen från synen. Blåregnets färgtoner 0ch de kala grenarna såg ut att fullkomligt växa ut ur de grå murarna och färgerna var som ett, som om de varit skapade för varandra.

Jag bestämde mig där och då för att när jag fick ett eget hus skulle jag också plantera ett blåregn. Men, det har inte blivit något av med den saken ännu, i min trädgård, men kanske någon gång…

Ikväll har jag suttit en stund och njutit av de mest magnifika blåregn jag någonsin sett.

Njut!

Wild Weekly Photo Challenge: Look Up!

Onlinemagasinet LetsBeWild har ett nytt tema – Se upp! Mina bilder till temat blir varierade – men, tanken är att om du tittar upp från din mobil eller din dator ibland, så finns det en plats för dig att kalla Hem också. Se upp så att du inte förlorar greppet om den mitt i all teknik och utveckling!

Look Up! Is the theme for LetBeWild this week. I have chosen pictures thinking about both mind and body… You can easily lose yourself in this world of technology, at least if you are young, and maybe lose that basic, important feeling of a caring home and warm belonging. So, a little reminder from me…

Be sure to find some beautiful entries this week on Look Up! at LetsBeWild! Or why not join in yourself?

Weekly Travel theme: Roads

Ailsas tema den här gången är Vägar – och vem älskar inte vägar? De tar dig någonstans och du vet inte alltid vart. De ger en skön känsla av frihet, men ibland också av spänning och förväntan. Min favoritväg har gräs i mitten och slingrar sig lojt in i en solbelyst bokskog… en tidig sommarmorgon…om jag får välja. Den här gången blir det vägen jag just gått idag, för den kastar djärvt av sig vintertäcket och bryter fram i all sin kalla grågrus. Det är ju fyra plus!

Ailsa’s Travel theme on Where’s My Backpack? this week is Roads. We all love them… they promise freedom and the excitement of the unknown… My own favourite road has got grass in the middle and is slowly winding into the green, lush forest a hazy summer’s morning. The road I walked today was just throwing off its winter cover, showing its gravel grey. That is beautiful too, and filled with promises.

Roads 019

Fyra plus

Som jag har klagat och jämrat över denna kalla och gråmörka vinter … när kommer solen? Idag hade vi fyra plusgrader och strålande sol – äntligen! Jag kunde gå utan vantar och jag kunde känna värmen mot min soltörstande hud. Hundarna var som galna och det var nästan vi tvåbenta också.

Det blev en lång promenad bortöver ängarna och genom skogen. Man har börjat avverka i ”min” skog så det lär inte bli mycket med vitsipporna i vår inte… De kommer att troget leta sig upp under grenar och bråte, men det blir inget öppet hav av vitt.

Is och snö har börjat dra sig tillbaka och bäcken porlar inbjudande till fåglarnas försynta sång. Ingen, som inte bor i ett klimat som vårt här i norr, kan nog förstå den värkande längtan som styr oss i väntan på våren. En värk som snart ska välla upp till jubel när solen löst upp vinterns hårda grepp  så att det porlar i bäckarna – och i hela kroppen.

Glimtar

På hemväg idag upptäckte jag att det var nästan klart ute. Visserligen såg jag att solen slängde iväg några trevande strålar mot arbetsrumsfönstret vid lunchtid… men den brukar ha försvunnit eller gått ner när det är dags för mig att köra hemåt. Inte idag. Jag såg att det var klart och en liten glimt fick jag på väg mot bilen. Det är något i luften…

Som vi alla längtar nu… Gulsparvarnas långa visselsurr hörs i alla buskar och det pyr av förväntan i naturen. Det dröjer än, det vet vi, men idag är det för första gången på månader isfritt på gatan och vattnet rännilar fram längs backande snö- och iskanter. Allt står på tå och väntar, liksom i osynliga startgropar. Solnedgången bjöd på tropisk smak.

DSC_1812

Wild Weekly Photo Challenge: Sunrise

Tidig morgon och sen kväll 001

Onlinemagasinet LetsBeWild har soluppgång/ sunrise som veckans utmaning…när ska vi få se en sådan här i Skåne? Jag har gett upp, och inte bara för att jag gärna sover någon timme längre när jag är ledig – kanske till halv åtta istället för till klockan sex – utan också för att den grå tonen över landskapet här nere inte vill lämna plats för en enda liten morgonsolstråle.

Mitt bidrag fick bli ett mobilfoto från i höstas. Det var en fantastiskt vacker, daggfräsch morgon på väg till mitt arbete. Jag blev bara tvungen att stanna till och försöka fånga en glimt av känslan.

Sunrise – an event I haven’t captured many of with a camera… I love to sleep late when I can. As I am up at six o’clock every working day, I think I’m entitled to sleep until at least half past seven when I’m free…

For this challenge, I have given up the thought of a new photo possibility. The only existing colour here, this winter,  seems to be grey. So, this photo was taken last autumn, with my mobile phone, an early morning on my way to work. It was such a fresh and dewy hour of sunrise, and I just had to stop and try to catch something of that dreamy feeling.

Be sure to find some beautiful entries this week on Sunrise, at LetsBeWild! Or why not join in yourself? I’m sure you don’t sleep as late as I do…

Weekly Travel theme: Bridges

Broar – visst är de alla vackra! Dessutom nödvändiga för oss människor. Jag har valt broar konstruerade och byggda av oss människor, men också en ”himmelsk” bro som avslutning…

Ailsa’s travel theme this week is about some beautiful and necessary things: Bridges.

A bridge can mean many things… but my choices are mostly concrete and tangible ones – they are constructed by man. Only one of them is different…a celestial bridge.

App för snögubbar

Omplantering v.8 012

På väg till en vän passerade jag de här gubbarna idag. En gråmulen morgon efter regnet, som tagit hårt på snön. Men gubbarna håller ställningarna – till sista rännilen.

Hos bloggvännen Viveka läste jag ett fint inlägg om bland annat fantastiskt omtänksamma grannar, nysvenskar och att barn inte längre leker ute. Jag själv (och många med mig) är mycket bekymrad över detta obefintliga uteliv. Datorer, iPhones och iPads har helt tagit över både barns, ungdomars – och även många vuxnas liv.

Har du någon gång försökt få fram ifall dessa användare ifrågasätter sin situation, så vet du – från kommentarer på dina fråga om det är barnets iPhone eller barnet självt som styr sitt liv – att detta inte är en fråga man kan ställa. En sådan frågeställning är helt irrelevant i användarens öron/ögon/föreställningsvärld. Exakt hur stort beroendet är vågar jag inte ens tänka på, men det räcker i princip att du åker kollektivt en dag för att se hur passagerarna sitter, lutande, en och en, och hur liten kontakten är människorna emellan när de hela tiden sitter försjunkna och förfingrade i sina egna mobiler.

När vi var på revy med hela skolan satt jag längst bak i salongen och såg hundratals glimmande små skärmar lysa,  en i varje fåtölj, över hela lokalen. Jag skulle tro att minst nittio procent tittade mer på sin skärm än på föreställningen.

Förra året läste jag om en undersökning som gjorts om beroendet, och som visade skrämmande siffror:

Undersökningen visar att människor varken kan eller vill klara sig utan vad vi idag kallar appar och personaliserad information. Enligt en undersökning från Nielsen tar 57 procent av användarna med sig sin iPad i sängen. När man besöker familj och vänner använder sig 44 procent av sin iPad och 58 procent av sin smartphone. En annan nyligen publicerad studie kallad “The World Unplugged”, som bad 1000 studenter på fyra kontinenter att stänga av sina mobila enheter under 24 timmar, visade att deltagarna uppvisade beroende-beteende och många av dem kunde inte slutföra utmaningen. Samtidigt underströk deltagarna den avgörande betydelsen av denna teknologi för att fylla och hantera sina dagliga liv, med en ökande insikt om vilka appar som kan användas i vilket sammanhang, som följd.

– Mobiltelefoner fungerar både som denna generations schweiziska armékniv OCH snuttefilt. I dagsläget anses ett sådant beteende vara ett undantag. År 2020 är det normen, säger Menno van Doorn .

Idag kan du till och med ladda ner en app för att kontrollera ditt beroende...

Kanske är jag lite trött på vintern just nu, men ändå oändligt lycklig över att råka på tre fräcka gubbar i en trädgård. Utomhus. Hoppas de håller ställningarna ett tag till.

Weekly Travel Theme: Mountains

Att vandra i bergen innebär en frihetskänsla av stor mått. Utsikten är ofta magnifik och luften klarare att andas. Utsikt mot bergen ifrån dalarna är också fantastisk. I vissa dalar skulle jag ha svårt att leva dock, jag känner mig instängd och smått kvävd när de stora jättarna kryper tätt inpå. Solen går ner fort och växtligheten blir också lidande.

Precis som många andra har jag många foton på vackra berg, så det är svårt att välja. Jag försöker gå från södra halvklotets Nya Zeeland, Milford Sound, till längst i norr och Nordkapp. Däremellan ligger bilder från Sverige, Tibet och Himalaya.

Mountains – dont’t we all love them? They are majestic and serene – and beautiful. Up there, the air is clear and you can really breathe in the cool air. Just watching them from below makes your soul soar.

From the very South with Milford Sound, New Zealand to the very North, Nordkapp (with rays of midnight sun) in Norway. In between – pictures from Sweden, Tibet and the Himalayas.

Nya Zeeland 2 336

Nya Zeeland 2 461

Nya Zeeland 2 332

Kina och Tibet 2009 242

Kina och Tibet 2009 245

Fjällen 2008 248

IMG_5691

IMG_5606

Also, don’t forget to check out Ailsa’s Where’s My Backpack for more entries for this challenge!