Veckan går mot sitt slut och på väg hem sjunker jag ner i bilens framsäte med en lite tyngre suck än vanligt. Sätter i nyckeln och vrider om, och efter en lätt rörelse med baksidan av handen mot ögonvrån greppar jag sen ratten och svänger ut från parkeringen. Längs vägen gungar vinden de skira vårbokarna och när jag vevar ner rutan sveper det in en skön doft av regnvåt asfalt och jord. Det är gott att åka längs den vårsmyckade vägen  en fredagseftermiddag och veta att allt det skira väntar någon vecka till innan nyanserna mörknar och mognar.

Idag har jag tagit farväl av en fantastisk  ung kvinna jag haft förmånen att få arbeta med periodvis  under några år. Stark och målmedveten från början har hon efterhand mognat än mer och besitter nu en styrka och kapacitet som jag nog aldrig råkat på tidigare och kanske aldrig mer får se maken till. En sådan förmån jag har haft som fått följa hennes utveckling och nu se henne flyga fritt. Hon är en talang utan motstycke som kommer att vara en enorm tillgång för både våra ungdomar och alla kollegor framöver.

Det är bara att önska lycka till i ett hårt men spännande och fantastiskt roligt yrke!